SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
APPLIG ap3lig2 l. (†) APPLUG, adj.
Etymologi
[efter t. apflig, adj. till apfel (jfr APEL, anm. till ssgrna); jfr nor. dial. eplutt, isl. eplóttr, äfvensom fr. pommelé]
(föga br.) = AP(P)EL-KASTAD. Hästar .. må mycket väl af (asp-)löfvet, och blifva appluge, ehvad färg de hafva. Carleson 78 (1756). (Hästen) var applig grå. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 86 (1836).
Spoiler title
Spoiler content