publicerad: 1901
ARBETE ar3~be2te, äfv. 302 (a`rbete Weste, àrrbéte Almqvist), l. (numera bl. i poesi) ARBET ar3~be2t, äfv. ar3bet2, n.; best. -et; pl. -en (Swedberg Ungd. 453 (1709), Ehrenadler Tel. 60 (1723) osv.) ((†) -e L. Petri Oec. 63 (1559), Arvidi 211 (1651), Kiöping Resa 135 (1667); -er Stiernman Com. 1: 346 (1587)).
Ordformer
(ærbede G. I:s reg. 1: 210 (1524). ärbethe O. Petri Män. fall 20 (1526), ærbetis-, erbet(t)is- (i ssgr) G. I:s reg. 3: 215, 281 (1526), Skara stifts jordeb. 11, 24 (1540), Skråordn. 314 (1546). arbette G. I:s reg. 17: 84 (1545). arbeet Schroderus Liv. 488, 737 (1626), Fougdonius hos Arvidi A 6 a (1651; i ssgn arbeetsman — ∪ —). arbet i prosa Sparrman Sundh. sp. 358 (1642), Ehrenadler Tel. 105 (1723), särsk. i förb. till arbets (arbet) Schroderus Liv. 472 (1626), Serenius (1734, under fall), Humbla 244 (1740: til arbet), Ad. prot. 1786, s. 32; i vers Stiernhielm Herc. 117, 306 (1668), Nordenflycht QT 1746—47, s. 131, Kellgren 2: 129 (1783), Tegnér 1: 111 (1825), Böttiger 1: 1 (1856), Runeberg 6: 79 (1862: till arbets) m. fl. — Anm. Formen arbet, urspr. en mera direkt o. omedelbar motsvarighet till det mnt. ord hvaraf det svenska utgör ett lån, uppfattas numera ss. en i det poetiska språket tillåten förkortning af arbete)
Etymologi
[fsv. arbeide, arbeyd, arbede, arbeyte, arbeyt, arbete, ärbete, arbet, n., liksom nor. arbeid, n., d. arbejde, n., af mnt. arbeit, gen. arbeides, m. l. n., sällan f., möda, nöd, besvär, ansträngning, verksamhet, till hvilket ARFVODE utgör en inhemsk motsvarighet; jfr holl. arbeid, m., t. arbeit, f. Ordet torde, hvad trestafvigheten, som har stöd i det mnt. ordets böjda form, samt det neutrala genus beträffar, hafva påverkats dels af ARFVODE, dels af sådana neutrala bildningar som ÄMBETE, ANLETE, ANSIKTE m. fl.; t-ljudet har sin utgångspunkt i det mnt. ordets oböjda form. Beträffande formerna med är- (ær-, er-) jfr den etym. afd. under ARBETA]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
1) ansträngning. 2) vedermöda. 3) tillstånd af rörelse, jäsning o. d. 4) sträfvan. 5) i bestämdt syfte bedrifven verksamhet. 6) syssla, göromål, uppgift o. d. 7) om en saks verksamhet l. användning för sitt bestämda ändamål. 8) ss. fysikalisk term. 9) arbets- l. tillverkningssätt; teknisk form l. gestaltning; utförande. 10) om ngt som är under utarbetande l. tillverkning. 11) arbetsprodukt. 12) bearbetande.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.; jfr äfv. fr. travail, lat. labor] ansträngning, besvär, möda; stundom: ”knog”, ”slit”, ”släp”; numera vanl. med (mer l. mindre tydligt framträdande) anslutning till 5; jfr ARBETA 1. Jag hade ett förskräckligt arbete i mörkret och snöyran, innan jag nådde fram. Det har kostat mycket arbete att få honom att begripa detta. Salughe äro the dödha som j herranom döö här effter, Ja, Anden sägher, ath the skola huila sigh vthaff theras arbete. Upp. 14: 13 (NT 1526; gr. ἐκ τῶν κόπων αὐτῶν). När en bygger och åter om kull rijffuer, hwadh haffuer han ther aff annat än arbete? Syr. 34: 28 (”35”) (Bib. 1541; öfv. 1869: besvär; Luther: erbeit). Hafve vi nu mere än i 24 år .. ingen möde eller arbete ther upå spart .. till tess vi .. saken ther heden (dvs. därhän) kommit hafve, att Sverige ett rett konungerikis skick bekommit hafver. RA 1: 458 (1546). Att fatta (dvs. affatta) och opsättja vårt betänkjande här öffver, är mehra arbete än kunst. RP 6: 332 (1636). Arbete och Mödha, är Dagligh Spijs och Födha .. (dvs.) Menniskian är född til Arbete och wedermöda, såsom Fogelen til flyga. Grubb 30 (1665) [jfr Job 5: 7]. Ändtel(igen) har jag tråkat igenom Gr(efve) Oxenstiernas Tal, som värkel(igen) var för mig et arbete, och ej et nöje. Porthan Bref t. Calonius 109 (1794). Onödigt arbete att föra ved till skogs. Sv. ordspr. 73 (1865). — i numera obr. uttr. Med stoort arbete och swerdzslagh kom han til rikit, ty the woro monge som stodho honom emoot. O. Petri Kr. 65 (c. 1540). Fatique (dvs. -igue), swårt arbete. Swedberg Schibb. 271 (1716). Bönen (är) hos sådana (som icke hafva rätt mod l. lust att bedja) .. et förloradt arbete. Borg Luth. 1: 660 (1753). — särsk.
a) (mindre br.) med att o. inf.; jfr ARBETA 1 a. Patienten .. ängslades under arbete at få andas. P. Zetzell i VetAH 18: 145 (1757).
b) (hvard.) i uttr. hafva (mycket l. ett drygt o. d.) arbete med (ngn l. att göra ngt), hafva mycken möda l. stort besvär l. ett styft göra med (ngn för att söka förmå honom till ngt osv.); jfr ARBETA 1 c. Jag hade mycket arbete med honom, innan jag kunde få honom till det. Man hade (efter yrvädret) ett styft arbete med att åter göra de öfversnöade gatorna trafikabla. SDS 1900, nr 564, s. 3.
c) [eg. bildl. anv.] (fartygs) stampning o. rullning l. slingring (i sjögång); jfr ARBETA 1 f. Fartygets arbete mot sjön. Gosselman Ertholm. 17 (1842). Hård var kultjen, det syntes godt på .. jakternas arbete i sjön, där de stundom satte fören högt i vädret för att nästa ögonblick dyka ned i en (djup) vågdal. GHT 1896, nr 169, s. 2.
a) [jfr mnt. arbeit, holl. arbeid] (†) i allm. Hans (dvs. den ogudaktiges) tunga kommer mödho och arbete åstadh. Psalt. 10: 7 (Bib. 1541; Luther: erbeit). Jöran Pedersson hafver låtit dem pina och plåga med bojor och annat olideligt .. arbete. HSH 4: 178 (1567). Jag ähr medh arbete födder, haf(ve)r medh arbete leffuat, och moste medh arbete döö. A. Oxenstierna Bref 4: 93 (1643); jfr 1, 5. Guds Son .. utstod arbete och mödo i alla sina köts-dagar. Spegel Pass. 430 (c. 1680). De ville nu mera med nöje förgäta sina öfverståndna arbeten. Mörk Th. 3: 141 (1758).
b) [jfr ä. d. barselkonen er i arbeid, mnt. welck wyff in arbeyde myd eyneme kynde is samt motsv. anv. i holl. o. t., äfvensom eng. o. fr. travail samt lat. Lucinæ labores; jfr äfv. förhållandet mellan VÄRK o. VERK] (numera föga br. utom ss. senare led i vissa ssgr) om födslovånda, dödskamp o. d.; jfr ARBETA 2 a. När nu Qwinnan vthi Arbetet är, och then förste Hinnan .. fram kommer, så är Bördzlen förhanden. Sparrman Sund. sp. 361 (1642). Betäckningen bör vara lätt, så att hon (dvs. den födande kvinnan) deraf ej faller i ännu mera svett, än af sjelfva arbetet. Hartman Husläk. 53 (1828). Hans arbete under febern är förfärligt. Dalin (1850). — närmande sig 3; jfr ARBETA 3 c. När Lijffmodren känner (att fostret är fullgånget), kommer hon medh heele kroppen i swårt arbet (thet the kalla wärker) til at sigh ther från entlediga och förlåssa. Sparrman Sund. sp. 358 (1642). En påföljande död (gör) snart ända på deras (dvs. de af dragsjukan hårdt angripnas) jämmer .. och et mattande sakta arbete ändar deras vånda. A. M. Wåhlin i VetAH 32: 19 (1771). — jfr DÖDS-, FÖDELSE-, FÖDSLO-, FÖRLOSSNINGS-ARBETE.
3) (förhållandet att vara l. komma i ett) tillstånd af rörelse l. i jäsning o. d.; i fråga om sak; jfr ARBETA 3. — särsk.
a) [jfr d. vinen er i arbejde, t. der wein, das bier ist in arbeit] tekn. jäsning; jfr ARBETA 3 a. Vinet är i arbete eller gjäsning. Lind (1749, under arbeiten). Trozelius Rosensten 220 (1752). Sådana medicamenter, som .. snart komma i arbete. U. Rudenschöld i VetAH 23: 203 (1762). Med osläckt kalk och salmiak sättes lafven i arbete och görning (dvs. jäsning). Westring Svar på rec. af Sv. lafv. 1: 5 (1808). SAOB (1870).
b) tekn. (byggnadsmaterials) utvidgning på grund af fuktighet l. värme o. sammandragning i följd af torka l. köld; jfr ARBETA 3 b. Tekn. tidskr. 1889, s. 201. (Ett asfaltgolf) kan läggas på undergolf af trä, om blott asfalten genom ett mellanlägg af buldan skyddas mot träets ”arbete”. 2 Uppf. b. 1: 441 (1898).
4) sträfvan, traktan, bemödande; jfr ARBETA 4. Genom sitt arbete för fäderneslandets bästa har han gjort sig förtjänt af dess tacksamhet. I sitt arbete på landets förkofran var denne konung outtröttlig; jfr ARBETA 4 b α. Hela deras arbete gick ut på att störta motpartiet. A. Fryxell enl. Kindblad (1867). Ej allenast vänskap, utan äfven arbete för samma mål förenade oss. Söderwall i 3 SAH 7: 14 (1892); jfr 5. Allt mörkare skulle äfven Sveriges öde te sig, allt tyngre arbetet att hålla den rätta kosan under de politiska förvecklingarna. E. C. Tegnér Farf. 11 (1900); jfr ARBETA 4 c. — jfr MOT-ARBETE.
5) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nor., mnt., holl. o. t., äfvensom af eng. work, fr. travail, lat. labor] användning (under ordnad verksamhet) af kroppens o. själens krafter till uppnående af ett visst åsyftadt (yttre) resultat af nytta för individ l. samhälle; vanl. med bibegrepp af (allvarlig) ansträngning; jfr ARBETA 5. Efter många års idogt, oförtrutet, strängt, mödosamt, sträfsamt, intensivt arbete. Förtjäna sitt bröd l. sitt uppehälle genom hårdt, tungt arbete. Nu återstår bara det mera mekaniska arbetet att renskrifva uppsatsen. Hysa motvilja mot (allt) ordnadt l. regelbundet arbete. Hvila en stund från det ansträngande arbetet. Onyttigt arbete. Materiellt arbete (jfr b); andligt arbete (jfr d). Fritt arbete (som utföres af fria personer o. beror på fritt aftal); ofritt arbete (som utföres af slafvar o. d. l. som blifvit ådömdt ss. straff osv.; jfr c). Åtta timmars arbete om dagen. Njuta frukterna af sitt arbete. Sätta någon i l. till arbete. Vara oförmögen till arbete. Arbetet går som en lek för honom. Inkomst af kapital eller arbete; jfr h. Then som plantar, och then som watnar, then ena är som then andre, hwar thera får sin lön effter hans arbete. 1 Kor. 3: 8 (NT 1526; öfv. 1883: efter sitt arbete). Thesse munkar liffde aff theras (dvs. sitt) arbete. O. Petri Klost. A 3 a (1528). Sex dagha skalt tu göra titt arbete, Men then siwnde daghen är then store helghe Sabbathen .., Intet arbete skolen j göra på honom. 3 Mos. 23: 3 (Bib. 1541); jfr 6. I thin vngdom haff eij lättie kiär / Utan medh titt arbete tig wäll när. J. Erici i 2 Saml. 4: 177 (1588). Trälar .. som .. äre tröghe til arbetes. Schroderus Uss. D 2 b (1626). Thet är Englarnas arbete .., at the lofwa Gudh vtan återwendo. Muræus 2: 349 (1648). Arbet är en rot til dygd och ära. Nordenflycht QT 1746—47, s. 131; jfr a. All fri verksamhet kan kallas lek (spel), men en bunden och bestämd få namn af syssla eller arbete. Lidbeck Anm. 175 (1809). Till arbete är menniskan född, hvar och en i sin stad, på sitt sätt, efter sitt yrke. Tegnér 4: 178 (1837). Ordet njuta .. i den negatifva (betydelsen) att blott hvila, vara fri från arbete. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 74 (1856). Så kalladt rent andligt arbete — t. ex. prestens, vetenskapsmannens, den lyriske och dramatiske konstnärens. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 36 (1891); jfr d. (John) Ericssons hela lif .. var ett oupphörligt, outtröttligt arbete. Adelsköld J. Ericsson 85 (1894). Arbetets fördelning gör, att en mer universellt bildad polyhistor (numera) är en sällsynthet. Wirsén i PT 1899, nr 138, s. 3; jfr ARBETS-FÖRDELNING. I verkligheten kan icke något arbete .. uppvisas som uteslutande låter hänföra sig till benämningen kroppsarbete eller själsarbete. De förutsätta hvarandra. Hofstedt Arbetets ära 12 (1900). — i personifikation. Arbetet är en Köpman, som altid håller fullt helsomagasin, och aldrig sviker sina kunder. Envallsson Hofsl. 15 (1786). J. G. Oxenstierna 2: 23 (1796, 1806). — (föga br.) närmande sig bet.: arbetsamhet. At han vthi nychterheet, wakande och arbeet sine Krijgzmän gaff Exempel och efftersyn. Schroderus Liv. 488 (1626). — jfr BARN-, DAGS-, EFTER-, EXTRA-, FÖRSVARS-, FÖRSÖKS-, HEM-, HJÄRN-, HUFVUD-, HVARDAGS-, KROPPS-, KVINNO-, MED-, MORGON-, NATT-, NÄR-, SAM-, SAMLINGS-, SJÄLS-, SÖNDAGS-, TANKE-, TIDS-, TIM-, TRÄL-, UT-, VECKO-, VINTER-, VÅR-, ÅRS-, ÖFVER-, ÖFVERLOPPS-, ÖFVERTIDS-, ÖGON-ARBETE m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Månge händer göre altijd ett lätt arbete. G. I:s reg. 15: 114 (1543) [jfr eng. many hands make light work]; jfr Grubb 546 (1665), Rhodin 98 (1807) samt: Många händer göra arbetet lätt. Sv. ordspr. 65 (1865). — Dager gör arbete. Sv. ords. A 4 b (1604). — Man kan föda sigh medh halfft weett och halfft arbete. RARP 3: 168 (1641). — En god Lön tungt Arbet lättar. Stiernhielm Parn. 3: 6 (1651) [jfr holl. het loon verzoet den arbeid]; jfr Törning 61 (1677). — Arbete är gott för armood. Grubb 30 (1665). — Arbete giör sömpnen sööt. Därs.; jfr Sv. ordspr. 4 (1865). — Arbete vthan hwijla, warar intet länge. Grubb 30 (1665). — Arbete fördrifwer Laster. Dens. 31; jfr Sv. ordspr. 4 (1865). — Lust och willia giör arbetet lätt. Grubb 469 (1665) [jfr holl. lust maakt den arbeid licht]; jfr Sv. ordspr. 56 (1865). — Löhnen effter arbetet. Grubb 495 (1665); jfr: Sådant arbete, sådan lön. Sv. ordspr. 85 (1865). — Wäl begynt, är halffgiordt arbete. Grubb 871 (1665); jfr: Väl börjadt är halfgjordt arbete. Sv. ordspr. 94 (1865). — Arbetet adlar mannen. M. S. Schwartz (1859; boktitel) [jfr holl. arbeid adelt]. — Armod lärer arbete. Sv. ordspr. 5 (1865).
b) [jfr holl. zij leefde van den arbeid haarer handen, t. die arbeit der schmiede] om verksamhet som företrädesvis l. i högre grad tager de fysiska krafterna l. kroppslig färdighet direkt i anspråk; kroppsarbete; jfr ARBETA 5 a. Callus thet harda som wexer j hendrene och vnder fötrene aff arbete. Var. rer. 8 (1538). Tu skalt födha tigh aff tina henders arbete. Psalt. 128: 2 (Bib. 1541); jfr 7 c. (Om) man .. medh flitigt Arbete mödhar och rörer kroppen. P. L. Gothus 1 Utl. R 4 b (1609). Soldaten skall wara förplichtad .. gå sine wärder med arbete tilhanda. Stiernman Riksd. 1888 (1682). Den (lärpojke) som allaredan så wäl är öfwat, att hans arbete någorlunda kan swara emot Gesällens. Dens. Com. 4: 1209 (1688). En Handtvärksman .. / .. måste .. laga / At kroppen blir försörgd och får sin rykt och ans, / Då går hans arbet snällt och flyger som en dans. Livin Kyrk. 11 (1781). I spetsen för (fabriker) .. fordras en man med stora insigter, hvilken ordnar och leder det hela utan att sjelf omedelbart lägga hand vid arbetet. Lundell Handtverksskrån 5 (1846); jfr 6. Fabriken dödar verkstaden och flyttar arbetet från hemmen inom sina murar. Fahlbeck Stånd 77 (1892). Det ofta stränga men hälsosamma eller åtminstone härdande arbetet i det fria. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 97 (1895). Arbete i jordbruksnäringen. Dens. Därs. 128. Arbetet vid plogen eller i verkstaden. Hofstedt Arbetets ära 4 (1900). Handtverket — fattadt såsom arbete för hand. Arbetet 1900, nr 212, s. 2. jfr AND-, BETINGS-, BOKBINDAR-, BOKBINDERI-, BOL-, BRO-, DAGLÖNAR-, DAGSVERKS-, DRÄNG-, (ELD-) SLÄCKNINGS-, FABRIKS-, FÄLT-, GLASMÄSTAR-, GRUF-, GRUNDLÄGGNINGS-, GULDSMEDS-, HANDRÄCKNINGS-, HEMMANS-, HERR-, HERRGÅRDS-, HOFVERI-, HUS-, HYTT-, JORD-, JORDBRUKS-, KORGMAKAR-, KORGMAKERI-, KRONO-, LANDTMANNA-, PLOGNINGS-, SJÖMANNINGS-, SKANS-, SKEPPS-, SKÖRDE-, SLÅTTER-, SLÄP-, SLÖJD-, SNICKAR-, SNICKERI-, SNÖRMAKERI-, STEREOTYPERINGS-, STICK-, STYCK-, SY-, TRÄDGÅRDS-, TUNNBINDAR-, TUNNEL-, VÄG-, ÅKER-, ÅKERBRUKS-ARBETE m. fl. — särsk.
α) i uttr. groft arbete o. d. (jfr 6). Var. rer. 13 (1538). Dikning, rödjande och annat sådant groft arbete. J. Westerman Intr. i VetA 1768, s. 22. Tvenne små hvita, fylliga händer, som aldrig tycktes hafva sysselsatt sig med groft arbete. Almqvist Det går an 32 (1839); jfr 7 c. (Medlemmarna af Manhemsförbundet) köpte sig ett hemman .. samt deltogo sjelfva i allt det gröfre arbetet. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 93 (1856). — jfr GROF-ARBETE.
β) [jfr t. arbeit in elfenbein] med prep. i o. sbst. som betecknar råämne l. material; jfr ARBETA 5 a γ α'. Verktyg för arbete i trä. Nilsson Ur. 1: 30 (1838, 1866).
γ) med prep. på. — särsk.
α') (†) motsv. ARBETA 5 a ε α'. The Egyptier twingadhe Israels barn .. til at träla, och giorde theras leffuerne bittert med swårt arbete på leer och teghel. 2 Mos. 1: 14 (Bib. 1541).
β') motsv. ARBETA 5 a ε β'. Dalkarlarne voro sysselsatta med arbetet på stenmuren. G. Thomée enl. Kindblad (1867).
δ) kam. i fråga om dagsverken o. d. Rustningz Hemmanen i Skåne anhålla i underdånigheet at få weta huru mycket deras förmedlingz Hemman dem Åhrligen skyldige äre uti Skiutz och Arbete. Stiernman Riksd. 2009 (1686). De hemman och .. torp, hvilka .. äro förbundne att vid (säteriet) Lindholmen utgöra arbete. SFS 1826, särsk. bl. s. 226. — jfr: (†) Samtelige Arbets-Bönderne (under kungsgården Tomarp) .. utgöra Trettjo-En och et halft hela arbeten. Utslag ang. Tomarp 24 Nov. 1785, s. a 2 a.
α) (med afs. på ä. sv. l. utländska förh.) ss. betalningsmedel för skuld; jfr ARBETA 5 b α. En sådan, som intet kan betala sin skuld med sine medel, må och skal det giöra med arbete. Stiernman Riksd. 1543 (1668). MB 40: 4 (Lag 1734; se under β β'). Rosenstein 2: 313 (1782, 1799).
β) [jfr d. lide paa kroppen med fængsel eller arbejd, straffes med arbejd i jærn] jur. om arbete ss. straff l. korrektionsmedel: straffarbete, tvångsarbete; jfr ARBETA 5 b β. Knechten .., som haffuer öffuergiffuit sin echte hustru och troloffuett sigh een annen .. skall .. förschickes till Salebergett, ther han nidre i gruffuen på ett åhrs tijdh skall holles till arbethe. HSH 29: 196 (1573). Saker af mindre wärde, som lijfwet inthet angå, (blifva) med gatulåpp, kååkstrykande och arbete, aff Borgmestare och Rådh .. exequerade. S. Rosenhane Därs. 31: 44 (1663). Viger then, som ej är Prest, .. straffes med arbete vid Konungens slott eller fäste. GB 2: 12 (Lag 1734). Varder någor dömd til arbete på viss tid. SB 5: 9 (Därs.). Af sockennämnd ådömda böter förvandlas till arbete till fattigvården. Lundequist Jur. handb. 14 (1849, 1852); jfr α. Fullgöra det ådömda arbetet i enrum å .. kronocellfängelse. SFS 1885, Bih. nr 1, s. 3. jfr FÅNG-, FÄNGELSE-ARBETE; jfr äfv. MARSTRANDS-ARBETE. — särsk. i förb.
α') allmänt (fordom äfv. publikt) arbete. Stiernman Riksd. 2226 (”1326”) (1719). Alla de (lappar), som icke .. gitta intyga, at de Gudztiensten uti någon viss Försambling bivista, .. (skola) blifva grepne och til publiqt arbete satte. Därs. 2570 (1723). MB 57: 1 (Lag 1734). Till allmänt arbete förfallna personer. SFS 1885, Bih. nr 1, s. 1. Allmänt arbete, arbete, som någon dömes att förrätta i särskildt inrättade tvångsarbetsanstalter .., i cellfängelse eller i kronohäkte. NF 19 (1895).
β') (†) kronans, konungens arbete (jfr 6). Alle Judar, Landstrykare, Trådragare och Hächtmakare, som fara omkring Landet, .. (böra) fasttagas och til Cronones arbete brukas. Stiernman Riksd. 2570 (1723). (Förmår tjufven ej återgälda det stulna) förnöje målsäganden med arbete: när tiuf ej lif mister, eller til Konungens arbete dömd är. MB 40: 4 (Lag 1734).
d) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] om verksamhet af (öfvervägande) intellektuell art (inom vetenskap, litteratur o. konst l. handel l. inom offentliga l. enskilda institutioner osv.); jfr ARBETA 5 d. Det vetenskapliga arbetet. Det stilla arbetet i studerkammaren. L. Petri Kyrkoord. 84 a (1571). Theras idkne (dvs. trägna), flitige och förtretne (dvs. oförtrutna) så väll som nöttige och nödige arbete .. som the professores, här tilförene vore, årligen hade. RA 3: 114 (1593). Thyselius Bidr. 50 (1637). Hvarken kursernas omfång eller den grundlighet, hvarmed de inläras, står i direkt proportion till tiden för det på deras inlärande använda arbetet. A. Key i Lärov.-kom. 1884, III. 1: 311. Det inre arbete och de omfattande studier, som för honom (dvs. C. J. Boström) upptogo åren mellan 1828 och 1833. Nyblæus Forskn. IV. 1: 19 (1895). Då arbetet (inom kommittén) fortskridit så långt, att utkast till författningsförslag blifvit färdigt. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1897, s. 506. — jfr BILDNINGS-, FERIE-, INFORMATIONS-, KULTUR-, LAG-, LAGSTIFTNINGS-, LITTERATUR-, LÄRDOMS-, NYKTERHETS-, ODLINGS-, ORDBOKS-, ORGANISATIONS-, PSALMBOKS-, REDAKTIONS-, REDIGERINGS-, REFORMATIONS-, SKALDE-, SKOL-, SPRÅK-, STATS-, UNDERVISNINGS-, ÖFVERSÄTTNINGS-ARBETE m. fl.
e) om religiös verksamhet; jfr ARBETA 5 e. Idhart arbete är icke fåfengt j herranom. 1 Kor. 15: 58 (NT 1526). Gud allsmägtig välsigne ditt arbete i Församlingen. Handb. 1811, s. 162 (yttras vid biskopsinstallation). I det beryktade Delsbo var arbetet sannerligen intet lekverk. Hellberg o. Lagercrantz 142 (1893; i fråga om frälsningsarméns verksamhet). — jfr KRISTENDOMS-, MISSIONS-, PREDIKO-ARBETE.
f) [eg. bildl. anv. af b] frimur. (jfr d); jfr ARBETA 5 f. Arbeta, arbete kallas frimurarnes allvarliga sysselsättning i arbetssalen eller logerummet. Handb. f. frimur. (1895). Det säges .. i (frimurar-)Ordens äldsta matrikel öfver samtliga svenska loger, att S:t Jean Auxiliaire ”upprättades, öppnades och sattes till arbete” den 13 Januari 1752. SDS 1899, nr 583, s. 2.
g) oeg. om brottslig verksamhet; jfr ARBETA 5 g. Han (dvs. tjufven) hade haft otur och alltid blifvit .. störd i sitt ”arbete”. SD(L) 1901, nr 27, s. 4.
h) nat.-ekon. i utvidgad anv. om (sammanfattningen af) människornas verksamhet ss. medlemmar af samhället. Produktivt, improduktivt arbete. Arbete är värde. — Arbete är i grunden äfven bytesmedel. Geijer I. 6: 157 (1839). Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 78 (1856). Det .. ingick i dess (dvs. den tyska riksdagsmajoritetens) tankegång, att handelns arbete icke är något egentligt eller produktivt arbete. Forssell Stud. 2: 334 (1879, 1888). Till den ekonomiska verksamheten — eller arbetet i detta ords vidsträcktaste ekonomiska bemärkelse — hör .. icke endast produktion utan äfven konsumtion. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 34 (1891). Arbete kallar man hvarje för det väntade resultatets skull företagen kraftyttring af ett lefvande väsen, särskildt människan. C. Rosenberg Därs. 205. — närmande sig personifikation. Striden mellan kapital och arbete. GHT 1897, nr 234 B, s. 2; jfr b.
i) i utvidgad anv. i fråga om djur; jfr ARBETA 5 h. At wåre oxar mågha mykit arbete göra. Psalt. 144: 14 (Bib. 1541). Kolthoff Ur djurens lif 375 (1899; i fråga om bäfvern). jfr HÄST-, ÅSNE-ARBETE; jfr äfv. MULLVADS-ARBETE. — särsk.
α) motsv. ARBETA 5 h α; jfr ARBETARE 3. Triewald Bij 47 (1728). Vänta de (dvs. bina) regn om dagen, begynna de sit arbete bittidare än eljest. Fischerström 1: 576 (1779); jfr 6.
β) motsv. ARBETA 5 h β. Man ser på hunden (dvs. den irländska settern), att den kan förrätta mycket och snabbt arbete. Hamilton Hundraser 104 (1900).
j) i vissa särsk. uttr. o. förb., hvilka oftast kunna användas med anslutning till såväl b som d.
α) (†) komma till arbete(s), börja arbeta l. få i gång arbetet (på ngt), gå till arbete(s), gå att arbeta, börja arbeta. At han (dvs. boktryckaren) motte komme til arbete på thet präntet, som k. M. vill prenthet hafve. RA 1: 543 (1547). Ho som eij årckar bothom (dvs. förmår betala böterna), gånge til arbets eller slåes åå Stupone (dvs. hudstrykes vid kåken). Stiernman Com. 1: 903 (1624); jfr c. Borgarena sielfwe gå på Wallerne .. til arbetes. N. Av. 26 Aug. 1656, Extr. s. 5. När nöjen så nyss intagit hela själen, måste det falla odrägligt, at gå til arbetes igen. Livin Kyrk. 131 (1781). Skulle Bonde-Ståndet ej nu .. utse sina Ledamöter i Lag-Utskottet, komme Lag-Utskottet ej til arbets. A. Fersen i Ad. prot. 1786, s. 32. jfr: När de (dvs. bina) vela flyga ut til arbetes. Triewald Bij 54 (1728); jfr i α. jfr äfv.: Nu till arbets! Det skall lätta. Runeberg 6: 79 (1862).
β) gå i arbete o. d. (alltid i anslutning till b), arbeta (hos ngn), deltaga (jämte ngn) i en verksamhet l. sysselsättning (jfr 6). Gå i tungt arbete från morgon till kväll. RARP 3: 407 (1644). De .. gingo i arbete vid höbergningen. Malmström Hist. 1: 68 (1855). Min far gick sjelf i sitt arbete .. Bleckslagaren åter var en grann herre, som aldrig arbetade sjelf. Wetterbergh G. Nord 2 (1862). — i numera obr. uttr. Såsom the (dvs. kvinnorna) på kropsens weghna ickie formågha gåå i lika arbethe medh mennenar (dvs. utföra samma l. lika strängt arbete som männen). L. Petri Oec. 24 (1559). Han brukar sin åker med egne händer; En af hans Söner går lika med honom uti arbetet. Ehrenadler Tel. 220 (1723).
γ) [jfr d. være paa arbejde, t. auf arbeit gehen, sein] vara l. befinna sig l. gå (osv.) på arbete; numera nästan bl. med afs. på jordbruksarbete l. med afs. på verksamhet som af handtverkare l. arbetskarl o. d. förrättas utom hans bostad (jfr b). Han går på arbete vid herrgården. De 400 man, som der (dvs. vid fästningen) ligga på arbete. 2 RARP 2: 358 (1723). Härtig Johan hade allt sitt folk på arbete vid Norrköping. Hallenberg Hist. 3: 382 (1793). De flesta af gårdens folk befunno sig ute på arbete. Strinnholm Hist. 1: 373 (1834). Följande året var han (dvs. löjtnant H.) åter på arbete i Ångermanland. Wieselgren Vår samt. 48 (1871; i fråga om ingenjörkårens kartritningsarbete). Det finns hem, där både fadern och modern äro på arbete hela dagen. F. Berg hos Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 202 (1897). jfr: Biuder någon gemen soldat sin quartermestere .. hugh med nefwa heller werria (dvs. vapen), vthi tugh (dvs. tåg-)ordningen och vnder flygande fana, heller på arbete, .. mista (dvs. miste) nefwan. Gustaf II Adolf 250 (1621).
δ) vara i arbete, hålla på med l. vara upptagen af (sin) verksamhet; vara sysselsatt (med ngt).
α') [jfr d. at være i arbejd med at læse] (i sht hvard.) abs. l. med prep. med följd af sbst. l. af att o. inf. (jfr ι). Nu har jag gjort undan för i dag, men kl. 8 i morgon skall jag vara i arbete igen. Allt gårdens folk var i fullt arbete med att bärga in höet. Nordberg 1: 360 (1740). — skämts. De .. funno sig (snart) i arbete med en bastant middag. Lundin G. Sthm 18 (1880). — (mindre br.) närmande sig γ. Mödrar, hvilka ofta hela dagen äro borta i arbete. Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 177 (1897).
β') (†) med att o. inf. N. Av. 4 Sept. 1656, nr 1. Manskapet .. var nu i arbete, at slå op sina tält och baraquer. Nordberg 1: 862 (1740). jfr: Wi .. instelle (om söndagen) med en del af grofwa werldzliga sydslor; men ther emot liggie i fullt arbete, at wercka synder. Swedberg Sabb.-ro 130 (1704, 1710).
ε) [jfr d. være under arbejd, t. die sache ist in arbeit] vara under arbete l. (bl. med anslutning till b, i sht om handtverksvara o. d.) vara l. komma i arbete, äfv. (med anslutning till b) stå under arbete o. d., hålla på att l. börja att förfärdigas l. tillverkas l. utarbetas osv.; vara under utarbetande. Klädningen är i arbete. Lind (1749). Den i trehundrade år under arbete stående kyrkan. C. A. Ehrensvärd 38 (1782). En ny kyrkoordning var under arbete. Fryxell Ber. 12: 174 (1843). (Ång-)maskiner om 5,000 hästkrafter .. voro .. under arbete. Adelsköld J. Ericsson 82 (1894).
ζ) [jfr t. etwas in arbeit haben l. nehmen] (vanl. med anslutning till b, i sht i fråga om handtverksvara o. d.) hafva (ngt) under arbete l. (nästan bl. inom handtverkarkretsar) hafva l. taga (ngt) i arbete, hålla på med l. börja på att förfärdiga l. tillverka l. utarbeta osv. (ngt). Är min kostym färdig nu? — Nej, men vi ha den i arbete l. den skall just tas i arbete. Min Herre har säkert under arbete en rangordning på Gudar och Gudinnor. SP 1778, s. 80. Taga något i arbete. Lindfors (1815).
η) nedlägga (mycket osv.) arbete på (ngt) l. (mindre br.) lägga sitt arbete på (ngt), göra (ngt) till föremål för (mycket) arbete (jfr 1); i sht med anslutning till d. Om den (dvs. jordegendomen) är tilräckelig, så lägger han (dvs. den mindre jordbrukaren) därpå alt sitt och de sinas arbete. E. F. Runeberg i VetAH 28: 238 (1767). På sitt träben nedlade han mycket arbete. H. Lilljebjörn 1: 129 (1865). Ett väldigt arbete .. (har) nedlagts på att lösa denna fråga. G. Sundbärg i Ekon. samh. 2: 39 (1894). — (†) Ryssarne hade der nederlagt ett otroligt arbete, med vallar och två famnar tiocka Bröst-värn. Nordberg 1: 855 (1740). jfr: Fins thet ey så gott, som monge hade wäntat, .. råder iag intet thärföre: arbetet .. hafwer iag lagt thär till. Verelius Herv. Tillegn. 6 (1672).
ϑ) bergv. o. tekn. i sht i fråga om grufarbete samt (i nyare tid äfv.) järnvägsarbete, i uttr. belägga (en lokalitet o. d.) med arbete, börja arbeta l. utföra arbete på; upptaga (mineralanledning o. d.) till bearbetning. Grufvorna hafva .. blifvit med arbete belagde. Tuneld 2: 273 (1762, 1773). Rinman 1: 106 (1788). För att samtidigt kunna belägga med arbete så många punkter af (järnvägs-)linien som lät sig göra. St. Petersburg-Riihimäki jernvägsbyggn. 13 (1871). SFS 1884, nr 24, s. 2 (om mineralanledning).
ι) med prep. med o. sbst. som betecknar föremålet för l. det åsyftade resultatet af en verksamhet; jfr ARBETA 5 a δ, d γ. Fiendens arbete med sina batterier. Nordberg 1: 100 (1740). Arbetet med en ny öfversättning af den Heliga Skrift fortsattes med .. drift. Rosenstein 2: 106 (1819). Arbetet med taflan skred framåt. Wirsén i PT 1898, nr 227, s. 3.
6) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] om verksamhet betraktad ss. (enskild) uppgift l. prestation; ngt visst slag af verksamhet, ngt visst som skall göras l. som man arbetar på l. håller på med; syssla, göromål; sysselsättning; förrättning; uppgift, uppdrag. Han har ett lätt, tungt, enerverande arbete. Förrätta, utföra sitt arbete väl. Försumma sitt arbete. Förelägga l. föresätta någon ett arbete. Man har anförtrott honom ett arbete som är mycket ansvarsfullt. Tinga, beställa ett arbete. Åtaga sig ett arbete. Han håller på med ett arbete som inte blir färdigt på länge ännu. Vara utan l. sakna arbete. Söka, få arbete. Gå, sätta sig till sitt arbete. Sitta, stå vid sitt arbete. Olaff gwlsmidt j spethalen (dvs. hospitalet) tagher siigh mykit arbethe före. G. I:s reg. 2: 112 (1525). En man then ther wandrar j fremmande land .. haffwer .. fått sina tiänara sina äghodelar, och hwariom och enom sitt (dvs. hans) arbete. Mark. 13: 34 (NT 1526; Bib. 1541: sina sytzlo). Så gåår tå menniskian vth til sitt arbete, och til sitt åkerwerck in til afftonen. Psalt. 104: 23 (Bib. 1541). Skråordn. 253 (1575). Orckas ey bothum (dvs. om den brottslige ej förmår erlägga böterna), och arbete ey finnes. Schmedeman Just. 947 (1685); jfr 5 c. Folcket, i Städer och på Landet, måge uppå Apostledagarna, drijfwa theras Handel och Wandel, samt annat lofligit Arbete, sedan Gudztiensten är förrättad. Kyrkol. 14: 1 (1686). När Gesellen hafwer sin tid hos Mästaren uthållit, .. söke sig Arbete hos hwilken Mästare honom behagar. Ordn. f. handtv. 1720, 5: 1. Alla Handlingar, som (Sv.) Academiens inrättning, arbeten och angelägenheter angå. 1 SAH 1: 21 (1786, 1801). Vid trägnare arbeten, i synnerhet lecture och skrifning, böra ögonen, hvar half timme åtminstone, hvila några minuter. Hartman Husläk. 19 (1828). Staten måste alltid hafva allmänna arbeten att utföra, hvarigenom den kan anskaffa arbete åt dem, som sakna arbete hos enskilta. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 97 (1856). Olycksfall i arbetet. Livijn Arbetskl. betrygg. 19 (1893); jfr 5. Fördelningen af de husliga arbetena könen emellan. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 262 (1897). Han fann aldrig ett arbete, vid hvilket han kunde stanna. Geijerstam Vilse 30 (1897). Han gjorde utan anmärkning sitt arbete på fabriken. Därs. 47. — i fråga om djur (jfr 5 h). På det, at Hästen ey må förskiämmas, må hvarken Rusthållaren eller Ryttaren bruka den i något släpsamt arbete. Abrahamsson 62 (1726; efter ä. handl.). Arbetshästens groflek bör rätta sig efter det arbete, han har att förrätta. Juhlin-Dannfelt 163 (1886). Det viktigaste husliga arbete, som arbetarna (i ett myrsamhälle) .. hafva att utföra, är att vårda äggen, larverna och pupporna. Cederström Brehm 822 (1896). — jfr FAVORIT-, FRUNTIMMERS-, HEM-, HERKULES-, JÄTTE-, KVINNO-, LATMANS-, PLOCK-, SISYFUS-, SLAF-, SOMMAR-, TRÄL-, VINTER-, VÅR-ARBETE m. fl. — särsk.
a) med gen.-bestämning som utmärker den hos hvilken l. i hvars tjänst ngn arbetar. Hwilken (soldat som) Cronones arbete försummar, straffes medh Trähästen eller Järnen. Krigsart. 1683, 6: 51; jfr 5 c β β'. En .. egenwillighet (hos gesällen), hwarigenom Mästarens arbete .. blifwer tilbaka satt. Stiernman Com. 4: 1209 (1688). Det skall ej vara sagdt en dag om mig, att jag åt min herres bröd och sof i hans arbete. Börjesson E. XIV 138 (1846).
b) i förb. gå på sitt arbete o. d.; i sht i fråga om kroppsarbete (jfr 5 j γ). Drengier och Piger gå .. wt i marken, opå theris arbete. G. I:s reg. 12: 254 (1539). Gack (efter morgonbönen) .. på titt arbete. Kat. C 6 b (1572). Hvar Tårpare (bör) infinna sig på Arbetet sin dag Klockan 4 om morgonen hela Året igenom. Salander Gårdsf. 18 (1727).
c) med afs. på (kvinnliga) handarbeten (jfr 9); jfr ARBETA 5 c, 7 b γ. Hon (frågade) mig, om jag, ”som var så snäll i arbeten”, icke äfven förstod att brodera i guld. Almqvist Am. H. 1: 95 (1840).
d) (numera föga br.) närmande sig bet.: yrke, bransch. På de Orter, hwarest intet Skrå af samma arbete är inrättat. Ordn. f. handtv. 1720, 4: 1. Boëthius Kant Föret. 3 (1797; se under -FÖRDELNING).
Anm. Bet. 5 o. 6 stå hvarandra delvis mycket nära. I åtsk. enskilda fall låter det sig knappast med full bestämdhet afgöra, huruvida ett språkprof bör föras till det ena l. det andra af dessa båda moment.
a) [jfr fr. le travail des eaux] om naturkrafts verksamhet l. dess mekaniska l. kemiska (in-) verkan. I desse Västgötska fjällar (se vi) ögonskenligen sporr efter hafvets forna arbete. Linné Västg. 114 (1747). Förvittringen .. kan vara dels af öfvervägande kemisk, dels af mera mekanisk natur, hvilken senare ofta torde underlätta arbetet för den förra. Nathorst Jord. hist. 353 (1890).
b) i fråga om mekanisk inrättning, i sht maskin l. maskindel; jfr ARBETA 6 b. Han stod och betraktade maskinens arbete. Åtta murbräckor .. gjorde sitt arbete. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 41 (1881). jfr MASKIN-ARBETE. — med tanke på resultatet. Denna machin .. gjorde ett ganska godt arbete. Arrhenius Jordbr. 2: 22 (1862).
c) i fråga om kroppsorgan, själsförmögenhet o. d.; jfr ARBETA 6 c. Hjärnans arbete fortgår delvis äfven under sömnen. Böttiger i SAH 39: 178 (1865). Hela hjärtats arbete under ett dygn motsvarar .. ungefär 64,512 kilogrammeter. C. Lovén i UVTF 17: 51 (1876). Hjärnan måste återhemta sig, efter det den utfört en viss kvantitet arbete. A. Key i Lärov.-kom. 1884, III. 1: 94. I vår kropp försiggår ett oupphörligt arbete. Läseb. f. folksk. 811 (1892). — jfr ANDNINGS-, HJÄRN-, MATSMÄLTNINGS-, MUSKEL-, TANKE-ARBETE m. fl.
8) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] fys. en krafts vid öfvervinnandet af ett motstånd utförda prestation l. verkan, hvilken mätes med produkten af kraften o. den väglängd som kraftens angreppspunkt tillryggalägger i kraftens riktning. Hvarje .. maskins mekaniska arbete uttryckes med produkten af det öfvervunna motståndet .. och den tillryggalagda vägen. Fock Fys. 483 (1855, 1861). Det mekaniska arbete, genom hvilket en tyngd af 1 skålpund lyftes 1 fot, hvilken enhet benämnes skålpundfot. Därs. Arbete kan förvandlas i värme och värme i arbete. A. Wijkander i Nord. tidskr. 1883, s. 227. Uti det absoluta systemet blir arbetsenheten en dyncentimeter eller en erg, m. a. o. det arbete, som kraftenheten eller dynen uträttar under en väglängd af en centimeter. Dens. Fys. 3: 136 (1884, 1899). Om på grund af arbetet kroppens rörelseenergi ökats, är arbetet positivt; har rörelseenergien åter minskats, är arbetet negativt. Därs. 1: 91 (1886, 1896). Dahlander Elektr. 71 (1890). Hvarje massa, som är i rörelse, kan hejdas endast genom ett visst arbete, lika med kroppens .. lefvande kraft. K. Bohlin i NF 16: 872 (1892). Värmets mekaniska ekvivalent, d. v. s. det tal, som anger, hur mycket mekaniskt arbete (uttryckt i kilogrammeter), som åtgår för att uppvärma en kilogram vatten en grad Celsius. AB(L) 1895, nr 279, s. 2. Då den i en magneto- eller dynamoelektrisk maskin alstrade strömmen sträfvar att vrida induktorn mot rörelseriktningen, är det tydligt, att ett visst mot det elektriska arbetet svarande mekaniskt arbete erfordras för att hålla induktorn i rotation. K. Wallin i NF 20: 626 (1897). — jfr FRIKTIONS-, MAGNETISERINGS-, MOTSTÅNDS-, POL-, VÄRME-ARBETE m. fl.
9) [jfr t. ein paar pantöffelchen von schöner arbeit; jfr äfv. fr. ouvrage, lat. opus i motsv. anv.] ss. beteckning för det sätt hvarpå ngt blifvit framställdt l. förfärdigadt l. för den form l. det yttre skick o. d. som ngt gm därpå nedlagdt arbete erhållit; särsk. med afs. på den skicklighet, smak, omsorg osv. som nedlagts på framställandet l. förfärdigandet af ngt; stundom: utförande. Solidt och godt arbete utlofvas, garanteras (i annonsspråk); jfr 11 b γ. I ciseleradt, drifvet, genombrutet, inlagdt, upphöjdt (osv.) arbete. Peringskiöld M. upl. 185 (1710). En guldkädja .. med små släta länkar och vackert arbete. Hallenberg Hist. 2: 632 (1790). En värja .. af guld .. / Med fattning af demant på kafle, knapp och plåt, / Der arbetet ännu gick öfver ämnets värde. J. G. Oxenstierna 5: 63 (c. 1817). Tegnér 1: 111 (1825). Dödsurnor .. af det prydligaste arbete. Palmblad Fornk. 1: LXXIV (1843). Bronsknifven .., som både till form, arbete och sirater är den vackraste jag .. sett. Nilsson Ur. 2: 100 (1862). Det hela är både till idé och arbete ganska klent. Brunius Gotl. k. 2: 86 (1865). — jfr FILIGRANS-, MOSAIK-ARBETE m. fl.
10) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.; jfr äfv. fr. ouvrage] konkret föremål som håller på att förfärdigas l. tillverkas l. är under utarbetande; särsk. om (fruntimmers) handarbete(n). Damer bruka ofta taga sina arbeten med sig på småbjudningar. Almqvist Drottn. j. 47 (1834). Tag lutan, barn .. / .. lägg bort ditt arbet. Hagberg Shaksp. 5: 360 (1848). Der ligger ett arbete uppe hos mig, som hon började på innan hon blef sämre. Benedictsson Fr. Skåne 232 (1884; om ”ett halffärdigt barnförkläde”). Elkan John Hall 230 (1899). — jfr FRUNTIMMERS-, HAND-, HÅLSÖMS-, KNYT-, PLATTSÖMS-, STICK-, SY-, TAMBUR-, TAPISSERI-ARBETE m. fl.
11) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.; jfr äfv. lat. opus, gr. ἒργον] om det som blifvit frambragt l. frambringas gm arbete, i ä. tid vanl. med kollektiv bet., numera nästan uteslutande om enskilda arbetade föremål. The Syrer hemtadhe jfrå tigh titt arbete som tu giorde. Hes. 27: 16 (Bib. 1541). Dhen som straffar Arbetet, han lastar Mästaren. Grubb 134 (1665); jfr: Den som klandrar arbetet, lastar också mästaren. Sv. ordspr. 17 (1865); jfr b. Jag nödgas i dag gifva Er en ganska torr Argus. Orsaken vil jag ej omtala; men huru skall en fierdedels timas arbete se ut? Dalin Arg. 2: 267 (1734, 1754); jfr c. Det farliga Förståndet, hvars Arbete brännes offenteligen. Thorild 2: 102 (1784); jfr c. Schrevelius Civ. 2: 554 (1844, 1857). jfr DILETTANT-, DUSSIN-, ELEV-, FÖRSTLINGS-, HERKULES-, JÄTTE-, KLOSTER-ARBETE m. fl. — särsk.
a) [gm inverkan från hebr.] (†) koll. om gröda l. skörd. (Du skall fira) insamlingennes höghtijdh .. när tu titt arbete vthaff markenne insamlat haffuer. 2 Mos. 23: 16 (Bib. 1541; öfv. 1893: frukten af ditt arbete; Luther: deine erbeit).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.; jfr äfv. fr. ouvrage] om alster af industri o. slöjd: tillverkning, fabrikat, vara; i ä. tid koll. Skråordn. 175 (1594). Alle (kopparslagar-)Mästare (skola) wara förplichtade, at slå theras (dvs. sitt) egit bomercke brede wid Stadsens bomercke opå alt thet arbete som the giöra. Stiernman Com. 1: 464 (1602). Förfalskar någon handtwärckzmann eller Mästare något arbete, ware förlustigh aff arfwode. Ordn. f. handtv. 1669, 10: 28. Befinnes arbetet vara mindre än 13lödigt, så sönderslås det vid controlleringen, och bitarna återställas till guldsmeden. Berzelius Kemi 2: 340 (1812, 1822). jfr APPLIKATIONS-, BEN-, BINDERI-, BRONS-, FABRIKS-, FILIGRANS-, GESÄLL-, GIPS-, GULD-, HAND-, HANDTVERKS-, HÅR-, JUVELERAR-, KORK-, KRISTALL-, KRUKMAKAR-, METALL-, MOSAIK-, PAPP-, SILFVER-, SNÖRMAKAR-, SNÖRMAKERI-, STRÅ-, STÅL-, TAPISSERI-, TENN-, TIMMER-, TRÄ-ARBETE m. fl. — särsk.
α) i uttr. stycke arbete, arbetadt föremål; jfr ARBETS-STYCKE. Ju mer materia et stycke arbete innehåller, ju högre skattas det utrikes. C. Polhem Præs. i VetA 1745, s. 19. Kellgren 2: 129 (1783).
β) med prep. i o. sbst. som angifver ämnet hvaraf ngt är förfärdigadt (jfr 5 b β). Arbeten i nysilfver. Arbeten i guld och elfenben. G. J. Keijser i Sthms lärarinnesem. progr. 1878—79, s. 11.
γ) närmande sig 9, med bestämningsord som framhåller utförandet, konstskickligheten, det speciella behandlingssättet osv. hos ett föremål. Den här vasen är kinesiskt arbete. Oxenst. brefv. 5: 95 (1616). Ett tämmeligt förrådh aff Smijde, Sölf och Gull, gammalt starckt arbete. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). De .. med arbetare försedde Verkstäderne, hvilka medelst sin större styrka äro i tilstånd at göra bättre arbete. E. F. Runeberg i VetAH 28: 232 (1767). En knif .., hvars fäste genast föll mäster Gudmund i ögonen som ett egendomligt vackert arbete. Rydberg Vap. 271 (1891).
c) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.; jfr äfv. fr. ouvrage, les œuvres de Molière, ä. fr. un bel œuvre, lat. opus, gr. ἒργον] (vetenskapligt l. skönlitterärt) verk, litteraturalster, skrift, bok; i ä. tid sannol. med denna specialisering i bet. mindre utpräglad o. fast; jfr OPUS. Ett vittert, historiskt, lexikaliskt arbete. Ett arbete i geologi. Denna skrift är ett gediget l. grundlärdt arbete. Han har skrifvit, gifvit ut ett digert arbete i flere band. Jagh bedher och ödhmiukelig, / J wele tage til gode aff migh / Mitt Arbete, som är ringe. Hund 490 (c. 1605). Arvidi 211 (1651). Ypperlige Författare .. gjorde väl för Vitterheten och sin egen heder at, medan de lefva, sjelfve samla och utgifva sina Arbeten. Kellgren 3: 286 (1790). Vittra arbeten af Olof Bergklint. P. A. Sondén (1837; boktitel). Samlade arbeten af Carl Fredrik Dahlgren. Utgifne efter författarens död. A. I. Arwidsson (1847 —52; boktitel). Shakspeare's Dramatiska Arbeten öfversatta af Carl August Hagberg (1847—51; boktitel). Den stil hvarmed arbetet sättes. Nordin Boktr. 108 (1881). Lagverk, stora arbeten öfver foglar och insekter. Benedictsson Fru M. 154 (1887). Ett bokskåp med många märkliga arbeten. Rydberg Vap. 179 (1891). — jfr DEBUT-, ORDBOKS-, SPRÅK-, VITTERHETS-ARBETE m. fl.
Anm. till c. I fråga om vittra litteraturalster användes ordet numera ej gärna i sg., då tanken faller på de enskilda dikterna, berättelserna osv. i ett skönlitterärt verk; däremot är ordet i pl. ännu rätt vanligt i fall, då tanken riktas på ngns dikter osv. ss. det samlade resultatet af hans verksamhet på det vittra området.
d) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.; jfr äfv. fr. ouvrage] alster af bildande konst, byggnads- l. skulpturverk, tafla o. d. Denne .. konstnär (dvs. Lionardo da Vinci) har ej lemnat många arbeten efter sig. Atterbom Minnen 262 (1817). (Målaren) Benouville .., hvars arbeten ansågos som (konst-) utställningens (i Rom) pärlor. Nyblom i 3 SAH 13: 179 (1898). — jfr BILDHUGGAR-, BILDHUGGERI-, KONST-, SKULPTUR-ARBETE m. fl.
e) [jfr fr. cela est mon ouvrage] (mindre br.) iron. i uttr. göra ett snyggt (o. d.) arbete, ställa vackert till. Jo ni ha gjort ett hyggligt arbet, ni. Hagberg Shaksp. 1: 232 (1847).
a) (numera knappast br.) i fråga om råämne l. råvara; jfr ARBETA 8 a. Hwar och en som gifuer Gull vth til Arbetes, .. så kan han .. pröfua om han får thet giort är, så fijnt igen, som ämnet war vthgifuit. Stiernhielm Arch. M 1 a (1644). Warder klagat, at någon Mästare hafwer forsnillat och affhändt thet han til arbete antogh. Ordn. f. handtv. 1669, 10: 30. Ordn. f. handtv. 1720, 10: 28.
b) (†) i fråga om grufva; jfr ARBETA 8 d. En .. ordinancia (dvs. ordning) vm gruffwones bruckning Och arbethe. G. I:s reg. 9: 257 (1534).
Sammansättningar (mestadels till 5; jfr äfv. 6) [ofta med utländska, i sht t., förebilder].
A: ARBETS-AFSPÄRRNING30~020, äfv. ~200. lockout; jfr -SPÄRRNING o. ARBETAR-SPÄRRNING. Arbetsafspärrning är arbetsgifvarnas inställande af arbetet, när arbetarna ej gå in på deras önskningar. Aldén Medb. 4: 46 (1885, 1896). PT 1900, nr 118 A, s. 3. —
-AFTAL~20 l. ~02. Boëthius Nat. 161 (1799). Det aftal, hvarigenom en person upplåter sin tjenst till en annans temporära begagnande, mot en öfverenskommen Arbetslega, Lön, är Arbets-Aftal. Snellman El.-curs 3: 33 (1840). Intrång .. i arbetsaftalets frihet. PT 1899, nr 128, s. 2. —
-ANALYS~102. tekn. (kemisk) analys gm hvilken man erhåller ett för praktiskt ändamål tillräckligt noggrant resultat. K. A. Wallroth i Tekn. tidskr. 1898, A. K. s. 22. —
-ANSTALT~02 l. ~20. anstalt (se d. o. 5) afsedd för bedrifvande af arbete. DA 1824, nr 304, s. 1. Mekaniska laboratorier .. såsom arbetsanstalter för nya forskningsförsök. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1896, A. M. s. 4. särsk.
a) till 5 c. Någon till arbete vid .. arbetsanstalt eller allmän corrections-inrättning dömd. SFS 1833, s. 292. Därs. 1885, nr 27, s. 5. Straff- och arbetsanstalter. FFS 1891, nr 8, s. 4. jfr STRAFF-, TVÅNGS-ARBETSANSTALT.
b) för arbetsföra fattiga. Särskilda fattigvårdssamhällen må ock kunna förena sig om bildande af gemensam arbetsanstalt .. för fattigvård. SFS 1871, nr 33, s. 3. A. T. Sjöberg i NF 4: 1062 (1881). —
(5 b δ) -ARRENDE~020. (mindre br.) öfverlåtelse på viss tid af jord osv. mot ett visst antal dagsverken. Med jordbrukets fullkomning komma nog arbetsarrendena att af sig sjelfva upphöra och småningom ersättas af penningarrenden. Samtiden 1871, s. 510. —
(7 b) -AXEL~20. tekn. drifaxel (å maskin o. d.). J. H. Fredholm i Tekn. tidskr. 1874, s. 170. Därs. 1899, A. M. s. 95. —
(5 b) -BALKONG~02. för arbeten vid teatermaskineriet afsedd balkong (inom teaterbyggnad). De fyra utefter hvardera af scenens norra och södra sidor anbragta arbetsbalkongerna (å Nya Operan i Sthm). Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 261. —
(5 b) -BAS~2. = -FÖRMAN; jfr VERK-BAS o. BAS, sbst.3 1. Tekn. tidskr. 1887, s. 129. Wenström (1891). —
(5 b) -BEFÄL~02. koll. Bergv. 4: 572 (1822). Allt arbetsbefäl (har) .. rätt att gifva de härför (dvs. för arbetet) nödiga föreskrifter. Tj.-regl. 1858, 2: 354. Under ett humant arbetsbefäl. Soc.-dem. 1897, nr 215, s. 3. —
(5 b) -BEFÄLHAFVARE—01~200 l. ~02100 l. ~10200. särsk. mil. arbetschef. Chefens för arbetet närmaste man .. benämnes Arbets-befälhafvare. Tj.-regl. 1858, 2: 357. Arbetsbefälh(afvare) å Karlsborg. Sv. statskal. 1901, afd. 408-410. —
-BEKVÄM. (†) om ämne l. material: lätt att bearbeta. Ten är .. böjeligt och arbets-beqvämt. Tessin Bref 2: 292 (1755). —
-BERÄKNING~020. särsk. bef. o. byggn. beräkning öfver erforderliga arbetskrafter, arbetstid o. d. (vid ett byggnadsföretag). Hazelius Bef. 49 (1857, 1864). Det .. öfverskådligaste är, att låta kostnadsförslaget föregås af en arbetsberäkning och en materialberäkning. Rothstein Byggn. 767 (1859, 1875). —
-BERÄTTELSE~0200. Regl. f. styr. o. ekon. v. fl. 1836, s. 42. Hamilton Arbetsklassen 78 (1865). Arbetsberättelse .. En af den person, som haft ledningen af något arbetsföretag, afgifven skriftlig uppgift på allt, hvad dervid, under någon viss tiderymd, blifvit verkstäldt eller utfördt. Kindblad (1867). särsk.: ämbetsberättelse öfver vid ett ämbetsverk l. af en ämbetsman under en viss tid handlagda o. afgjorda mål o. ärenden. Westee (1842). Öfver alla mål och ärenden, i hvilka stadsfiskal fört talan, skall han .. författa berättelse ..; skolande dessa arbetsberättelser halfårsvis till Justitiekanslersembetet insändas. SFS 1894, nr 77, s. 3. —
-BESKRIFNING~020. byggn. jfr -DEVIS. A. T. Gellerstedt i Tekn. tidskr. 1880, s. 149. I byggnadsyrkesskolan (förekommer bl. a. ss. läroämne) .. öfning i upprättande af kostnadsförslag samt arbetsbeskrifningar. SFS 1891, nr 47, s. 7. —
-BESPARANDE~0200, adj. Mera arbetsbesparande arbetssätt. Hamilton Arbetsklassen 53 (1865). De nyaste och mest arbetsbesparande maskiner. G. Ödqvist i Tekn. tidskr. 1900, A. M. s. 18. —
-BETING~02. jur. Järta Kopparb. 25 (1823, 1826). Arbetsbeting, .. det aftal, genom hvilket en person förbinder sig att åt en annan mot öfverenskommen ersättning utföra ett visst bestämdt arbete. NF (1876). särsk. (enl. romerska rätten) i fråga om arbete till hvars utförande material skall lämnas af den för hvars räkning det utföres. Schrevelius Civ. 2: 553 (1844, 1857). Vid arbetsbetinget går aftalet ut på att viss eller vissa såsom material lemnade saker genom förarbetning skola försättas i ett visst öfverenskommet skick. A. Winroth i NF 9: 1000 (1885). —
(5 b) -BETJÄNING~020.
1) (föga br.) betjäning medelst arbetes förrättande. Genom forslingar samt annan arbetsbetjening. Järta Kopparb. 80 (1823, 1826).
(5 b) -BETYG~02.
1) (i Sv. af pastorsämbete, i Finl. af polismyndighet, magistrat o. d. utfärdadt) legitimationsbetyg för person som söker arbete utom den kommun han tillhör. Arbetsbetyg bör innehålla innehafvarens namn och hemort, tiden hvarunder det gäller och orten dit han ernar sig begifva. FFS 1879, nr 10, s. 18. SFS 1894, nr 62, s. 15.
2) af arbetsföreståndare utfärdadt betyg, innehållande uppgift om en arbetares duglighet i ett visst arbetsfack. C. J. Forsberg i Tekn. tidskr. 1898, A. B. s. 52. —
(5 i α) -BI~2. [jfr t. arbeitsbiene, äfvensom fr. abeille ouvrière] jfr VERK-BI o. ARBETARE 3 samt ARBETA 5 h α. I. Erici 2: 78 (c. 1640). Arbets-Bien .. kallas (äfven) Dragare eller Verk-Bien. Rothman Bisk. 1: 57 (1800). Alla arbetena inom bisamhället äro öfverlåtna åt arbetsbina, hvilka äro outvecklade honor. Läseb. f. folksk. 220 (1892). i bild o. bildl. om person. Ödet (har) gjordt mig till ett arbetsbi i denna kupa (dvs. Sv. Akademien). Leopold i 2 Saml. 9: 36 (1798). Dessa kulturens arbetsbin. Sk. aftonbl. 1894, nr 222, s. 2 (om journalisterna). —
-BITRÄDE~020, äfv. ~200.
1) biträdande l. hjälp vid arbete. Brunius Metr. 362 (1854). Allmogen (hade) .. hunnit blifva .. van vid att betungas med ständigt återkommande fordringar å arbetsbiträde. C. G. Styffe i VittAH 24: 289 (1860, 1864).
2) person som biträder vid arbete. SAOB (1870). Filsmeden .. behöfver ett arbetsbiträde. Uppf. b. 6: 141 (1875). Extra arbetsbiträden. C. E. Bergstrand i LAHT 1881, s. 32. —
-BLOSS~2. Elden (i ett under ombyggnad varande hus hade) .. börjat i ett fotogenfat i källaren, der någon .. handskats oförsigtigt med eld vid påfyllandet af fotogen till ett arbetsbloss. SD 1900, nr 80, s. 3. särsk. till 5 f. Hundrade år äro i dag förflutna, sedan Sankt Eriks-Logen för första gången tände arbetsblossen omkring sin arbetstafla. Oscar II Tal i S:t Erik 9 (1853, 1869). —
(5 b) -BLUS~2. blus använd l. afsedd att användas af (manlig) arbetare under arbetet. Wenström (1891). Tidn. f. lev. 1900, nr 49, s. 1. jfr: Vårt slägtes barndom drog förbi, / och hvilan blef en plåga. / Vi togo arbetsblusen, vi. / Vi smida och vi såga. Heidenstam Vandr. 36 (1888). —
-BOK~2. En .. Bok för hvarje under Controllen hörande Mästare (inom guldsmeds- o. tenngjutaryrkena) kommer at utfärdas, hvaruti .. han(,) efter dag och nummer, vid hvarje stämpling til beskaffenhet och vigt anteknar des (dvs. sina) arbeten ..; kommande desse arbets-böcker vid hvart års slut .. at til Controll-Contoiret insändas. A. v. Swab Præs. i VetA 1761, s. 30. Den Undervisande .. slutar med anteckning af sitt vitsord i Elevs arbetsbok. N. uppfostr.-skol. å Barnängen 14 (1853). Arbetsbok (Afräkningsbok) i fabrikerna, den bok som innehåller fabriksfolkets conti. Jungberg (1873). En ny arbetsbok och en ny arbetskarta öfver de bredspåriga jernvägarne (har) blifvit upprättad. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 9. särsk. jur. Arbetsbok är en af polismyndigheten i vissa land utfärdad bok, ställd på arbetarens person och afsedd att för honom utgöra legitimation. Arbetsgifvaren eger att i arbetsboken införa uppgift om tiden, då arbetaren inträdde i arbetet och då han utträdde ur detsamma, samt arten af hans sysselsättning. E. Beckman i NF 19 (1895). —
-BOKHÅLLARE~0200, äfv. ~2100. särsk. (förr) vid fängelseinrättning. SFS 1860, nr 68, s. 4. Sv. statskal. 1896, afd. 228-230. —
(5 b δ) -BONDE~20. (numera föga br.) bonde som innehar o. brukar under större gods l. herrgård o. d. hörande hemman mot ett bestämdt antal dagsverken, dagsverksbonde; hofveribonde; jfr -HEMMAN. Utslag ang. Tomarp 24 Nov. 1785, s. a 2 a. Ifrågastäld rättighet för nuvarande ägaren af berustade skattesäteriet Lindholmen i Skåne, att med arbets-bönderne derunder träffa öfverenskommelse, rörande arbets-skyldigheternes upphörande. SFS 1826, särsk. bl. s. 226. I stället för att vara arbetsbönder äro (de icke själfegande bönderna i Sv. nu vanl.) arrendatorer. Nilsson Dagb. 75 (1879). —
-BORD~2.
1) bord som användes vid arbete, särsk. inom vissa handtverk samt om skrif- o. sybord stundom = -BÄNK; jfr VERK-BORD. Möller (1785, under werktisch). Konst- o. nyhetsmag. 1: 36 (1819; om sybord). Derefter erhålla .. (skinnen) på arbetsbordet ännu en anstrykning med den förut omtalade färgen. AHB 4: 8 (1860). Vännerna funno honom .. vid arbetsbordet, bland klassikerna och filosoferna. B. E. Hildebrand i SAH 41: 145 (1866). De många goda saker, som under det gångna halfseklet från redaktionens arbetsbord kommit tidningens läsare till del. SDS 1898, nr 209, s. 2.
2) tekn. bordliknande maskindel (å hyfvelmaskin o. d.) på hvilken arbetsstycke anbringas l. fastgöres. Tekn. tidskr. 1872, s. 4. G. Sellergren Därs. 1899, A. M. s. 91. —
(7 b) -BREDD~2. tekn. bredd till hvilken ett redskap l. en maskin bearbetar ett material o. d. l. framställer en produkt. (Detta tröskverk) har ej större arbetsbredd än 2,5 fot. LAHT 1881, s. 172. Pappersmaskinens arbetsbredd är 2300 mm. skuret papper. SD(L) 1898, nr 174, s. 2. —
-BRIST~2. SAOB (1870). Försäkring .. mot ålderdomssvaghet och arbetsbrist. Forssell Stud. 2: 95 (1884, 1888). —
-BRODER~20. (nästan bl. i högre stil) = -KAMRAT. Adlerbeth Hor. Sat. 149 (1814). Hans (dvs. Schlyters) arbetsbroder Collin. Wisén i 3 SAH 4: 174 (1889). Arkadius Pakkala Tjärk. 139 (1895). jfr: Wti sinn med arbetes broders nähruaro. Skråordn. 271 (1589). —
-BRUTEN~20, adj. [jfr GIKT-, VÄRK-BRUTEN m. fl., äfvensom bruten af arbete, år osv.] som (ned)brutits l. blifvit orkeslös gm (tungt) arbete. De arbetsbrutne gamle. Lagerlöf Berl. 2: 213 (1891). —
(5 b) -BRÄDE~20. tekn. bräde användt att hafva arbetsmaterial l. arbetsstycke på; jfr VERK-BRÄDE. Werkbrett, .. arbetsbräde hos korgmakare, sadelmakare. Möller (1785). V. Adler i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1896, s. 98. —
-BYRÅ~20 l. ~02. särsk.: byrå l. inrättning, afsedd att förmedla tillgång o. efterfrågan på arbete samt i allm. tillhandahålla upplysningar rörande ställningen på arbetsmarknaden. SD 1893, nr 26, s. 6. B. Oxenstierna i Stockholm 1: 610 (1897). —
-BYTE~20.
1) till 6. I morgon göra vi arbetsbyte (sade gumman till sin man). Jag går åt skogen och svedjer hank, och du blifver hemma och sköter mina sysslor. Djurklou Ner. folkspr. 84 (1860).
-BYXOR~20, pl. Mil. förf. saml. 5: 245 (1832). (År) 1828 faststäldes för Svea artilleriregemente nya modeller å .. byxor med gula lister samt arbetsbyxor utan dito. Spak Upplysn. om uniform. 63 (1890). —
(5 b) -BÅT~2. sjöt. båt afsedd o. utrustad för släparbete l. transport af effekter. Regl. f. fl. 1834, 1: 206. Ekelöf Skeppsmanöv. 235 (1881). —
(5 b) -BÄNK~2. bänk som användes vid (handtverkares osv.) arbete o. på hvilken material, arbetsstycke o. d. äro placerade. Möller (1785, under werkbank). Tekn. tidn. 1871, s. 178. Fältsmedjorna med arbetsbänk, skrufstycke .. samt borrståndare. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1885, s. 83. Arbetsbänk för skolkök. Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 245. —
-BÖRDA~20. Brenner Dikt. 1: 233 (1710, 1713). Starkare krafter än hans kunde ha dukat under för en sådan arbetsbörda. Wieselgren Bild. 481 (1882, 1889). Medel att lätta högsta domstolens arbetsbörda. SD 1892, nr 333, s. 4. —
-CHEF~2. SFS 1842, nr 37, s. 9. (År 1861 beslöts) att tillsätta en särskild arbetschef för gatu- och trumbyggnadsarbetena (i Sthm). O. Fröman i Stockholm 2: 267 (1897). —
(7) -CYLINDER~020. tekn. cylinder i hvilken arbete förrättande ånga o. d. verkar. I arbetscylindern rör sig kolfven Q, hvilken underifrån åverkas af luften från fördelningscylindern. J. E. Cederblom i Tekn. tidskr. 1874, s. 85 (i fråga om varmluftsmaskin). Dens. Ångmaskinlära 553 (1896). —
-DAG~2. [jfr fsv. arvodhis dagher]
1) för arbete afsedd dag, dag på hvilken det är tillåtet att arbeta, hvardag, söckendag (motsatt SÖN-, HELG-, HVILO-, SABBATS-DAG); jfr VERK-DAG. Lex. Linc. (1640, under dagsättning). Handtverks-Geseller .. förspilla (merendels) en eller tvänne arbets-dagar i veckan på onyttiga gillen och uti hvarjehanda liderlighet. J. Westerman Præs. i VetA 1770, s. 11. Den inre förgårdens port .. skall vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen skall den öppnas. Hes. 46: 1 (öfv. 1898).
2) dag som är upptagen l. uppfylld af arbete (motsatt FRI-, HVILO-DAG). I morgon blir det en sträng arbetsdag för mig. 2 RARP 2: 358 (1723). Efter många helgdagar kommer sällan en god arbetsdag. Sv. ordspr. 29 (1865). Bruksfolkets arbetstid är så indelad, att hvarje smed har fyra arbetsdagar i veckan och två fridagar. G. Thomée enl. Kindblad (1867). Betäcka arbetarens .. underhållskostnader .. ej blott under arbetsdagarne utan äfven under tider af tvungen arbetslöshet. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 426 (1894). jfr: Sex dagar voro Herrans arbetsdagar. Strandberg 1: 87 (1848). bildl. om af (träget) arbete uppfylldt lif l. om den verksamma delen af ngns lif. Det begynte att lida till slutet af arbetsdagen för aposteln. Flensburg Kyrkl. tal 1 (1866). Adelsköld J. Ericsson 274 (1894).
3) om summan af den tid af en (hvar)dag som är bestämd för arbetet. Åtta timmars arbetsdag. En arbetsdag om 8 timmar. Busch Baumgartner Mek. 502 (1842). Arbetets intensitet står i omvändt förhållande till arbetsdagens längd. Steffen Normalarbetsdagen 14 (1891). J. Leffler i Ekon. samh. 2: 148 (1895; se under -ENERGI 1). jfr NORMAL-ARBETSDAG.
4) (†) till 2 a. Effter som Gudh .. haffuer welat .. affskära .. H. Salige Kon. May:tz arbets daghar. Stiernman Riksd. 849 (1633). —
(7 b) -DEL~2. tekn. om ngn af de delar af en maskin medelst hvilka det med maskinen afsedda arbetet utföres. Tekn. tidskr. 1874, s. 74. Krossningsplattorna (på stenkrossningsmaskiner) .. kunna liksom andra arbetsdelar i maskinerna utbytas vid förslitning. H. Lemke Därs. 1899, A. B. s. 134. —
-DELNING~20. jfr -FÖRDELNING. Schlyter Jur. afh. 2: 22 (1835, 1879). Produktionens så kallade ekonomiska villkor äro (bl. a.): .. arbetsdelningen och arbetsföreningen. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 212 (1891). —
-DEVIS~02. (till grund för entreprenadanbud o. kontrakt liggande) detaljerad beskrifning på byggnad med afs. på material o. utförande m. m.; jfr -BESKRIFNING. SD 1892, nr 257, s. 3. Hufvudritningar, äfvensom detaljritningar, arbetsdevis och förslag till entreprenadkontrakt finnas till påseende. SDS 1898, nr 216, s. 4. —
(8) -DIAGRAM~102. diagram som tjänar att åskådliggöra det arbete som lämnas af en maskin o. d. Cederblom Ångmaskinlära 151 (1891). Tekn. tidskr. 1898, A. M. s. 121. —
-DISK~2. I laboratoriets midt eller under något af dess fenster bör finnas en arbetsdisk med flera skjutlådor. Nyblæus Pharm. 4 (1846). —
-DISTRIKT ~02. särsk. vid järnvägsbyggnad. Öfverste Ericson (känner) hvar enda genomskärnings och fyllnings läge inom alla sina arbetsdistrikter. Wieselgren Vår samt. 41 (1880). SD(L) 1900, nr 548, s. 3. —
(7 b) -DJUP~2, sbst. tekn. djup till hvilket ngt bearbetas af maskin l. redskap. Genom en led på häfstången strax ofvan billen (på en myllharf) kan denna få en mer eller mindre skarp lutning, hvarigenom arbetsdjupet regleras. Juhlin-Dannfelt 283 (1886). SDS 1900, nr 135, s. 4. —
(5 i) -DJUR~2. (arbetes- NT 1526, Lex. Linc.) [jfr fsv. arvodhis diur]
1) djur som gör tjänst vid l. förrättar ngt arbete.
a) husdjur som användes till arbete, vanl. ss. dragare. 2 Petr. 2: 16 (NT 1526; om Bileams åsna). Arbetes diwr, såsom hästar, Åsnor, Kameler, och andre sådane. Lex. Linc. (1640, under veterinus). Kotleden skall hos mjölk- och göddjur alltid vara finare än hos arbetsdjur. Sjöstedt Husdj. 1: 221 (1860). C. G. Wrangel Handb. 716 (1886). oeg. (jfr 2). Våra Herrar .. / .. höllo folket blott för arbetsdjur, / Till deras tjenst och nytta endast skapta. Franzén Skald. 2: 88 (1795, 1828).
b) om arbetande individ af vissa i samhällen lefvande insekter. Arternas .. splittring i könsdjur och arbetsdjur. Reuter i UVTF 35: 84 (1886).
2) bildl. om person som ständigt utför l. har att utföra tungt o. mödosamt arbete; jfr -TRÄL. Jag bör väl ock komma till rolighet, Gud uppväcker väl något arbetsdjur i mitt ställe. M. Malmstedt (1796) hos Warburg Lenngren 23. Förr var en lärd ett arbetsdjur. Franzén Skald. 4: 241 (1801, 1832). —
-DON~2. jfr -REDSKAP, -TYG. Vi kastade våra .. arbetsdon. Götheb. m. 4: 357 (1762). Damernas små .. arbetsdon. Wirsén i PT 1898, nr 293 A, s. 3. —
-DRIFT~2.
1) bedrifvande af (ett) arbete. När .. Grufvor varda med rätt arbetsdrift, grundad på gångarnes förhållande(,) .. drefne och upslagne. S. Hermelin Præs. i VetA 1773, s. 56. B. Ribbing i Ad. prot. 1800, s. 144. För att möjliggöra en vinstgifvande arbetsdrift i de fem (korrektionella arbets-)anstalterna. Wieselgren Sv. fäng. 370 (1895).
2) drift l. raskhet i arbete. J. Westerman Intr. i VetA 1768, s. 14. Kunskaper och arbetsdrift måste utmärka Carl XI:s tjenare. Svedelius i SAH 21: 186 (1841). En hvardagsmänniska med praktiskt godt förstånd och arbetsdrift. Heikel Filol. 47 (1894). —
-DRYG~2. (i sht i Finl.) Tall, ek, och en hop löfträn (hafva) många djupa hjertrötter, hvilket gör rothuggningen arbets-drygare, i fast jordvall. P. A. Gadd i VetAH 38: 181 (1777). Möller (1790). Heikel Filol. 63 (1894). Slutet af oktober blef en arbetsdryg tid. Läsn. f. folket 1898, s. 49. En mycket invecklad och utomordentligt arbetsdryg uppgift. W. Söderhjelm i Ord o. bild 1900, s. 586. —
-DRÄKT~2. dräkt (af enklare slag) afsedd för o. använd vid (i sht gröfre) arbete. Nordenflycht QT 1746—47, s. 131. Nu börjar man helgen i stugan, / Kastar bekymren i vrån och arbetsdrägten i kistan. Runeberg 1: 315 (1841). Till arbetsdräkten hörde (i Värmland i början af 1800-talet) ett svart förskinn. Läseb. f. folksk. 243 (1892). —
(5 b) -DRÄNG~2. (arbete- Swedebrg) [jfr fsv. arvodhis dränger] dräng som förrättar (i sht inom landtbruket förek.) gröfre sysslor, vanlig dräng. RARP 6: 191 (1657). (Landtprästens) wilkor är semre än ens arbete drengs och dagakarls. Swedberg Sabb.-ro 1376 (1687, 1712). Tienstefolkets sielfsvåld .. är så högt stigit, at ingen Borgare, i hvars hus något är at göra, kan få en god Arbets-dräng eller Piga. Dalin Arg. 1: 330 (1733, 1754). Gunnar hade .. tjenat honom .. först som stallgosse och sedan som arbetsdräng. Knorring Torp. 1: 71 (1843). PT 1900, nr 128 A, s. 3. —
-DUGLIG~20.
1) duglig till l. i arbete. Svedelius Statsk. 4: 39 (1869). Sudan-Negrerna .. tillhöra en jämförelsevis arbetsduglig ras. Schwerin Muham. 42 (1892). Kroppen (blir hos drinkaren) oaktadt ständig tillförsel af sprit oupphörligt allt svagare och mindre arbetsduglig. Läseb. f. folksk. 815 (1892).
2) (föga br.) bergv. om mineralfyndighet o. d.: som lämpar l. lönar sig l. är värd att bearbeta; jfr -VÄRD(IG). En ådra af arbetsduglig fältspat. SD(L) 1898, nr 108, s. 2. —
-DUGLIGHET~200 l. ~102. särsk. till -DUGLIG 1. Hamilton Arbetsklassen 61 (1865). C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 212 (1891). —
-EFFEKT~02.
a) fys. till 8, i fråga om maskin, kraftkälla o. d. För att öka arbetseffekten belastar man sågramen med tyngder. Uppf. b. 6: 139 (1875). Nominella och effektiva hästkrafter, de senare .. utvisande maskinernas verkliga arbetseffekt. Katal. fr. C. Jacobsen 1892, s. 9. Den elektriska energiens arbetseffekt representeras af produkten af strömstyrka och spänning. 2 Uppf. b. 3: 11 (1896). En arbetseffekt af 140 ind(ikerade) h(äst)k(raf)t(e)r. Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 100.
b) i annan anv. Att .. med hälften så mycket kommunikationer kunna uppnå samma arbetseffekt för produktionen som med dubbelt så mycket, innebär en ofantlig kraftbesparing. Fahlbeck Sv. nat.-förm. 67 (1890). —
-ENERGI~102.
1) i fråga om person. Arbetsenergien (kan) märkbart höjas genom arbetsdagens förkortning. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 148 (1895).
2) fys. till 8, i fråga om maskin, kraftkälla o. d. En (elektrisk) arbetsenergi af 10 hästkrafter. 2 Uppf. b. 3: 345 (1897). —
-ENHET~20 l. ~02. enhet hvarmed arbete mätes.
a) fys. till 8. Fock Fys. 461 (1861). Arbetsenheten skålpundfot är .. alltför liten att med fördel kunna användas i vanliga praktiska beräkningar. Man har derför antagit en större, som kallas hästkraft. Björling Solen 126 (1870). Wijkander Fys. 3: 136 (1884, 1899; se under ARBETE 8). Förflyttas en massenhet, under inverkan af en kraftenhet, en längdenhet i kraftens riktning, säges det af kraften förrättade arbetet vara en arbetsenhet. E. Solander i NF 19: 61 (1895).
b) i annan anv. För att bedöma transportarbetets omfång å olika bansträckor för någon viss tidsperiod .. måste detta först och främst uttryckas i vissa lämpliga, konventionelt antagna arbetsenheter. Sådana äro .. ton-kilometern, .. person-kilometern, .. tåg-, lokomotiv- och vagn-kilometern. NF 7: 1175 (1883). Penningeenheter (t. ex. kronor, öre) jämte arbetsenheter (timmar, dagar etc.). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 25 (1891). —
-ENTREPRENAD~1002. Tidn. f. lev. 1892, nr 25, s. 2. Arbetsentreprenader för statsverket. Därs. 1899, nr 23, s. 1. —
-ENTREPRENÖR~1002. Fångv. förf. 382 (1887). —
-FACK~2. jfr -GREN. Schulthess (1885). Arbetarnes svar på förklaringen om lockout har varit att förklara generalstrejk i motsvarande arbetsfack. NDA 1899, nr 116, s. 3. —
(5 b δ) -FISK~2. [fsv. arbedes fisker] (fordom) fisk som lämnas ss. lösen för arbete. Hist. handl. XI. 1: 109 (1530). —
-FLIT~2. Den villfarelsen .. att tillväxten i välmåga minskar arbets-fliten. A. Adlersparre i LBÄ 39—41: 49 (1800). Från år 1839 daterar sig sällskapet till arbetsflitens befrämjande. B. Oxenstierna i Stockholm 1: 638 (1897). särsk.: flitig l. idog (industriell) verksamhet. Munter arbets flit har rika skatter bragt (till Borås). Rudbeck Bor. 6 (1776). Arbetsfliten alstrade nya tillgångar. Svedelius i SAH 21: 156 (1841). —
(5 b) -FOGDE~20. (arbetis- Bib. 1541) (nästan bl. med afs. på ä. l. utländska förh.) (Farao) satte offuer them (dvs. Israels barn) arbetis foghtar som them betwinga skulle medh träldom. 2 Mos. 1: 11 (Bib. 1541); jfr Sahlstedt Hofart. 94 (1720) o. Tegnér 6: 177 (1832). Almqvist (1842). Faust ropar .. på Mefistofeles, som för närvarande har tjenst hos honom som arbetsfogde. Lysander Faust 160 (1875). —
(5 b) -FOLK~2. (arbetes- Judit 8: 3 (Bib. 1541), G. I:s reg. 15: 272 (1543), Lex. Linc. (1640, under opera)) [fsv. arbetes folk, motsv. d. arbejdsfolk, holl. arbeidsvolk; jfr fsv. arvodhis folk]
1) om personer som försörja sig gm att förrätta gröfre arbeten; arbetare, dagsverkare, legohjon. G. I:s reg. 2: 264 (1525). Han war på markenne när sitt arbetes folck. Judit 8: 3 (Bib. 1541). Arbetesfolcket (måste) vnderstundom haffua roo och wedherqweckelse, så framt the skola härdat vth. L. Petri Kyrkoord. 46 (1571). Ther håller Storfursten een stoor hoop arbetz Folck, som åhrligen siudha Salt widh een lijten Åå. Petreius Beskr. 1: 49 (1614). Betiente, Mästare, gesäller och arbetsfolk, så väl vid större Societeter, som hos enskylte Manufacturister och Handtvärkare. Hallordn. 21 Maj 1739, 2: 2. Dess (dvs. landtbrukarens) Torpare och arbetsfolk. J. Westerman Intr. i VetA 1768, s. 22. Hafva tillsyn öfver arbetsfolket vid en byggnad. Dalin (1850). Mycket arbetsfolk var hela dagen .. i rörelse för att hålla trottoarerna och spårvägslinierna klara. SD(L) 1900, nr 607, s. 2.
2) (i bygdemålsfärgad framställning) om familj, i sht man o. hustru, af arbetsklassen. Det fattiga arbetsfolket i grindstugan har 8 barn. —
(5 b) -FORDON~20 l. ~02. Arbetsfordon och lastvagnar. SFS 1865, nr 10, s. 37. Lundin G. Sthm 511 (1882). —
-FOT~2. tekn. lagstadgadt förhållande mellan arbetade metallers blandningsdelar; jfr MYNT-FOT. Sistnämde lägsta halter, som få stämplas, äro den för desse metaller stadgade gamla arbets-fotens remedier. A. v. Swab Præs. i VetA 1761, s. 24. —
-FRI~2.
1) (numera mindre br.) om person: fri l. ledig från arbete. G. Adlersparre i LBÄ 27—28: 103 (1799). I morgon en glättig dag / Du dig och arbetsfria drängar / Göre med vin och med gödda grisen! Adlerbeth Hor. Od. 117 (1817). I dag är han arbetsfri, men i morgon skall han åter börja. Dalin (1850).
2) (mindre br.) om tid: icke upptagen af arbete. Dalin (1850). Sina arbetsfria dagar använde han alltid till läsning. C. A. Wetterbergh enl. Kindblad (1867).
3) nat.-ekon. om inkomst: som icke härflyter ur arbete. Kapitalränta eller ”arbetsfri” förmögenhetsinkomst. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 401 (1894). —
-FRIHET~20 l. ~02.
1) frihet från arbete. Söndagens arbetsfrihet. Gosselman S. Amer. 62 (1842). Trons omsorgsfrihet .. innebär (icke) arbetsfrihet. Rudin 2 Evigh. 2: 187 (1883, 1889).
2) med hänsyn till skrå l. prohibitiva lagar o. d.: frihet l. rättighet att åtaga sig l. verkställa ngt arbete. Kunde soldaten .. förunnas full arbetsfrihet; förutan beslag af Skråmästare (blefve han nog idog o. sedig). D. v. Schulzenheim Præs. i VetA 1799, s. 52. Gränsen emellan Sockerbagares och Schweitziske Pastejbagares arbetsfrihet (hade) blifvit .. sålunda bestämd, att de förra ägde rättighet att .. tillverka confecturer och .. sockerbakelser. SFS 1834, nr 24, s. 1. Han .. hugnades någon tid derefter med samma arbetsfrihet som stadens murmästare. Brunius Metr. 352 (1854). Arbets- och handelsfrihet. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 100 (1891). —
(5 b) -FRONT~2. bef. om sammanfattningen af alla i främsta linjen befintliga belägringsarbeten mot en fästning. Arbetet .. sker under skydd af framför arbetsfronten .. framsände trupper. Hazelius Bef. 281 (1836, 1864). —
-FRUKT~2. (arbetes- Verelius Ind. (1681, under idgiolld)) frukt l. resultat l. afkastning af arbete. Columbus Ordesk. 14 (1678). (I det borgerliga samfundet) sammanföras vi uti förhållanden, .. som ordna och lätta de ömsesidiga utbyten af tankar, behof, kraftyttringar, arbetsfrukter. Wallin 2 Pred. 3: 136 (1822). Wulff Värsbildn. 4 (1896). —
-FULL~2. [jfr fsv. arvodhis fulder] (föga br.) jfr -DRYG. Arbets-fulla dagar och sömnlösa nätter. Mörk Ad. 1: 155 (1743). Denna befattning, så vidsträckt och arbetsfull. J. G. Oxenstierna 5: 520 (1811). —
(5 c) -FÅNGE~20. (numera nästan bl. i Finl.) fånge som blifvit dömd till tvångsarbete, tvångsarbetsfånge; fordom äfv. om till straffarbete dömd förbrytare, straffånge. Til Fästnings-arbete nyttjades .. Soldater ifrån Landsorterne, Garnizons-Manskap och Arbets-Fångar. A. M. v. Arbin Præs. i VetA 1773, s. 51. Arbetsfångar vid Carlscrona Ankarsmidja. D. v. Schulzenheim Præs. i VetA 1799, s. 63. Listor öfver såväl de egenteligen så kallade Arbetsfångarne, som för begångne brott och missgerningar ordentligen blifvit dömde att på längre eller korrtare tid å Fästningen hållas fängsliga, som ock dem, hvilka endast i egenskap af Lösdrifvare .. af Landshöfdingarne äro dit sände. Calonius Suppl. 289 (1814). Hagströmer Frihetsstraffen 162 (1875). Fin. fångvårdsstyr. årsber. 1891, s. 5. —
-FÄLT~2. fält l. område för verksamhet, i sht för en sådan af mera andlig art. Svedelius i SAH 21: 314 (1841). I Stockholm öppnade sig nu vidsträckta arbetsfält för (professor) Selander. Wieselgren Vår samt. 26 (1880). Den andliga kulturen blir (i den mån den mänskliga odlingen stiger) ett arbetsfält med sina särskilda arbetare. P. Fahlbeck i Ny sv. tidskr. 1887, s. 470. —
(5 c) -FÄNGELSE~200. (i sht i Finl.) tvångsarbetsanstalt; förr vanligt äfv. i Sv., i sht i förb. straff- och arbetsfängelse; jfr -FÅNGE. Malmö fästnings- och arbetsfängelse. SFS 1840, nr 4, s. 50. Straff- och arbetsfängelserna å Långholmen samt i Malmö. SFS 1854, nr 16, s. 3. Namnet straff- och arbetsfängelse är .. numera utbytt emot straff-fängelse. Hagströmer Frihetsstraffen 162 (1875). Arbetsfängelset i Willmanstrand (för fångar af mankön, dömde att såsom lösdrifvare hållas till allmänt arbete eller med arbete aftjena värdet för stulen egendom). Fin. fångvårdsstyr. årsber. 1891, s. VII. Arbetsfängelser eller, såsom de på senare tiden blifvit benämnda, tvångsarbetsanstalter finnas numera för män å Nya Varfvet, i Landskrona, i Karlskrona och å Svartsjö .. samt för qvinnor i Norrköping. J. Hagströmer i NF 20: 872 (1897). Finl. statskal. 1901, afd. 84-85. mera abstr. I Sverige och Finland har fångarnas årliga antal merendels stigit (dvs. gått upp till) omkring 900 personer, hvaraf vid pass hälften varit på kortare eller längre tid dömd til arbetsfängelse. D. v. Schulzenheim Præs. i VetA 1799, s. 65. —
-FÄRDIGHET~200 l. ~102. jfr -SKICKLIGHET. Enberg i SAH 11: 280 (1825). I den mönster-rulla, som till chefen för arbetet lemnas, skall vara antecknadt hvilka soldater ega någon särskilt arbets-färdighet eller äro handtverkare. Tj.-regl. 1858, 2: 352. Arbetsfärdighet och anlag saknades (icke) hos befolkningen. Salomon Slöjdsk. 1: 77 (1876). —
-FÖR~2, adj. [jfr d. arbejdsfør samt fsv. arvodhis för] som har de krafter som fordras för arbete; stundom närmande sig bet.: (för tillfället) arbetsduglig. Vg. fornm. tidskr. 6—7: 63 (i handl. fr. 1755). Bönen gör / Dig arbetsför, / När händren blifva matta. Ps. 1819, 282: 4. Frisk och arbetsför person. SFS 1833, s. 288. En hvar, som är arbetsför, skall utan fattigvårdssamhälles betungande försörja sig sjelf. Därs. 1871, nr 33, s. 2. i utvidgad anv. Den lefvande, arbetsföra cellen. Hammarsten Fys. kemi 61 (1883). —
-FÖRDELNING~020. J. Westerman Intr. i VetA 1768, s. 29. Alla Handtverk och Konster hafva vunnit genom arbetsfördelning, der en icke gör alt, utan der hvar inskränker sig innom et visst arbete, som fordrar sit särskildta handlag, för at kunna göra det fullkomligare och lättare. Boëthius Kant Föret. 3 (1797). Björnstjerna Beskattn. 25 (1832). Qvinnan .. aflägsnas (gm sitt deltagande i fabriksarbetet) från sin af den naturliga arbetsfördelningen föreskrifna plats inom familjen. Hamilton Arbetsklassen 47 (1865). Fahlbeck Sv. jordbr. afk. 9 (1893). särsk. i utvidgad anv.
a) till 5 i α. Den arbetsfördelning, som de (dvs. bina) sinsemellan veta att iakttaga. Reuter i UVTF 35: 52 (1886).
b) fysiol. i fråga om fördelningen af lifsfunktionerna mellan de olika organen inom djur- l. växtkroppen. Agardh Vextsyst. method. 86 (1858). Arbetsfördelningen är uti växtkroppen ej så fullständigt genomförd som i djurkroppen. V. Wittrock i NF 3: 147 (1878). Quennerstedt Kamp. om tillv. 75 (1899).
c) konkret, om skriftlig handling innehållande plan för fördelningen af ett arbete. Den summariska arbetsfördelningen bör af (sjömilis-)kontoret vara afslutad så tidigt, att den såsom verifikation kan åtfölja aflöningsuträkningen, med hvilken den bör öfverensstämma. Gynther Förf. 9 (1870). —
-FÖREMÅL~102 l. ~200.
1) i sht nat.-ekon. mera abstr. LBÄ 7—8: 85 (1797; om läroämnen). Arbetsföremålen, i mänsklighetens barndom fåtaliga .., hafva småningom blifvit snart sagdt oräkneliga. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 37 (1891).
2) konkret. På grund häraf skär smergeln mera arbetsföremålet. Tekn. tidskr. 1888, s. 93 (i fråga om smärgelslipmaskiner). —
-FÖRENING~020.
1) i sht nat.-ekon. Den enkla arbetsföreningen eller kooperationen. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 219 (1891). Arbetsföreningen .. den lämpliga organisationen till en enhet af alla dessa högre och lägre specialister, som medger det fullständiga utnyttjandet af hvars och ens särskilda förmåga. A. Raphael Därs. 2: 297 (1897).
2) konkret: förening af personer som (på bestämda tider) komma tillsammans o. arbeta; i sht om förening af kvinnor som på sammankomster sysselsätta sig med handarbete (för välgörande ändamål o. d.); jfr SYFÖRENING; äfv. om förening som söker skaffa lämplig sysselsättning åt vanföra o. d. Hermoder 1847, nr 17, s. 2. Den matematiska arbetsförening som i Upsala grundats i början af 1850-talet. Wieselgren Vår samt. 199 (1880). De båda arbetsföreningarna för blinda. B. Oxenstierna i Stockholm 1: 632 (1897). —
-FÖRESTÅNDARE~10200. Vid dessa slags murning behöfs en Arbetsföreståndare eller Verkgesäll för hvart 6:te Murlag, som utväljer sten och controllerar Murlagsföreståndarne. Stål Byggn. 1: 279 (1834). SFS 1894, nr 62, s. 22. särsk. vid fängelseinrättning. Sv. statskal. 1850, s. 413. Arbetsföreståndaren .. har ledning af och tillsyn öfver arbetena vid (central-)fängelset. Mentzer Centralfäng. i Malmö 1: 37 (1891). —
-FÖRESTÅNDERSKA~10200. särsk. vid fängelseinrättning. Sv. statskal. 1848, s. 409. Arbetsförestånderskan .. är skyldig att tillhandagå fångarne med erforderlig undervisning vid arbetet samt att föra nödiga arbetsböcker. SFS 1860, nr 68, s. 6. Sv. statskal. 1898, afd. 233-235. —
-FÖRHET~20 l. ~02. till -FÖR. Salomon Slöjdsk. 2: 12 (1878). i utvidgad anv. Visa sin arbetsförhet i vitterheten. Tegnér 6: 44 (1826). —
(5 b) -FÖRKLÄDE~020, äfv. ~200, hvard. -FÖRKLE~20. SAOB (1870, under arbetskläder). Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 110 (1897). —
(8) -FÖRLUST~02. fys. Arbetsförlust genom friktion. E. Storckenfeldt i Tekn. tidskr. 1883, s. 118 (i fråga om lyftkran). För att ingen arbetsförlust, till följd af onyttig expansion, skall uppkomma vid ångans gång från högtryck- till lågtryckcylindern. Cederblom Ångmaskinlära 149 (1891). —
(5 b) -FÖRMAN~20 l. ~02. person (vanl. af arbetsklassen) som har närmaste ledningen af ett arbete o. tillsyn öfver (en grupp) arbetare; verkgesäll, verkmästare; jfr -BAS. Stigare, så väl som Hyttemästaren, böra .. med Arbetsförmännen hålla god ordning och tillsyn. Bergv. 4: 571 (1822). Rättare kallas vanligen vid jordbruk använd arbetsförman, som i närmsta hand för befäl öfver arbetarne. Juhlin-Dannfelt 342 (1886). På hvarje verkstad eller arbetsplats (inom fängelseinrättning) tjenstgör en i arbetet skicklig fånge i egenskap af arbetsförman. G. Sundberg Fångv. 96 (1892). —
-FÖRMÅGA~020.
1) till 5. Leopold (1799) i 2 Saml. 9: 42. Bräcklige och andre, som för bristande arbetsförmåga äro utur stånd at förvärfva sit uppehälle. Sv. R:s ständers bevilln. 1812, s. 80. Det omåttliga bruket af starka drycker .. gör, att .. arbetsförmågan allt mer förminskas. Franzén Pred. 2: 221 (1842). Den aflidne var i besittning af en alldeles ovanlig arbetsförmåga. PT 1896, nr 249, s. 3.
2) fys. till 8, särsk. i fråga om maskin, kraftkälla o. d. Maskinens kraft eller arbetsförmåga .. är .. proportionel direkte mot det uträttade arbetet och omvändt mot den dertill använda tiden. Fock Fys. 483 (1855, 1861). Vid symaskinernas rörelse äro .. blott få .. af kroppens muskler i verksamhet, men dessas hela arbetsförmåga .. (tages) deremot i anspråk. Tekn. tidn. 1871, s. 79. Angas arbetsförmåga, då den verkar .. med fulltryck. Cederblom Ångmaskinlära 69 (1889). —
(5 b) -FÖRRÅD~02. bef. fortifikationspark. Till arbetsförrådet höra alla material och redskap för belägringsarbetena. Hazelius Bef. 273 (1836, 1864). —
-FÖRSLAG~02. (ungefärlig) beräkning af den arbetsstyrka, tid, kostnad m. m. som erfordras för ett visst arbete; stundom: förslag till anordning af en verksamhet; ofta om skriftlig handling innehållande dylik beräkning osv. Här (lämnas) ett arbetsförslag för en trädgårdsmästares arbeten under hela året. Lundström Trädg. 424 (1841, 1852). Hazelius Bef. 80 (1857, 1864). Församlingen (anhöll) .., att en arkitekt måtte nedsändas, för att på stället författa ett arbetsförslag. Bergman Gotl. o. Visby 23 (1858). —
-FÖRTECKNING~020.
1) förteckning öfver arbeten som skola göras l. som blifvit utförda l. uträttade. Man granskar derefter sin arbetsförteckning och efterser, hvilka arbeten kunna samtidigt verkställas. Hazelius Bef. 75 (1857, 1864). Guldsmedernas till Kontrollverket inkomna arbetsförteckningar under de sista åren. A. Tamm i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1895, s. 87.
2) (föga br.) förteckning på arbetare, med uppgift om arbetstider, olika aflöningar osv. Almqvist (1842). Kindblad (1867).
3) förteckning på de mål o. ärenden som (under en viss bestämd tid) blifvit (vid ett ämbetsverk l. af en ämbetsman) handlagda o. afgjorda; jfr -BERÄTTELSE. Gynther Förf. (1851). De arbetsförteckningar och redogörelser, som .. afgifvas af Senatens Justitiedepartement. FFS 1892, nr 30, s. 13. SFS 1894, nr 77, s. 5. —
-FÖRTJÄNST~02. förtjänst l. inkomst gm (kropps)arbete; ofta konkret om gm (kropps)arbete förtjänadt penningbelopp. G. Adlersparre i LBÄ 36—38: 180 (1800). I goda år, då arbetsförtjenst ej saknas. Tegnér 4: 321 (1833). Arbetsförtjensten utgör (vid denna grufva) 36—45 rdr i månaden. Uppf. b. 3: 151 (1873). SFS 1894, nr 62, s. 22. —
(7 a) -GAS~2. tekn. gas som användes ss. drifkraft vid gasmotor. —
(5 b) -GESÄLL~02. vanlig gesäll (motsatt VERK-GESÄLL). Allt efter den tid de tillhört (skorstensfejar-)yrket indelas arbetarna i följande klasser ..: liten, medelstor, stor, arbetsgesäll och verkgesäll. SD(L) 1897, nr 574, s. 3. —
-GIFVARE~200. person som sysselsätter arbetare, i sht inom industri, handtverk l. jordbruk; jfr -EGARE, -HERRE. Hamilton Arbetsklassen 44 (1865). Aftal mellan ”arbetsgifvare” (företagare, husbonde, ”patron” etc.) och ”arbetstagare” (arbetare, löntagare, ”tjänare” o. s. v.). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 414 (1894). i utvidgad anv. Staten .. (är) genom armé, ämbetsmannakår, domäner och industriell verksamhet .. den störste arbetsgifvaren. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 176 (1891). —
-GIFVAR-—10~ l. (vanl.) -GIFVARE-FÖRENING —100~020. —
-GILL. (†) = -DUGLIG. P. A. Gadd Intr. i VetA 1761, s. 16. Hvarje arbetsgill människas Dags-verke bör .. äga dess vissa värde. J. Westerman Præs. i VetA 1770, s. 10. —
-GIRIG~20. (föga br.) begifven på l. lysten efter arbete. Swedberg Schibb. 200 (1716). Då han icke mer kunde sysselsätta sig med jagt, blef han ovanligt arbets-girig. Perdén Kitunen 24 (1834). Hahnsson (1884). —
-GLÄDJE~20. Weibull hos Cavallin Skr. VII (1891). Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 16 (1897). i personifikation. Melins, den lefvande arbetsglädjens, oväntade bortgång. Valerius 2: 246 (1839). —
-GRAD~2. särsk. om arbetande grad inom ordenssällskap. Val af embetsmän i arbetsgraderna (inom sällskapet Par Bricole). PT 1892, nr 112 A, s. 2. —
(5 b) -GRAF~2. tekn. En arbetsgraf upptages så bred, att tvenne mindre jernvägsspår kunna utläggas bredvid hvar andra å dess botten. H. Tisell i Sv. mosskult.-fören. tidskr. 1890, s. 489. —
-GREN~2. art l. bransch l. afdelning af (det mänskliga) arbete(t). J. Westerman Intr. i VetA 1768, s. 15. Vi finna .., huru .. maskinen mer och mer utvidgat sitt område, men måst göra halt framför vissa arbetsgrenar. Tekn. tidskr. 1872, s. 155. GHT 1895, nr 229 A, s. 2. —
-GRUPP~2. särsk. mil. om ur arbetskolonn utbruten mindre afdelning. Kolonnchefen (afdelar) sitt manskap i 4 arbetsgrupper. Försl. t. fälttelegrafinstr. 1: 11 (1878). —
-GULD~2. tekn. med silfver l. koppar l. en blandning af båda dessa metaller försatt guld som användes att förfärdiga guldsmiden o. d. af; jfr VERK-GULD. A. v. Swab Præs. i VetA 1761, s. 10. Berzelius Kemi 2: 266 (1812, 1822). Bland guldets legeringar äro de med silfver och koppar vigtigast. Dessa legeringar .. användas till mynt och arbetsguld. P. T. Cleve i NF 6: 217 (1882). —
(5 c) -GÄLDSTUGA~020, äfv. ~200. (förr) gäldstuga där gäldenär gm arbete afbetalar sin skuld. Ett nytt kurhus (har) .. blifvit öppnadt å f. d. arbetsgäldstugan vid Besvärsgatan å Södermalm. SvT 1852, nr 28, s. 2. —
(5 b) -HAND~2.
1) hand som vittnar om strängt arbete (l. visar sig lämplig för sådant). Moster Thilda slog ihop sina grofva arbetshänder. Lange Luba 43 (1889).
2) (numera knappast br.) i pl. ss. omskrifning för arbetare; jfr arbetande händer (se ARBETA 5 a β). D. Heykensköld Præs. i VetA 1768, s. 18. —
(5 b) -HANDSKE~20. handske afsedd att användas vid (groft) arbete. En Dräng, som kan giöra redskap, niuter årl(igen) 26 Daler, 1 Wadmals klädning, 2 par arbets handskar (m. m.). Stiernman Com. 4: 1004 (1687). Arbetshandske .. En särskild handbeklädnad, vanligen af tjockt läder, som handtverkaren i vissa yrken begagnar, till handens skyddande, under sina tillverkningars förfärdigande. Kindblad (1867). —
-HASTIGHET~200 l. ~102. vanl. till 7 b. Tekn. tidskr. 1872, s. 236. Den största arbetshastighet som uppnåtts med denna (nitnings-)maskin uppgifves till 120 nitar pr timme. C. Billberg Därs. 1894, A. M. s. 20. —
(5 b) -HEM~2. (välgörenhets)inrättning afsedd att upptaga o. med lämpligt arbete sysselsätta hjälpbehöfvande o. d. Arbetshemmet för blinda i Stockholm. Tekn. tidn. 1871, s. 154. Ett arbetshem för fattiga barn. Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 35 (1886, 1897). —
(5 b δ) -HEMMAN~20. hemman hvars innehafvande är förenadt med arbetsskyldighet, dagsverkshemman; jfr -ARRENDE, -BONDE, -TORP. 2 3/4 arbetshemman, lydande til Öfverstesätet Herresvad (dvs. Herrevads) Closter (i Skåne). 2 RARP 3: 84 (1723). Utslag ang. Tomarp 24 Nov. 1785, s. a 1 b. SFS 1826, särsk. bl. s. 226. Åboerne å Arbetshemmanen under ÖfversteLieutenants Bostället .. Lilla Bjurum (i Västergötl.). Branting Förf. 1: 76 (1827). Kindblad (1867). —
-HERRE~20. jfr -GIFVARE. Hamilton Arbetsklassen 42 (1865). När arbetet är gjordt och lönen betald, anse arbetsherrn och arbetaren sig vara qvitt med hvarandra. PT 1898, nr 173, s. 3 (på tal om förh. i Amerika). —
(5 b) -HJON~2. [jfr fsv. arvodhis hion]
a) (numera mindre br.) om i sht inom landtbruk mera tillfälligt sysselsatt arbetare, legohjon, daglönare o. d.; stundom äfv. om tjänstehjon. Brahe Oec. 85 (1585). Stadga ang. tjenstefolk 6 Aug. 1723, s. B 1 b. (Bellmans) qväden trängde ned till allmogen och arbetshjonen. Atterbom Siare VI. 1: 82 (1852). Rydberg Rom. d. 289 (1882). jfr: Arbetshjon .. Liktydigt med Arbetare af lägre slag. Säges både om män och qvinnor; men företrädesvis om de sednare. Arbetshjon, i singularis, heter icke en arbetare, som har torp eller njuter lön och stat för viss längre tid, utan som går för dagspenning. Men i pluralis eller kollektivt kan man kalla Arbetshjon en skara arbetare af hvad vilkor som helst. Almqvist (1842).
b) om å arbetshus l. -inrättning intagen person. Livijn 2: 170 (1844). Ber. om tillst. i Finl:s fäng. 1866, s. 313. —
-HJÄLP~2.
1) hjälp till l. vid l. i arbete. Chydenius 186 (1765). Behofvet af arbetshjelp till gårdarnas skötsel. Strinnholm Hist. 1: 602 (1834). jfr: Ofta fordras blott en obetydlig arbetshjelp, för att gifva hvarje kanon ett försvarligt skydd. Hazelius Förel. 438 (1839).
2) hjälp som beredes ngn därigenom att man skaffar honom arbete. Bereda arbetshjälp åt Elfdalens sockenbor, som .. ledo af svåra nödår. PT 1900, nr 91 A, s. 3. —
(5 b) -HOP~2. (numera knappast br.) massa(n) af kroppsarbetare, arbetarskara; jfr den arbetande hopen (se ARBETA 5 a α). Chydenius 40 (1763). En bildad man återgår aldrig till arbetshopen. Agardh Bl. skr. 2: 107 (1837). —
(5 i α) -HUMLA~20. zool. jfr ARBETARE 3. Bland arbetshumlorna finnas åtskilliga individer, hvilka .. hafva förmågan att lägga ägg. Holmgren Insekt. 237 (1867); jfr ARBETAR-HONA. —
(5 b δ) -HUMLE~20. (erbetis-) (fordom) humle som lämnas ss. lösen för arbete. Skara stifts jordeb. 11, 24 (1540). —
-HUS, se d. o. —
(5 b) -HUSTRU. (†) hustru som går på arbete. Work-woman, arbets-hustru. Serenius (1734). En arbetshustru kommer bittida om mårgon, klappar på porten och väcker dem. SP 1779, s. 1180. —
(7 c) -HYPERTROFI~1002. med. Endokardiets åkommor kunna .. i viss mån godtgöras .. genom ökadt arbete af hjärtats muskulatur. En .. själfregleringsförmåga hos naturen drifver i sådana fall hjärtväggarna att förstärka sig .. Då inträder det tillstånd som man .. kallar arbetshypertrofi. GHT 1895, nr 292 C, s. 2. —
-HÅG~2. jfr -LUST. G. Adlersparre i LBÄ 19—20: 50 (1799). Undervisningens väsentliga ändamål .. är .. att bibringa eller utveckla hos honom (dvs. gossen) arbetshåg och arbetskraft. Tegnér 3: 391 (1836). S. J. Boëthius i Ill. Sv. hist. 5: 298 (1879). —
(5 b) -HÅL~2. tekn. särsk. vid glastillverkning. Öfver hvarje degel går genom ugnsmanteln en öppning (arbetshålet), hvarigenom arbetaren kan med sina redskap inkomma till den smältande glasmassan. Uppf. b. 4: 502 (1873). —
-HÅLL~2. oftalm. (Efter 40 års ålder) blir det allt svårare att se tydligt på vanligt arbetshåll. C. J. Rossander i NF 1: 97 (1875). —
(10) -HÅLLARE~200, r. l. m., för broderi, stickning, sömnad o. d. Freja 1886, s. 89. En arbetshållare (spänne), hvilken ersätter uppslagskammen, när stickningen har blifvit så lång, att vigterna nå golfvet. Hjertelius Stickmask. 18 (1892). —
(5 i) -HÄST~2. [jfr fsv. arbetis skyuth, arvodhis häster]
1) häst som användes till arbete. Rålamb 13: 85 (1690). Arbets-, vagns- och ridhästar. Tidén Bosk. 4 (1841). Såsom arbetshästar berömmas i vårt land Norska och Helsinge- eller Ångermanlandshästar. Berlin Lärob. 25 (1876, 1884). Tunga arbetshästar. J. F. Nyström i NF 13: 209 (1889). Ädlare hästar .. fordra .. en mera omsorgsfull vård än den simpla arbetshästen. 2 Uppf. b. 4: 272 (1899).
2) [jfr arbeta som en häst (se under ARBETA 1)] (mindre br.) bildl. om person som arbetar strängt o. ifrigt; jfr -MYRA slutet, äfvensom PLUGG-HÄST. SAOB (1870). —
-IFVER~20. Wikforss (1804, under arbeitseifer). En sällsynt arbetsifver. Franzén Tal 327 (1826, 1835). De Geer Minnen 2: 55 (1892). —
-INKOMST~02 l. ~20. Forssell Stud. 2: 53 (1884, 1888). Hvarje inkomst, som erhålles genom användning af mensklig arbetskraft, benämnes arbetsinkomst. Westman Nat.-ekon. 303 (1885). Afliden fånges sparpenning och arbetsinkomst. FFS 1891, nr 2, s. 37. —
(5 b, c) -INRÄTTNING~020. jfr -ANSTALT, ARBETSHUS. Genom almänna Arbets-Inrättningar i Orterne .. förskaffa .. (de nödlidande) tilfälle, at .. förtiena sit bröd. Cirkulärbr. 18 Nov. 1783, s. 1. Uti flyglarne invid samma bysättningshus (i Sthm) finnes ock en under Hallrätten lydande Arbets-Inrättning, hvarest skyldige Fabriques-arbetare hållas i häckte, til des de aftjent sin gäld hos husbonden. D. v. Schulzenheim Præs. i VetA 1799, s. 83. Jacobi och Johannis Församlings eller Norra Allmänna Arbets-Inrättningen (i Sthm). Därs., Bih. s. 274. Beträdes någon Femte gången med Fylleri, varde försänd til någon Kronans Arbets-Inrättning .. at derstädes et halft år til arbete hållas. Förordn. 24 Aug. 1813, § 2. De allmänna arbets- eller kor(re)ktionsinrättningarna. Ber. om tillst. i Finl:s fäng. 313 (1866). —
-INSTÄLLELSE~0200. jfr följ. Strejker och lockouter, arbetsinställelser å båda parternas (dvs. arbetsgifvarnas o. arbetarnas) sida. Raphael Arbetsgifvare o. arbetare 3 (1888). särsk.
a) strejk; jfr -NEDLÄGGELSE. A. Raphael i NF 15: 733 (1891). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 450 (1894).
-INSTÄLLNING~020. (numera mindre br.) = föreg. Hamilton Arbetsklassen 89 (1865). Det mest använda sättet att genomdrifva en förhöjning i arbetslönen är arbetsinställningar, s. k. strikes. C. G. Hammarskjöld i NF 1: 970 (1876). Lundin N. Sthm 646 (1890). —
-JOURNAL~02. Tidskr. f. folkskol. 1852, s. 93. Arbetsföreståndare (vid fängelse) .. åligger .. att .. föra arbetsjournaler. SFS 1860, nr 68, s. 6. Vid (landtbruks-)skolan skall föras arbetsjournal, så uppstäld, att af den samma tydligt framgår, huru hvarje lärling med olika arbeten och öfningar varit sysselsatt. Därs. 1893, nr 53, s. 3. —
-KAMMARE~200.
2) tekn. för ngt speciellt arbete, särsk. hamn-, bro-, tunnelbyggnad o. d., enkom inrättadt rum l. kammare. C. A. Husberg i Ingen.-fören. förh. 1881, s. 130 (i fråga om hamnarbeten). R. Lilljeqvist i Tekn. tidskr. 1884, s. 81 (i fråga om brobyggnad).
3) af representanter för såväl arbetsgifvarna som arbetarna sammansatt permanent skiljedomstol l. förlikningsnämnd (i vissa länder) som har rätt att fälla utslag i tvister mellan arbetsgifvare o. arbetare rörande arbetsvillkoren o. d. Leffler Nat.-ekon. 95 (1881). Aldén Medb. 4: 49 (1885, 1896). —
1) till 5 b: karl som förrättar gröfre göromål o. sysslor af mera tillfälligt slag, dagakarl, daglönare osv.; jfr -HJON a. G. I:s reg. 3: 215 (1526). Ingen skal häreffter boo widh grufwan, antingen Bärgzman eller Arbetzkarl. Bergsbr. D 1 b (1649). Twenne Arbetzkarlar wedh Traanbrenneriet. Rel. cur. 249 (1682). Arbetskarlar, Tienstefolk, Gesäller, och Lärodrängar. Förordn. 17 April 1733, mom. 2. Utom manskapet, som förblefvo på båtarne och Post-Jagten eller hörde til Besättningen derpå, voro vid pass 8 man, såsom Arbets-karlar nyttjade uppe på Fartyget at värkställa lossningen. Törngrenska målet 16 (1801). Arbetskarlen H. L. M. SvD(L) 1901, nr 20, s. 5.
2) till 5 c: (förr) till tvångsarbete i sht vid arbetskompani l. pioniärkår dömd person; kronoarbetskarl. Löwenhielm Correctionssyst. 30 (1826). Antalet .. så kallade arbetskarlar eller Pionierer utgjorde år 1837 .. vid Carlskrona 181. Dens. Communalstyr. 1: 31 (1839). Tillstånd för allmän arbetskarl .. att från tvångsarbetet lösgifvas. Livijn 2: 145 (1844).
3) (nästan †) för att beteckna ngn ss. en rask l. duktig arbetare, vanl. med föreg. adj. Holmberg (1795, under peine). Man säger om en artist, som hinner undan mycket: ”det är minsann en rask arbetskarl!”; om en lärd, som läser eller skrifver oupphörligt: ”det är en verklig arbetskarl!” Äfven .. säger man .. ”en flink arbetskarl” om en utmärkt dräng, ehuru han icke annars enkelt kallas ”en arbetskarl.” Almqvist (1842). —
-KARTA~20. järnv. En ny arbetskarta öfver de bredspåriga jernvägarne (har) blifvit upprättad. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 9. —
(5 b) -KLASS~2.
1) om samhällsklass; jfr ARBETAR-KLASS. LBÄ 44—50: 209 (1801). Extra Vaktmästare, Jernbärare, Sprutlagare, Stånddrabanter, Packare, Mätare med flere sådane som Arbetsclassen tillhöra. Öfver-ståth.-emb:s kung. ang. mantals skrifn. 3 Okt. 1832, s. 7. Nu stå bönder och borgare till den lägre arbetsclassen alldeles i samma förhållande, som herre och medelclassen står till dem. Palmblad Norge 408 (1846). Den egentliga s. k. arbetsklassen, eller den hufvuddel af befolkningen, som endast med företrädesvis materiellt (kroppsligt) arbete för lön deltager i den allmänna produktionen. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 415 (1894). (mindre br.) i pl. Bönderne äro de under dem stående arbetsclasserne öfverlägsne i sundt vett och förstånd. Palmblad Norge 410 (1846).
2) om viss afdelning i skola. En särskild arbetsklass är (vid denna skola) anordnad för dem, som önska utbilda sig till slöjdlärare och slöjdlärarinnor. J. Müller i NF 13: 148 (1889). —
-KLOCKA~20. (numera nästan bl. i Finl.) klocka hvarmed gifves tecken till ett arbetes början l. slut. SP 1780, s. 1007. Skynden er, gossar! / Arbetsklockan slår. Bellman 6: 238 (1789). Choræus 71 (c. 1800). Kyrkklockor och arbetsklockor. FFS 1872, nr 5, s. 48. Blåsten .. ryckte så häftigt i arbetsklockan .., att den klingade till ett tag. Tavaststjerna Barnd. 18 (1886). —
-KLÄDD~2. klädd till arbete, iförd arbetskläder. Några rusiga arbetsklädda. SD 1899, nr 565, s. 4. —
-KLÄDER~20, pl. enkom för (gröfre) arbete afsedda l. under arbete brukade kläder (af enklare beskaffenhet). Weste (1807). En ung karl i snygga arbetskläder. Roos Str. 4 (1892). särsk. mil. släpkläder. Det arbetsmanskap, som är .. beordradt (till tjänstgöring vid eldsvåda), inställer sig på anvisadt ställe .. i arbetskläder. Tj.-regl. 1858, 2: 76. —
(7 b) -KOLF~2. tekn. särsk. i fråga om varmluftsmaskin l. gasmotor: kolf som sätter drifaxeln i rörelse (motsatt FÖD-, FÖRDELNINGS-, MATAR-KOLF). Uppf. b. 2: 602 (1873; i fråga om John Ericssons varmluftsmaskin). Tekn. tidskr. 1877, s. 63 (i fråga om bergborrningsmaskin). —
(5 b) -KOLONN~02. mil. i kolonn formerad truppstyrka bestämd att utföra ngt arbete. Sappörregl. 1880, s. 17. —
(5 b) -KOMMENDERING~1020. i sht mil.
1) truppers beordrande till ngt större (i sht allmänt) arbetes förrättande. Femårsber. f. Sthms län 1822, s. 36. Då någon af manskapet vid Arméen eller Flottan, under arbetskommendering för .. bolags räkning, genom olyckshändelse .. omkommer. SFS 1842, nr 1, s. 2. Tj.-regl. 1858, 2: 361. Odhner G. III 1: 422 (1885).
2) truppstyrka beordrad till ngt (i sht allmänt) arbete. Publ. handl. 2: 1387 (1739). Arbets-kommenderings uppbrott och afmönstring. Tj.-regl. 1858, 2: 363. FFS 1891, nr 41, s. 27. —
(5 b, c) -KOMPANI~102.
a) (förr) fångv. på militäriskt sätt organiserad o. under militärisk disciplin stående trupp af till tvångsarbete dömda manspersoner; jfr PIONIÄR-KÅR. Löwenhielm Correctionssyst. 21 (1826). Vid Vanäs' (Karlsborgs) fästningsbyggnad upprättades 1826 en s. k. pionierkår, bestående af två arbetskompanier. NF 12: 1300 (1888). 1804 års allmänna arbetskompanier i Karlskrona och å Sveaborg. Wieselgren Sv. fäng. 412 (1895).
b) (numera föga br.) om för utförandet af ngt visst arbete bildad trupp soldater (l. arbetare) af ungefär samma styrka som ett kompani. Almqvist (1842). Kindblad (1867).
c) (förr) mil. = TYGSTATS-KOMPANI. Med .. (Svea artilleri-) Regemente äro förenade ett Fot-Batteri .. samt ett Arbets-Kompani, bestående af en Tyg-Under-Officer (m. m.) .. och 50 Tyg-Artillerister. Mil. förf. saml. 5: 197 (efter handl. fr. 1852).
d) (fordom) om af arbetare bildadt kompani tillhörande Sthms borgarbeväpning; jfr -MANSKAP samt BORGAR-KOMPANI. Köppen Relation 45 (1791). Lundin G. Sthm 388 (1882). —
(7 b) -KONTAKT~02. elektrotekn. ställe (å) l. del (af telegraferingsapparat osv.) hvarest l. gm hvilken en kontakt l. beröring eger rum l. åstadkommes för framkallande af arbetsström. Arbetskontakterna eller kontaktpunkterna emellan .. häfstången och städet .. böra vara af platina. Nyström Telegr. 133 (1869). Nyckelns arbetskontakt (= städ) (å telegrafapparaten) är (vid duplextelegrafering) förenad med batteriet, och hvilokontakten (= klacken) med jorden. N. L. H. Johansson i Tekn. tidskr. 1894, A. M. s. 60. —
-KONTRAKT~02. Lundin N. Sthm 194 (1888). Förslag till arbetskontrakt och till borgensförbindelser finnas till påseende. Tidn. f. lev. 1892, nr 24, s. 2. En skara belgiska glasbruksarbetare .. (hade) qvarhållits i Newyork, oaktadt de dit anländt försedda med vederbörliga arbetskontrakt. SD 1892, nr 325, s. 6. särsk. till 5 b δ, gällande arbetsskyldigheten vid arbetshemman. Af Krigsbefälet vid bägge Skånska Regementerne (klagas) .. öfver .. ändring uthi arbetz-contracten under et och annat Boställe. Stiernman Riksd. 2501 (1723). NF 6: 1388 (1883). —
-KORG~2. korg hvari arbeten l. verktyg o. tillbehör till arbeten förvaras; vanl. till ARBETE 10. En arbets- eller sy-korg. Mag. f. konst 1834, s. 88. Vid de spinnandes fötter .. ullen / låg .. i arbetskorgar af flätverk. Janzon Catullus 2: 12 (1891). Den gamla .. lade i en arbetskorg en stickstrumpa på hvilken hon arbetat. Hillman Sp. nov. 16 (1896). —
-KOSTNAD~20. Rinman 1: 73 (1788). Handtverkare och Borgare .. utgöra Bevillningen med Fem för Hundrade af .. (sin gm rörelsen) vundna Inkomst .., sedan Aflöning och Arbetskostnad .. blifvit .. afräknade. Sv:s R:s ständers bevilln. 1812, s. 9. (I Sv. kan icke) den mark som är anslagen till skogsmark .. gifva den afkastning som svarar emot en derpå nedlagd större arbetskostnad. Ström Skogsh. 203 (1830, 1846). Fahlbeck Sv. jordbr. afk. 75 (1893). —
-KRAFT~2. Leopold 3: 287 (1799, 1816). Tegnér 3: 391 (1836; se under -HÅG). I förvaltningen ingrep han (dvs. K. X G.) med all den styrka som en så outtröttlig arbetskraft måste gifva. Carlson Hist. 1: 431 (1855). I följd af den .. starka folkmängdstillväxten ökas tillbudet af arbetskraft. E. Svensén i Ekon. samh. 1: 47 (1891). särsk.
a) konkretare i pl. ss. omskrifning för arbetare. Strinnholm Hist. 1: 593 (1834). Skeppsvarfven sysselsätta många arbetskrafter. NF 9: 1444 (1885). Inflyttningen från landsbygden utgöres .. till största delen af de arbetskrafter, som ej längre finna sysselsättning vid jordbruket. Andersson Inre omfl. 1: 32 (1897).
(5 i) -KREATUR~102 l. ~200. jfr -DJUR 1. Columbus Ordesk. 17 (1678). D. Melanderhjelm i VittAH 5: 64 (1789, 1796). FFS 1894, nr 16, s. 44. —
-KVANTITET~102. jfr -MÄNGD. A. W. Cronquist i Tekn. tidskr. 1881, s. 19. Justitiedepartementet (hade) vid departementalstyrelsens införande fått för liten arbetskvantitet åt sig anvisad. De Geer Minnen 1: 74 (1892). —
(5 b) -KVINNA~20. (arbetes- (-is-) G. I:s reg. 1: 153 (1523), Lex. Linc. (1640, under operaria)) (nästan †) arbeterska, arbetande kvinna. En arbetzquinna. Stiernman Com. 1: 3 (1523). Risingh Kiöph. 29 (1669; se under -MAN). Arbets- och Bodqvinnor. (Agardh o.) Ljungberg Stat. III. 2: 152 (1857). —
(5 b) -KÄLKE~20. DA 1824, nr 40, s. 9. Drög, grof arbetskälke för dragare. Juhlin-Dannfelt 67 (1886). —
-KÖPARE~200. om arbetsgifvare ss. den där mot betalning betingar sig arbetarnas arbete. Det ligger .. i lönsystemets .. natur, att arbetsköparen (kapitalisten) och arbetssäljaren (arbetaren) alls icke äro likstälda. Steffen Normalarbetsdagen 11 (1891). Göteb.-posten 1898, nr 239 B, s. 2. —
(5 b) -KÖRSLA~20. Krakar, hvilka, odugliga till lyxbruk, icke ens voro användbara till arbetskörslor. C. G. Wrangel Handb. 1225 (1886). SDS 1899, nr 428, s. 1. —
-LAG~2, n. antal personer som arbeta tillsammans; vanl. i fråga om (mindre) afdelningar af större arbetsstyrka o. d. Rinman 1: 534 (1788). (Järnvägs-)arbetarne (få) sjelfva indela sig i arbets- eller schakt-lag, bestående af tio till tjugu man, under en förman, den de välje inom sig. Tekn.-ekon. beskr. öfv. statens jernvägsb. 121 (1872). Barnen undervisas (i arbetsstugan) i arbetslag om 10—12 stycken. Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 169 (1897). jfr: Rättigheten att ro .. var (under medeltiden) grunden för ett särskilt privilegieradt arbets-lag. Agardh Bl. skr. 2: 205 (1846). —
-LAMPA~20. Böttiger 4: 172 (1852, 1869). Om .. (glödlampan) skall användas såsom arbetslampa i en verkstad eller på ett skrifbord. 2 Uppf. b. 3: 171 (1897). —
(5 b) -LAPP. (†) Dristar sig någon Jernbärare .. sätta sig up emot det honom af Åldermannen .. befalles at uträtta, miste genast den så kallade arbets-lappen. Publ. handl. 11: 255 (1777). —
-LEDARE~200. SFS 1862, nr 30, s. 2. Industriskolorna utbilda industriella arbetsledare och verkmästare. NF 15: 1511 (1891). särsk. (i Finl.) fångv. Fängelsets betjening utgöres af en arbetsledare, en vaktmästare (osv.). FFS 1891, nr 2, s. 12. —
-LEDARINNA~1020 l. 101032. Uppsyningsman och förestånderska, likasom ock arbetsledarinna (vid vårdanstalten för sinnessjuka), antagas .. af Medicinalstyrelsen. FFS 1892, nr 36, s. 3. —
-LEDIG30~20. ledig l. fri från arbete. Lind (1749, under arbeitlos). En myckenhet arbetsledigt hamnfolk. Melander På långtur 10 (1896). —
-LEDIGHET~200 l. ~102. Kindblad (1867). Arbetsledighet på valdagen (då riksdagsman väljes till andra kammaren). GHT 1896, nr 176 A, s. 2. —
-LEDNING~20. Forssell Stud. 2: 7 (1884, 1888). Handhafvandet af den närmaste arbetsledningen inom de mekanisk-tekniska yrkena. NF 15: 1513 (1891). —
-LEGA~20. (numera föga br.)
1) aftal om ett visst arbetes utförande mot en bestämd ersättning. Arbetz-Lego .. är två eller flere personers Förening och öfverenskommande, at then ena vil giöra något til then andras nytta, emot thet, at thenna bör therföre gifva honom någon viss löhn och vedergiällning therföre. Nehrman Inl. t. jur. civ. 238 (1729). Boëthius Nat. 85 (1799). Dalin 2: 762 (1853).
2) öfverenskommen ersättning för utförandet af ngt bestämdt arbete. Snellman El.-curs 3: 33 (1840; se under -AFTAL). Dalin (1850). SAOB (1870). —
-LIKARE~200. likare som användes vid det vanliga justeringsarbetet. Justering af kontroll- och arbetslikare för mått och vigt. SFS 1878, nr 50, s. 3. —
(5 b) -LINJE~20. särsk.
a) mil. vid vissa slag af fältarbeten: linje utefter hvilken arbetarna uppställas. Arbetslinien var nu blottad. Tidskr. i fortif. 1879, s. 98.
b) järnv. i fråga om (under byggnad varande) järnväg: sammanhängande linje l. längre sträcka som samtidigt är under arbete. Arbetslinien indelades i arbetsstationer af en till två mils längd. Tekn.-ekon. beskr. öfv. statens jernvägsb. 115 (1872). De båda från motsatt håll kommande arbetslinierna (å norra stambanan) skola mötas i närheten af Kolerträsk. SD(L) 1893, nr 329, s. 8. —
-LJUS. (†) Arbets-Ljus (kunna tillverkas af renad kåda) med utblanning af Talg, hvilka brinna ljust med godt gagn i Hushållet. Almanach 1751, Gb. hor., s. A 15 b. —
(5 b) -LUCKA~20. tekn. lucka (å smältugn o. d.) hvarigenom arbetsmaterial skaffas in (i) l. ut (ur ugnen). Jernk. ann. 1857, s. 200 (i fråga om puddelugn). Massan (hvaraf soda beredes) påfylles genom en arbetslucka .. från en öfver ugnen belägen vagn. Rosenberg Oorg. kemi 387 (1888). —
-LUST~2. Schultze Ordb. 2889 (c. 1755). (Här) återfann jag honom nu, men frisk, .. ungdomlig, full af lif och arbetslust. Bremer G. verld. 1: 2 (1860). De Geer Minnen 1: 41 (1892). —
-LÅDA~20.
1) låda afsedd att användas vid arbete, till förvaring af arbetsmaterial osv. N. journ. f. dam. 1854, s. 14. Till förvarande af särskilda delar af uret (under justering) använder man små arbetslådor, indelade i fack. Bergqvist o. Hellberg Cyl. 3 (1881). Det pneumatiska rör, genom hvilket arbetslådan (med korrektur) går upp och ned mellan ”nattredaktörens” rum och sätteriet. Beckman Amer. 2: 12 (1883).
2) (†) kassa för arbetarna vid fabrik o. d. [jfr ÄMBETSLÅDA]? l. försäljningsbod för fabriksalster o. d. [jfr BOKLÅDA, äfvensom t. laden]? Ganska få Låntagare (hafva) infunnit sig vid Kongsholms Glasbruks Arbets-Låda, at därstädes igenlösa sina Panter. DA 1771, nr 33, s. 3. —
(7 b) -LÄGE~20. särsk. elektrotekn. Ankarets större eller mindre närhet till polerna, då det ligger i sitt arbetsläge, regleras (å en viss telegraferingsapparat) genom städet. Nyström Telegr. 138 (1869). K. Landtmanson i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 30. —
(5 b) -LÄRARE~200. Utom direktor skola vid (blind-)institutet finnas ämneslärare eller ämneslärarinnor för den intellektuella undervisningen samt arbetslärare och arbetslärarinnor för arbetsundervisningen äfvensom lärare i musik och gymnastik. SFS 1892, nr 96, s. 3. —
(5 b) -LÄRARINNA~1020. se under föreg. —
-LÖN~2. (arbetes- (arbetis-, erbet(t)is-) O. Petri Klost. E 4 a (1528), G. I:s reg. 6: 15 (1529), Skråordn. 314 (1546), Lex. Linc. (1640, under merces)) [fsv. arbedes lön; jfr ARFVODES-LÖN] jfr GÄRNINGS-LÖN.
1) i allm.: lön l. ersättning för arbete; utom nat.-ekon. nästan bl. i fråga om kroppsarbete. Höga, låga arbetslöner. G. I:s reg. 6: 15 (1529). Huru myckit hwar aff them (dvs. de ”knektar” som äro villiga att göra dagsverken) till arbetis lönn, om dagenn haffwe skole. Därs. 18: 499 (1547). Då arbets-ägaren nedsätter arbetslönen, nedsätter arbetaren arbetet, och gör deraf så litet som möjligt för att dock hafva samma öfverskott derpå. Agardh Bl. skr. 2: 212 (1846). Arbetslön (är) en genom aftal bestämd ersättning för arbetskrafts ställande till annan persons disposition. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 375 (1893). Den egentliga arbetslönen har tvänne hufvudformer: tidlön och stycklön. Dens. Därs. 417 (1894).
2) betalning för (själfva) tillverkandet l. förfärdigandet af en vara; nästan bl. i sg. Skräddare S. tar 18 kronor i arbetslön för en rock. För itt decker små Lambskin j erbetis lönn haffue the (dvs. buntmakarna) tagit .. 4 öre. Skråordn. 314 (1546). (I Sv.) tagha Handtwerckzmännerna .. mehra Arbetzlöhn än på andre ortar. Schroderus Uss. C 2 a (1626). Tessin Bref 1: 310 (1753). Hälften af arbetslönen för ett par byxor. Wallmark Resa 60 (1819, 1832). Man kan i arbetslön öfverhufvud räkna 60 öre för qvadratfoten huggen stenyta, då fogens yta äfven medräknas. Rothstein Byggn. 739 (1859, 1875). —
-LÖS~2.
1) [jfr fr. une oisive indolence, äfvensom lat. otiosus] (†) om sak: sysslolös, overksam, maklig, lättjefull. En arbetslös välmåga. Dalin Arg. 1: 179 (1733, 1754). Arbetslösa tidsfördrif. E. v. Stockenström Åm. i VetA 1773, s. 19. (De turkiska tolkarnas) arbetslösa maksamhet och orklöshet. Björnståhl Resa 3: 58 (1778).
2) som är utan l. saknar (fast) arbete. S. Ödmann Åm. i VetA 1785, s. 12. De oupphörligt förbättrade maskinerna göra allt flere arbetare arbetslösa. H. Branting i NF 14: 1524 (1890). Den arbetslösa, icke vid stadigt arbete fästa befolkningen. A. G. Fontell Därs. 16: 1286 (1892). i substantivisk anv. Thomander Skr. 1: 519 (1859). De arbetslöse vädja till statsmakterna. VL 1894, nr 45, s. 3. —
-LÖSHET~20 l. ~02. Möller (1790). Den tvungna, periodvis ökade och minskade arbetslösheten .. är ett af nutidens svåraste samhällsproblem. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 447 (1894). —
-MAN~2. (arbetes- 2 Krön. 24: 13 (Bib. 1541), Phrygius Him. lif. 115 (1615), Swedberg Sabb.-ro 203 (1690, 1710)) [fsv. ärbethes man; jfr d. arbejdsmand, t. arbeitsmann]
1) (numera knappast br.) till 5 b: (kropps)arbetare, arbetskarl. 2 Krön. 24: 13 (Bib. 1541). Til Handelens fortdrifwande, böre ställas i Handels Städerne, Arbetzmän och Qwinnor, som Godzet aff och til föra, eller bära. Risingh Kiöph. 29 (1669). Serenius (1734, under operate).
2) (i poesi l. högre stil, mindre br.) till 5 d. En främling kom, och han blef oss kär; / En tonernas arbetsman. Topelius Nya blad 115 (1869, 1876). Hvad hafva vi kvar af det antika måleriet? Några lätt räknade fresker af okända arbetsmän. Bildt Italien 240 (1896). —
(5 b) -MANSKAP~20 l. ~02. i sht mil. Den 25 § (af krigsbefälets besvär) angående arbetsmanskapets underhåld, som upbådas til Cronoarbete. 2 RARP 4: 470 (1727). De öfrige af Sprutlaget äro Arbetsmanskap och bestå af Pumpare, Slanghållare och Ösare vid Karen. Brand- o. polisordn. f. Gbg 22 Sept. 1748, II. 10: 6. Tj.-regl. 1858, 2: 358. Bergverksstyrelsen eger att öfver grufdriften utöfva sådan tillsyn, att nödig trygghet beredes arbetsmanskapet. SFS 1884, nr 24, s. 18. särsk. (förr) i fråga om Sthms borgarbeväpning; jfr -KOMPANI d. De Compagnier som ej äro Borgersmän, utan bestå af de så kallade Stadsens Drängar eller Arbets-manskapet. Köppen Relation 66 (1791). Lundin G. Sthm 388 (1882). —
-MARKNAD(EN)~20. i fråga om förhållandet mellan tillgång o. efterfrågan på arbete. SD 1848, nr 128, s. 1. Öfverskåda arbetsmarknadens ställning. Westman Nat.-ekon. 320 (1885). (Kinesen) är förnöjsam med litet till en grad, som .. gör det .. omöjligt för den hvite att täfla med honom, då han uppträder på arbetsmarknaden. Svensén Jorden 261 (1887). —
(7 b) -MASKIN~02. i sht tekn. J. H. Fredholm i Tekn. tidn. 1871, s. 11. Arbetsmaskinerna .. ha till ändamål att förrätta de mest olikartade mekaniska arbeten. Uppf. b. 6: 8 (1875). Bland .. arbetsmaskinerna .. må nämnas pumpverk, fordon, qvarnar, svarfvar, hyfvelmaskiner, borrmaskiner, väfstolar, spinnmaskiner m. fl. G. R. Dahlander i NF 10: 1042 (1886). SFS 1889, nr 19, s. 3. Maskinerna skiljas i två stora grupper: kraftmaskiner .. och arbetsmaskiner. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 228 (1891). (i sht hvard.) bildl. om person som arbetar (flitigt, men) maskinmässigt, efter inlärd vana osv. —
-MATERIAL~1002 l. ~0102.
1) till 5 b. SP 1780, s. 10. Föreståndaren för Arbeten och Verkstäder (vid Allmänna arbets- o. korrektionsinrättningen på Långholmen) åligger: .. Att ansvara för alla arbets-materialiers och verktygs behöriga förvarande och vård. SFS 1835, nr 20, s. 2. Sidenlappar .. bildade arbetsmaterialet till en hel matta. Qvinl. hemsl. 34 (1880).
2) till 5 d. Det ständigt växande arbetsmaterialet (vid Sthms polisstyrelse). Hj. v. Sydow i Stockholm 1: 277 (1897). —
-METOD~02. Landtm. förf. 1: 42 (1766). Den (af Sv. Akademien vid dess ordboksarbete följda) äldre arbetsmetoden att vid hvarje sammankomst läsa och granska vissa ord. Ljunggren SAHist. 2: 427 (1886). —
-MINISTER~020. (i fråga om utländska förh.) Arbetsminister kallas i dagligt tal stundom den ledamot af ett lands ministèr (officielt minister för allmänna arbeten), som står i spetsen för de allmänna l. offentliga arbetena. NF 19 (1895). —
-MODELL~02. Föreningen Handarbetets Vänner .. torde .. på begäran utlåna arbetsmodeller. Qvinl. hemsl. 64 (1880). A. Raphael i Ekon. samh. 2: 287 (1897). —
(8) -MOTSTÅND~20 l. ~02. fys. (på tröghet, friktion o. d. beroende) motstånd mot arbete. Svänghjulet .. måste genom sin lefvande kraft öfvervinna arbetsmotståndet. Tekn. tidn. 1871, s. 404. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1874, s. 252. —
(5 i α) -MYRA~20. jfr ARBETARE 3. Arbets-myran .. (måste) som en slaf hela dagen .. träla, bära hem vinterföda, timmer, och sola linnebarn. Linné Præs. i VetA 1739, s. 16. De vanliga myrorna, som sakna vingar, äro könlösa arbetsmyror, som äro till för att samla föda, bygga myrstacken m. m. Sundevall Zool. 140 (1835, 1864). Reuter i UVTF 35: 82 (1886). bildl. om person för att utmärka honom ss. synnerligen arbetsam. Mannen var en allvarsam arbetsmyra. Wingård Minnen 5: 58 (1847). Wirsén i PT 1892, nr 186, s. 3. —
(5 b) -MÅN~2, sbst. tekn. om det kvantum hvarmed ett målkärl o. d. får öfverstiga det exakta, lagstadgade måttet för detsamma. Bredden och längden (af kubiska målkärl) få hvardera öfverstiga Cubens Rot med ett Runstyckes tjocklek, kallad Snickarens arbetsmon. Z. Plantin Præs. i VetA 1792, s. 16. Utöfver förenämnde rymd får, i arbetsmån, åm och tunna draga ett stop. SPF 1848, s. 237. —
-MÅNAD~20. The enskildte (sammankomsterna i Sv. Akademien) hållas hvarje vecka en gång under the sju arbetsmånader. 1 SAH 1: 28 (1786, 1801). —
-MÅTT~2. jfr -KVANTUM, -MÄNGD. H. Nathorst i LAHT 1881, s. 320. Då människan hvarje dag är tvungen att förrätta sitt bestämda arbetsmått. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 208 (1891). —
-MÄNGD~2. särsk. fys. till 8. E. Edlund i Sv. tidskr. 1875, s. 199. Enligt af Watt gjorda undersökningar kunde en häst, som arbetade 8 timmar dagligen, afgifva en arbetsmängd, som motsvarade 33,000 engelska skålpundfot i minuten. J. Frykholm i NF 18: 435 (1894). —
-MÄNNISKA~200. (i sht hvard.)
1) person som arbetar flitigt o. träget; i sht om kvinna med afs. på husliga göromål o. d. Hon är en rask och dugtig arbetsmenniska. Knorring Torp. 1: 34 (1843). Frun var en arbetsmenniska. Lundquist Konstnärsblod 25 (1890). Svenskarna .. äro bra arbetsmänniskor. Angered-Strandberg N. värld. 191 (1898).
2) (tillfällig anv.) kvinna af arbetsklassen. En snyggt klädd arbetsmänniska. Agrell 1 Sthm 113 (1892). —
(5 b) -MÄTNING~20. (mindre br.) mätning för arbete på åkern. Dale-karlarnas Arbets-Mätning .. räknas vara af det äldsta Åkermålet. Agner Ört. 27 (1730). —
-MÖDA~20. Ehrenadler Tel. 499 (1723). Arbetsmödans lön. Choræus 52 (1804). Ps. 1819, 384: 10. Den hårdt af arbetsmödorna tryckte / Odlaren. Petersson Tibull. 21 (1860). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 449 (1894). —
-NEDLÄGGELSE~0200. jfr -INSTÄLLELSE, -INSTÄLLNING. Frågan, om arbetare hafva rätt att genom en plötslig arbetsnedläggelse utsätta arbetsgifvarens egendom för förstöring. GHT 1898, nr 281 A, s. 2. PT 1900, nr 63 A, s. 3. —
(5 b) -OFFICER~102 l. -OFFICERARE~10200. mil. vid ammunitionsfabrik, förråd o. d. Styresmannen (vid ammunitionsfabriken) har till sitt biträde 2:ne arbetsofficerare. SFS 1887, Bih. nr 30, s. 2. Derest vid förråd förekomma större arbeten än att de kunna, på grund af förrådsofficerns öfriga göromål, af denne öfvervakas .., beordras dertill särskild arbetsofficer. Därs. 1890, Bih. nr 18, s. 3. Sv. statskal. 1894, afd. 306. PT 1899, nr 197, s. 3. —
-OFÖRMÅGA~1020. Forssell Stud. 2: 71 (1884, 1888). Understöd vid varaktig arbetsoförmåga (invaliditet). VL 1895, nr 6, s. 3. —
-OK~2. bildl. om den tryckande bördan af tungt arbete; jfr -BÖRDA. Drygsta arbetz-ok kan tå rätt drägligt bli, / När flera hielpas åt, och stå hvarannan bi. Kolmodin Qv.-sp. 1: 197 (1732). Wallin Vitt. 1: 48 (1839). En 70-års gammal kvinna, bruten under arbetsoket. AB(L) 1895, nr 269, s. 2. —
-ORDNING~20. särsk.
1) metod som följes vid ett arbete l. en verksamhet; äfv.: ordningsföljd vid ett arbete; jfr -METOD. I synnerhet bör (vid handsmide) rätta arbets ordningen försiktigt i akttagas, så att det smide som fordrar flere slags handlag och verktyg, ej på en gång färdig göres. Rinman Jernförädl. 356 (1772). Läroverkets hela arbetsordning .. visade sig först, om ej uteslutande, främja kunskapsförrådets inhemtande. O. Sjögren i Ny sv. tidskr. 1880, s. 324.
2) till efterrättelse fastställdt l. afsedt schema l. ordningsstadga l. plan o. d. (för institution, fabrik osv.); mer l. mindre konkret; jfr -PLAN, r. l. m. SFS 1828, s. 1713. I hvarje lärorum (skall) vara anslagen arbetsordning (dvs. schema). Stadga f. lärov. 1878, § 16. Utarbeta förslag till ny arbetsordning för rikets hofrätter. De Geer Minnen 1: 149 (1892). En skriftligt uppsatt arbets- l. fabriksordning. E. Beckman i NF 19: 328 (1895). —
-ORT~2. Valerius 2: 279 (1841). Genast vid ankomsten till arbets-ort förrättas inmönstring med (arbets-)kommenderingen. Tj.-regl. 1858, 2: 351. Elmquist Tobaksind. 28 (1899). särsk. (mindre br.) kem. Till förbemälte trenne delar (af en kemisk ugn) räkna somliga ännu en fjerde: arbetsorten eller den del, som upptager de ämnen, hvilka skola upphettas jemte det dertill nödiga kärl. Nyblæus Pharm. 148 (1846). —
(5 b) -PARAD~02. i sht mil. De (dvs. ”Stadsens Pådrifvare i Stockholm”) skola hvar mårgon i rättan tid vid arbets-paraden vara tilstädes, ock därifrån följa Arbets-fålket hvar ock en til dess anviste post. Publ. handl. 2: 1316 (1736). konkret: ordnad samling af militära l. civila arbetare som aflämnas till befälhafvare för att af honom afdelas till arbetsposterna. Arbets-paraden uppmarscherar under .. tillräckligt dagbefäl .. till den för dess afdelande bestämda plats. Tj.-regl. 1858, 2: 356. —
(5 b) -PARTI~02. (knappast br.) bergv. Arbetspartie kallas vid stora Kopparbergs Grufva vissa på hvarje särskilt rum tilsatte .. Arbetare, utaf hvilka Grufvearbetet där förrättas. Rinman (1788). —
(5 b, c) -PENNING~20. (arbetes- (arbetis-, erbetis-) Hist. handl. 11: 12 (1530), Skara stifts jordeb. 16 (1540))
1) i pl., till 5 b δ: penningar som lämnas ss. lösen för arbete; numera bl. kam. ss. benämning på en särskild skattetitel under mantalsräntan i Bohuslän o. Halland. Hist. handl. 11: 12 (1530). (Ofvannämnda) Lanbor .. giorde 4 skelinga erbetz peninga hwartere. Skara stifts jordeb. 16 (1540). Abrahamsson 139 (1726). I Halland (förekomma ss. skattetitlar) Kongs och Matskatt, arbets- och dagsverks-penningar (m. m.) .. i Bohus Län Sölfskatten, Arbetspenningar (m. m.). Rabenius Kam. § 319 (1825, 1832). Frälsemannen uppbar af sina landbönder alla de häfdvunna utskylderna: landgille eller afrad, gingerd, arbetspenningar, körslor, dagsverken (m. m.). Forssell Hist. 1: 76 (1869).
2) (fordom) om särskild ersättning åt till arbete kommenderad soldat. Nytt Fästnings-arbete eller stora och extraordinarie reparationer, för hvilket arbete Soldaten, utom sit underhåld, nu som för detta, niuter tre öre Sölf:mt i arbetzpenningar. Stiernman Riksd. 2510 (1723).
3) flitpenning(ar). (Han) hade under sin elevtid (vid Manilla) för en fyrtio år tillbaka fått sina arbetspenningar insatta i Stockholms stads sparbank. SDS 1898, nr 168, s. 2. särsk. (förr) fångv. jfr -PREMIE, -SKILLING. Hvad Fångars arbets penningar beträffar så har af ålder Dagsverket blifvit godtgjordt med 2 öre S:mt. D. v. Schulzenheim Præs. i VetA 1799, Bih. s. 102. Arnell Lösdrifv. 14 (1825).
5) handel. i pl.: betalning åt arbetskarlar o. d. (Köpmannen måste) utröna hvad de (inköpta varorna) kosta sedan de inkommit i (hans) .. magasin. Vid kalkulering måste alla tänkbara kostnader (medräknas), såsom frakt, .. arbetspengar (m. m.). Smedman Kont. 1: 19 (1872, 1883). Därs. 5: 10 (1872, 1893). —
-PERSONAL~102. Tiden 1848, nr 142, s. 4. (Olycksfalls-) försäkringar åt hela arbetspersonaler. AB 1890, nr 3, s. 2. Wieselgren Sv. fäng. 367 (1895). —
(5 b) -PIGA~20. jfr -DRÄNG. Instruct. f. skiutsbönderne 1718, § 3. (Prostens döttrar) bergade om sommaren hö lika raskt som någon arbetspiga. Cederborgh OT 1: 5 (1810). —
-PLAN~2, r. l. m. plan l. på förhand uppgjord ordning för ett arbete l. en verksamhet; jfr -ORDNING 3. A. Sahlstedt i DA 1768, nr 59. Den fast(st)älde arbetsplanen .. skulle (icke) rubbas. Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 51 (1840). Slöjdundervisningen (synes) ej böra upptagas i de allmänna läroverkens arbetsplan. Lärov.-kom. 1884, 1: 245. Hvarje år skall (hamn-)styrelsen till magistraten .. ingifva .. specialförslag öfver utgifter och inkomster för det nästföljande året med tillhörande arbetsplan. SFS 1897, Bih. nr 73, s. 8. —
(5 b, 7 b) -PLAN~2, n. tekn.
1) plan hvarå ett arbete bedrifves. Hissen i fråga brukas till att förmedla frakt af järn m. m. mellan tvänne arbetsplan, hvilkas nivåskillnad är cirka 6 meter. Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 221.
2) plan i hvilket ett verktygs l. instruments arbetande del rör sig l. föres (vid ett visst arbete). J. O. Andersson i Tekn. tidskr. 1883, s. 13. —
-PLATS~2. jfr VERK-PLATS. Denna s. k. brix (dvs. brits) .. utgör om natten sofplats, om dagen qvinnornas arbetsplats. Fries Grönl. 79 (1872). Förändring af vistelseort och arbetsplats. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 428 (1894). Det kemiska laboratoriet (vid Sthms högskola) med arbetsplatser för 16 laboranter och assistent. E. W. Dahlgren i Stockholm 1: 358 (1897). (De hade) med våld och hot tvingat en arbetskamrat .. att aflägsna sig från arbetsplatsen. SDS 1898, nr 362, s. 2. till 5 i α. När Bien utflyga sker det merendels rätt fram, til sina vissa och likasom afdelte arbetsplatser. Fischerström 1: 587 (1779). —
-PLIKTIG~20. Kananéerna (bodde) kvar bland Efraims barn, .. men de blefvo arbetspliktiga tjänare under dem. Jos. 16: 10 (öfv. 1896). —
-POST~2. särsk.
1) i sht mil. om särskild post å arbetsställe där en viss afdelning skall hafva sitt arbete. Hwar Officerare (afmarscherar) med sin tilldelte Tropp till den Arbetz Påst, som honom är tillordnat. Fortif.-ordn. 3 Juli 1695, 4: 3. Arbetsbefälhafvaren .. verkställer .. på stället truppens fördelning till arbetsposterne. Tj.-regl. 1858, 2: 358.
2) mil. om afdelning af arbetskommendering o. d. Hvarje kolonn utgör en arbetspost. Sappörregl. 1880, s. 10. —
-PREMIE~200. särsk. fångv. till 5 c. jfr -PENNING 3 slutet, -SKILLING. Till .. belöning för flit och väl utfördt arbete må arbetspremie kunna honom (dvs. fången) tilldelas. SFS 1890, nr 53, s. 4. —
-PRESTATION~102. Lundell Handtverksskrån 23 (1846). Till arbetsklassen höra ej .. de, hvilkas arbetsprestationer äro af öfvervägande intellektuel art. Livijn Arbetskl. betrygg. 1 (1893). särsk. till 7 b. Motorns arbetsprestation. Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 68. —
-PRIS~2, n. vanl. till 5 b. Varu- och arbets-priser. P. O. v. Asp i Ad. prot. 1800, s. 620. Förändringar i arbetspriset frambringas genom förändringar i anbud och efterfrågan af arbete. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 112 (1891). Efter gällande arbetspris. SFS 1892, Bih. nr 57, s. 3. —
-PROCENT~02. särsk. (förr) fångv. till 5 c, om arbetsprovision. Arbetsprocent må utgå å det belopp, hvarmed tillverkningskostnaderna understiga de i stat upptagna priser å tillverkade beklädnadsmaterialier för fångvårdens räkning. Fångv. förf. 381 (1853). —
-PROCESS~02. i sht tekn. Rinman Jernförädl. 8 (1772). Maskinindustrien (har) i betydande mån bidragit till arbetsfördelningens vidare utveckling, .. derigenom att man .. sönderdelade de särskilda arbetsprocesserna hvar för sig. Tekn. tidskr. 1872, s. 156. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 297 (1897). —
-PRODUKT~02. i sht konkret, om industrialster, fabriks- l. handtverksvara osv. Wallmark Resa 69 (1819, 1832). De materiella värdetingen bestå .. utaf: naturen samt arbetsprodukterna eller kapitalet i detta ords vidaste mening. Fahlbeck Sv. nat.-förm. 3 (1890). (Den nya sättmaskinen) medgifver en sätthastighet af sex rader i minuten, hvilket är ungefär fem sättares arbetsprodukt. GHT 1895, nr 248, s. 3. —
-PROF~2. i sht konkret. Atterbom Siare 5: 199 (1849). Tekn. tidn. 1871, s. 145. Gesällbref .. meddelas, efter förevisade arbetsprof, af Stockholms stads Handtverksförening. SD 1893, nr 13, s. 1. —
(5 b) -PROFIL~02. top. tvärprofil(ritning) vid ett schakt- o. fyllnadsarbete; äfv.: längdprofil(ritning) öfver hela arbetslinjen vid ett terrasseringsarbete. Med arbetsprofiler förstås sådane tvärprofiler, som vid ett schakt- och fyllnadsarbete utsättas till ledning för arbetarne. Andersson Geod. mätn. 311 (1876). —
-PROVISION~102. särsk. fångv. till 5 c: till arbetsföreståndare o. d. vid straff- l. tvångsarbetsanstalt utgående andel af den gm fångarnas arbete uppkomna vinsten; jfr -PROCENT. Arbetsprovision får ej .. utgå med högre procent än hvad i staten högst medgifvits. Fångv. förf. 381 (1862). Därs. 379 (1892). —
(10) -PÅSE~20. jfr SYPÅSE. Freja 1872, Profnr s. 4. Vidare få alla barnen åt sig sy en arbetspåse till förvaring af sina igång varande arbeten. Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 111 (1897). —
-RAPPORT~02. jfr -BERÄTTELSE. Fångv. förf. 380 (1859). Fyringeniörs arbetsrapport. SFS 1881, nr 6, s. 12. —
-REDOGÖRELSE~10200. G. A. Falk hos Backman Lags. 6: 296 (1850). Formulär för arbetsredogörelser .. rörande rättsväsendet. SFS 1879, nr 65, s. 2. Revisionssekreterarnes arbetsredogörelser för år 1900. SD(L) 1901, nr 80, s. 2. —
(5 b) -REDSKAP~20 l. ~02.
1) ss. n. Arbets Redskapen (som användas inom handtverkerierna) äre så wäl för Store som Lille Tullen frije. Stiernman Com. 3: 705 (1668). Mejslar af ben (hafva) varit använda till arbetsredskap. Nilsson Ur. 1: 30 (1838, 1866). i utvidgad anv. Framfötterna (hos bäfvern) äro .. ypperliga arbetsredskap. F. A. Smitt i NF 2: 1439 (1878).
2) ss. r. l. m. G. W. Sjöstedt i LAHT 1880, s. 179 (om oxoket). (Boktryckeri-) Skolan har från tillmötesgående firmor erhållit behöflig arbetsredskap, såsom kaster och sättmateriel, stereotypmatriser, plåtar o. s. v. L. Blom i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1893, s. 105. SD(L) 1900, nr 561, s. 3. —
-RITNING~20. Så mycken undervisning i linearritning och .. bergs-vetenskapen, som erfordras för att förstå arbetsritningar. SFS 1829, s. 151. Uppgöra arbetsritningar (epurer) i stor skala, så väl öfver murens plan, som framsida. Stål Byggn. 1: 229 (1834). Arbetsritningar för lergods, glas-, sten-, trä- och metallarbeten. SFS 1891, nr 47, s. 6. —
-ROCK~2. Böttiger 6: 432 (1870). (J. Ericssons) slitna arbetsrock. Adelsköld J. Ericsson 226 (1894). —
-RUM~2.
1) rum användt vid o. bestämdt för arbete (af ngt slag). G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 114 (1795). Jag (aktar) mig noga, att störa eller ofreda honom, då han är på sitt arbetsrum, skrifver eller läser. Bremer Fam. H* 2: 259 (1831). Vid lösningar af sådana gaser, som hafva .. ett skadligt inflytande på respirationsorganerna, är det af synnerlig vigt att förhindra deras spridande i arbetsrummet. Nyblæus Pharm. 253 (1846). Arbetsrummen (i K. biblioteket i Sthm). E. W. Dahlgren i Stockholm 1: 461 (1897). bildl. Du är af naturen hemmastadd i den poetiska verlden ..; det är ditt vanliga arbetsrum. Tegnér 5: 491 (1825; till Franzén).
2) bergv. i fråga om grufva. S. Sandel i VetAH 30: 300 (1769). Rinman 1: 139 (1788). Bergv. 4: 24 (1794). Det brutna bergets transport från arbetsrummen i grufvan till upplagsplatserna. Wetterdal Grufbr. 242 (1878).
4) tekn. i fråga om flamugn, glasugn o. d. Sjelfva härden eller arbetsrummet, i ugnen, är .. byggd af eldfast tegel. Almroth M. tekn. 28 (1838).
5) (föga br.) för (ngns) arbete erforderligt utrymme. En ställning .. af tienlige tackjerns stolpar, som .. tiena til än mera beqvämlighet för smedernes arbetsrum. Rinman Jernförädl. 161 (1772). —
(5 b δ) -RÅG~2. (fordom) råg som lämnas ss. lösen för arbete. Hist. handl. 11: 13 (1530). G. I:s reg. 11: 114 (1536). —
-RÄKNING~20. En arbetsräkning från 1564 förmäler .., att Dominicus målare .. utfört åtskilliga olikartade arbeten. G. Upmark i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1886, s. 36. Sedan arbetsräkningar med mera underkastats arbetschefens pröfning. B. Stafsing i Tekn. tidskr. 1896, Extrah. s. 31. —
(5 b) -RÄTTARE~200. rättare. Arbetsrättare, van att handleda större arbetsstyrka samt sjelf gå före i arbetet. Tidskr. f. landtm. 1891, Annonsbl. nr 34, s. 3. SD(L) 1895, nr 114, s. 7. —
-RÄTTIGHET~200 l. ~102.
2) (föga br.) till 5 b δ: rättighet att njuta dagsverken från arbetshemman o. d. Dristar någon at öfver arbetscontracternes innehåll något af almogen fordra och uttvinga, varde arbetsrättigheten förlustig för sin tid. Fischerström 2: 336 (i handl. fr. 1771). —
-RÖRELSE~200. särsk. tekn. till 7 b. (Man har vid verktygsmaskiner) att urskilja tvenne olika hastighetsbestämmelser, nämligen hastigheten för hufvud- eller arbetsrörelsen och den för matningsrörelsen. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1873, s. 206. En .. muttergängningsmaskin, hvari gängtappen fick arbetsrörelse, då muttern trycktes emot tappen, och återrörelse, då muttern drogs utåt. J. O. Andersson Därs. 1889, s. 233. Tomgången sker med 3 gånger så stor hastighet som arbetsrörelsen. G. Sellergren Därs. 1898, A. M. s. 23. —
-SAL~2. vanl. till 5 b; jfr -RUM 1. Broocman Ty. underv. 2: 75 (1808). Den största arbetssalen (i Jönköpings tändsticksfabrik). Uppf. b. 1: 362 (1873). Uti arbetssalen äro uppställde 8 svarfstolar och 6 hyfvelbänkar. Salomon Slöjdsk. 1: 64 (1876). Wieselgren Sv. fäng. 445 (1895). —
(5 b) -SELDON~20 l. ~02. C. G. Wrangel Handb. 438 (1885). Kördon och arbetsseldon: .. 20 par goda arbetsselar, 2 par oxselar (m. m. försäljas). SDS 1900, nr 41, s. 2. —
(5 b) -SELE~20. (arbetes- G. I:s reg. 2: 268 (1525)). Juhlin-Dannfelt 350 (1886). En verk- eller arbetssele. Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 206. SDS 1900, nr 41, s. 2 (se under föreg.). —
(7 b) -SIDA~20. För att underlätta denna cirkulation (af lumpmassan i en ”holländare”) är den s. k. arbetssidan, der valsen ligger, något bredare än den andra sidan, löpsidan. Uppf. b. 1: 450 (1873; i fråga om papperstillverkning). —
-SIGNAL~02. särsk. mil. signal då arbets- l. handräckningsmanskap enl. gifna order skall utrycka. Ex.-regl. f. inf. 1871, s. 17. —
-SILFVER~20. legering af silfver o. ngn annan metall, vanl. koppar, använd till silfversmiden o. d.; jfr VERK-SILFVER. Konung Carl IX har år 1596 den 10 Januarii faststäldt arbetssilfvers finhet til 13 1/2 lod på marken. A. v. Swab Præs. i VetA 1761, s. 12. Silfver och koppar förenas ganska lätt, och utgöra vårt vanliga arbetssilfver ..(;) i allmänhet har arbetssilfret en mindre hvit färg än det rena. Berzelius Kemi 2: 338 (1812, 1822). Behörigen stämpladt eller kontrolleradt arbetssilfver bör innehålla minst 13 lod rent silfver på 16 lod (13 lödigt). Berlin Lärob. 158 (1852, 1880). Rosenberg Oorg. kemi 409 (1888). —
-SKICKLIGHET~200 l. ~102. skicklighet i arbete. J. G. Oxenstierna 2: 248 (1786, 1806). Hans kunskaper och arbetsskicklighet på detta område. Wieselgren Vår samt. 201 (1879). Vid (landtbruks-)skolan skall synnerlig vigt läggas på utbildning af lärlingarnes arbetsskicklighet. SFS 1893, nr 53, s. 1. —
-SKIFT~2.
1) i fråga om tid. 12 timmars arbetsskift. Tekn. tidskr. 1874, s. 227. Ett arbetsskift i en sockerfabrik räknas (i Tyskland) .. ifrån (kl.) 6 till 6. SDS 1899, nr 506, s. 1.
(7 b) -SKIFVA~20. tekn. vid (drif)axel fastkilad remskifva (å arbetsmaskin); motsatt NOLL-SKIFVA. J. O. Andersson i Tekn. tidskr. 1889, s. 233. De båda remledarne .. hafva af hvarandra oberoende rörelser, så att den ena remmen alltid förflyttas till sin nollskifva, innan den andra öfverföres på sin arbetsskifva. G. Sellergren i Tekn. tidskr. 1898, A. M. s. 23. —
(5 c) -SKILLING~20. fångv. ersättning som lämnas straff- l. tvångsarbetsfånge för handräckningsarbete inom fångvårdsanstalten; förr äfv. om -PREMIE; jfr d. o. samt -PENNING 3 slutet. Brink Fängelsesyst. 39 (1848). Fångv. förf. 385 (1877). Därs. Tillägg II s. 95 (1895). —
(5 b) -SKO~2. Af de 4. par Skor, som Tienstehionet niuter, (skall) et par vara sålat, eller Svenske Skor, och de öfrige tre par gemene Arbets-Skor. Taxa hvareft. tienstefolcket städjas uti Österbottn 1723. Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 54. —
(5 b) -SKOLA~20. skola hvari undervisning meddelas i handarbeten, slöjd o. d. D. v. Schulzenheim Præs. i VetA 1799, s. 25. SFS 1827, särsk. bl. s. 69. Salomon Slöjdsk. 2: 84 (1878). Arbetsskolan för lytta och vanföra, hvars program är: att bereda medellösa ofärdiga .. kostnadsfri undervisning i enklare handslöjd. B. Oxenstierna i Stockholm 1: 632 (1897). —
-SKYGG~2. skygg för arbete. Almqvist (1842). Malmström Hist. 4: 10 (1874). Beckman Hos främl. 67 (1885). —
-SKYLDIG~20. jfr -PLIKTIG. Frivaktare kallas den del af besättningen, som ej deltager i vaktgöringen, såsom läkare, kockar, förrådskarlar m. fl.; de äro i allmänhet arbetsskyldige blott under dagen. O. E. G. Norrbohm i NF 5: 418 (1882). särsk. till 5 b δ: skyldig att utgöra dagsverken. Kronan (hade) kunnat af de arbetsskyldiga bönderna få en .. större summa i lösen för sina dagsverken. Järta V. skr. 1: 22 (1799). Såväl Lindholms säteri .. som ock de dit arbets-skyldige hemman och gatuhus. SFS 1826, särsk. bl. s. 226. Därs. 1885, nr 55, s. 2. —
-SKYLDIGHET~200 l. ~102. Arbetsskyldighet med sex timmars arbetsdag gäller för alla (i Th. Mores idealstat ”Utopia”). C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 162 (1891). särsk.
a) till 5 b δ: skyldighet att utgöra dagsverken o. d. G. Adlersparre i LBÄ 1: 78 (1797). Arrendator ege i ingen händelse anspråk på dagsverken eller arbetsskyldighet från jord, som ej till egendomen hörer. SFS 1882, nr 59, s. 4. Arbets- eller hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom. Därs. 1885, nr 55, s. 1. konkretare. Utslag ang. Tomarp 24 Nov. 1785, s. a 1 a. Jordboksräntans förvandling i de varor och arbetsskyldigheter, hvilka Brukshandteringen behöfde. G. Adlersparre i LBÄ 19—20: 96 (1799). Möller Jordbr. 210 (1881).
b) bergv. SFS 1884, nr 24, s. 16. För bibehållande af den på inmutning grundade rätten till ett inmutadt område, eller ett utmål, skall .. årligen en viss minimi-arbetsmängd, den s. k. arbetsskyldigheten, för hvarje inmutadt område eller utmål utföras. T. Nordström i NF 15: 1263 (1891). —
-SLAG~2. särsk.
1) mil. signal med trumma då ett arbete skall börja. Regl. f. inf. 1751, s. 337. Arbetsslag (en appell): då arbets- eller handräcknings-manskap, enligt gifna order, skall utrycka. Tj.-regl. 1858, 2: 211.
(5 b) -SLÄDE~20. [fsv. arbetz slede] Knorring G. Finl. 1: 86 (1833). Ett primitivt rede af krokiga trädrötter, skacklor, brukas för arbetsslädar på oländig skogsmark. Topelius i Finland 70 (1893). —
-SORL~2. Dagens arbetssorl och nattens tysta frid. Franzén Skald. 2: 221 (1798, 1828). Tigerschiöld N. dikt. 64 (1891). —
-SPARANDE~200, adj. jfr -BESPARANDE. G. Upmark i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1884, s. 143. De mest arbetssparande maskiner. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 380 (1893). —
(5 b) -SPETT~2. (mindre br.) metall. Arbetsspett, 3 3/4 aln långt, .. nyttjas ständigt af smeden vid arbetet uti härden, och til små färskors uppbrytande. Rinman 2: 781 (1789). —
(5 b) -SPÅR~2. järnv. provisoriskt spår användt vid järnvägsbyggande. Allt närmare .. fjellen kommer det s. k. ”arbets- ”spåret”, för att .. innan årets slut nå Luossavaaras .. malmfält. SD 1899, nr 445, s. 3. —
(8) -SPÄNNING~20. elektrotekn. jfr -TRYCK. Transformatorerna för Trångforsledningen .. hafva en arbetsspänning af 14000 volt. Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 225. —
-STAD. (†) = -LOKAL; jfr VERKSTAD. Control-verket (är) med .. farfrie (dvs. ofarliga) Arbets-städer försedt. C. Sparre Præs. i VetA 1777, s. 43. —
(5 b) -STAM~2. (mindre br.) jfr ARBETAR-STAM. Arbetsstammen är redan anskaffad (för den blifvande cigarettfabriken). Det är ett 20-tal ryskor. SD(L) 1900, nr 556, s. 2. —
-STATION~02. särsk.
1) till 5 c: ställe där ngn del af kronoarbetskåren hålles till arbete. Från Arbetsstationen vid Ramnäs .. afvikne Kronoarbetssoldaten N:o 179. SvT 1852, nr 14, s. 1.
2) vid under byggnad varande järnväg. Tekn.-ekon. beskr. öfv. statens jernvägsb. 115 (1872). —
(5 b) -STATISTIK~102. Åstadkommande genom statens försorg af en svensk arbetsstatistik. SFS 1893, Bih. nr 41, s. 21. —
(5 b) -STATISTISK~020. Det praktiska amerikanska folket har gått i spetsen för upprättandet af ständiga arbetsstatistiska byråer. E. Beckman i NF 19: 342 (1895). Tobaksindustrien skall bli föremål för 1898 års arbetsstatistiska undersökningar (i Sv.). GHT 1898, nr 15, s. 3. Kongl. Kommerskollegii arbetsstatistiska afdelning. Elmquist Tobaksind. 2 (1899). —
(5 b) -STOCK~2. (mindre br.) arbetarstock. Inom vissa yrken (hafva) ända till 25 % af arbetsstocken under senaste år varit utan arbete. Fahlbeck Stånd 81 (1892). —
(5 c) -STRAFF~2. eg.: straff bestående i arbete. (Affliktiva straff, ss.) de vanliga spö eller risstraffen, och hårdare arbetsstraff. Biberg 3: 368 (c. 1823). särsk.
1) (i Finl.) om tvångsarbete. Om fånge skall undergå arbets- eller frihetsstraff. FFS 1891, nr 2, s. 40.
2) ped. De olika arterna af tillrättavisningsmedel (i skolan) kunna sammanställas i fyra klasser: 1:o ambitionsstraff; 2:o arbetsstraff; 3:o förlust af frihet; 4:o kroppsaga. K. G. Leinberg i Tidskr. ped. fören. i Finl. 1867, s. 51. —
(7 a) -STRÖM~2. elektrotekn. arbete förrättande elektrisk ström; jfr arbetande ström (se under ARBETA 6 a α). E. Danielson i Tekn. tidskr. 1895, A. M. s. 10. —
(5 b) -STUGA~20. särsk.
2) ett slags välgörenhetsanstalt där barn undervisas i slöjd, handarbeten o. d. Stadgar f. fören. f. arbetsstugor inom Katarina förs. 3 (1887). Arbetsstugor för barn .. (hafva till) uppgift .. att .. sysselsätta barnen .. med handarbeten .. Arbetsstugorna .. mottaga barn ur sådana fattiga hem, där föräldrarna äro under dagen sysselsatta .. i fabriker o. d. eller ock äro i moraliskt hänseende lågt stående. Hierta-Retzius Arbetsstugor f. barn 17 (1897). —
-STUND~2. (företrädesvis i högre stil) jfr -TIMME. Schultze Ordb. 4923 (c. 1755). Leopold 3: 338 (1794, 1816). (Den som är ringa på jorden) minnes väl när hans hvilotimma slår, och han saknar icke påminnelse när arbetsstunden återkommer. Thomander Pred. 1: 358 (1849). —
(5 b) -STYCKE~20. [jfr t. arbeitsstück, fr. pièce d'ouvrage]
1) föremål som är under tillverkning. En .. fil, .. öfver hvars yta smärre arbetsstycken .. (dragas) fram och tillbaka. Almroth M. tekn. 315 (1839). De vanliga hyfvelmaskinerna med rörligt bord för arbetsstycket. G. Sellergren i Tekn. tidskr. 1898, A. M. s. 23.
2) (mindre br.) om handtverksvara: arbetadt l. tillverkadt föremål; jfr stycke arbete (se ARBETE 11 b α). Kontrollstadga 7 Dec. 1752, § 2. Hvarje arbetsstycke skulle vara försedt med tillverkarens märke. T. Rabenius i NF 6: 585 (1882). —
-STYRKA~20.
1) (mindre br.) abstr. = -KRAFT 1. Allmogen .. tvingas eller låckas at använda sin arbetsstyrka, icke på Jordbruket, utan på kolning, körslor o. s. v. G. Adlersparre i LBÄ 14—15: 172 (1798). Gläd dig åt din helsa och arbetsstyrka. Franzén Pred. 1: 155 (1841). Hagberg Tegnér 3 (1847).
2) konkret, om sammanfattningen af alla de arbetare som användas vid l. stå till förfogande i o. för ngt visst arbete; jfr -KRAFT 2. G. Adlersparre i LBÄ 44—50: 94 (1801). Den arbetsstyrka, som vid ofvannämnde jernvägsbyggnaders utförande varit anställd, .. uppgick .. till omkring 5,300 man. SFS 1868, nr 5, s. 32. E. Beckman i Läseb. f. folksk. 623 (1892). jfr: I fall de, i brist på tilräckelig arbetsstyrka, ej ännu skulle den samma (dvs. förmånsrätten till nybyggens anläggande på öfverloppsjorden) kunna nyttja. Landtm. förf. 1: 144 (1779). —
(7 b) -STÅL~2. tekn. af stål bestående del (å arbetsmaskin) som utför (det med maskinen afsedda) arbetet. Begagnandet .. af något hårdt .. medium såsom arbetande verktyg i stället för de vanliga arbetsstålen (å vissa arbetsmaskiner). W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1872, s. 164. —
-STÄLLE~20.
1) ställe l. plats l. lokal där ett arbete utföres l. ngn har sitt arbete; äfv. om fabrik, industriellt etablissemang o. d. Sjelfva hopsättningen (af maskinerna) sker merendels på arbetsstället. Stål Byggn. 1: 157 (1834). Tj.-regl. 1858, 2: 354. Intaga sina måltider på lokaler, som .. äro belägna närmare arbetsstället. B. Oxenstierna i Stockholm 1: 639 (1897). Af de undersökta arbetsställena hafva 104 .. räknats som fabriker. Elmquist Tobaksind. 14 (1899).
2) (förr) fångv. till 5 c, i förb. allmänt arbetsställe, ställe l. inrättning dit lösdrifvare försändas för att hållas till allmänt arbete; jfr -INRÄTTNING, ARBETSHUS. Förordn. om allm. arbetsställen 27 Febr. 1804, § 1. Calonius Suppl. 290 (1814).
3) tekn. till 7 b.
a) å arbetsugn. En kontinuerligt arbetande ugn (för härdning af kristallglas) med 3 arbetsställen. Tekn. tidskr. 1876, s. 237.
b) ställe å l. i maskin där ngt särskildt arbete utföres. (Denna maskin för häftning med metalltråd) förbinder de särskilda arken med tråd, som af sig sjelf framföres af en spole till arbetsstället. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1885, s. 81. —
-STÄLLNING~20.
1) konkret. Arbetsställning, .. af stolpar, bräder o. d. uppförd inrättning, hvarpå arbetsfolk, murare o. s. v., verkställa sådana arbeten, som måste förrättas högre upp från marken. Kindblad (1867).
2) mera abstr.
a) ställning som ngn intager vid ett arbete(s förrättande). Iakttaga riktiga arbetsställningar. Slöjd.-bl. 1891, nr 5, s. 4.
b) tekn. till 7 b: ställning som maskindel l. redskap o. d. intager vid arbete. Hjertelius Stickmask. 49 (1892). Står handtaget bakom detta (från sitsen utgående) järn, är räfsan i arbetsställning. E. Larsson i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 59. —
-SYSSLA~20, sbst. Gemena och grofva arbetssyslors förrettande. Sahlstedt Hof-art. 103 (1720). 3 Mos. 23: 7 (öfv. 1893). —
-SÄKERHET~200 l. ~102. tekn. Tekn. tidskr. 1884, s. 46. Spolarnas varaktighet i förening med den .. enkla konstruktionen förlänar denna borrmaskin en utomordentlig arbetssäkerhet. A. R. Göransson Därs. 1897, A. A. s. 161. —
-SÄTT~2. jfr -METOD. Arbetssättet (inom bildhuggarkonsten) var i äldsta tider drifning med hammarn. Palmblad Fornk. 2: 289 (1844). Den svenska handtverkarens .. alltför konservativa fasthållande vid gamla vanor och arbetssätt. Tekn. tidn. 1871, s. 138. Arbetssättet vid riksdagen. Läseb. f. folksk. 595 (1892). De olika ”arbetssätt”, som äro utmärkande för .. brottslingarne. Hj. v. Sydow i Stockholm 1: 280 (1897); jfr ARBETE 5 g. (†) procedur. En vahra, hvilken fordrar mångahanda arbetssätt innan den kan blifva färdig. Berch Hush. 238 (1747). —
-SÖKANDE~200, adj. SvT 1852, nr 16, s. 4. ”Grågässen” .. kallas de i Norge under sommaren arbetssökande svenskarne. VL 1893, nr 75, s. 3. i substantivisk anv. Talrika hopar af arbetssökande. F. B. v. Schwerin i LBÄ 29—31: 146 (1799). Odhner G. III 1: 211 (1885). —
(5 f) -TAFLA~20. frimur. Oscar II Tal i S:t Erik 9 (1853; se under -BLOSS). Arbetstaflan var ursprungligen icke i bruk; de till undervisning nödiga figurer blefvo tecknade på logegolfvet. Handb. f. frimur. (1895). —
-TAG~2.
1) (mindre br.) om särskilda handgrepp o. d. vid ngt visst arbete. Att fila plant förutsätter mycken och särskild öfning och särskilda arbetstag. J. O. Andersson i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1885, s. 24.
2) [jfr vara, komma i tagen] (i sht hvard.) i uttr. vara, komma i arbetstagen, vara riktigt inne i l. i full fart med sitt arbete osv. Tavaststjerna Inföd. 198 (1887). Pierre är i arbetstagen i dag. Geijerstam Kamp. om kärl. 229 (1896). —
-TAGARE~200. motsatt -GIFVARE. M. J. Crusenstolpe († 1865) enl. Kindblad (1867). Arbetstagarne, i synnerhet de egentlige s. k. arbetarne. Livijn Arbetskl. betrygg. 116 (1893). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 414 (1894; se under -GIFVARE). —
-TAKT~2, med afs. på den hastighet l. fart osv. hvarmed ngn utför sitt arbete. Hennes snabbtalande .. stämma tydde på en flink arbetstakt. Benedictsson Folkl. 88 (1887). särsk. [jfr vara, komma i takten] (i sht hvard.) i uttr. vara, komma i arbetstakten = vara, komma i arbetstagen. SAOB (1870). —
(5 b) -TAXA~20. särsk. om offentlig taxa hvarigenom fordom arbetslönen för handtverksprodukter o. d. fastställdes. De enda arbets-taxor från 1500-talet hvilka vi nu känna (äro från åren 1546 o. 1574). G. E. Klemming Skråordn. Föret. (1856). A. Raphael i Ekon. samh. 2: 272 (1897). —
-TENN~2. tekn. legering af tenn o. annan metall (vanl. bly), hvilken användes till tenngjutararbeten. Almroth M. tekn. Inneh. I (1839). I Sverige (och äfven utomlands) kontrolleras arbetstennet liksom guld och silfver. Uppf. b. 4: 247 (1873). —
-TID~2. Publ. handl. 2: 826 (1730). Uti Engeland tilverkas .. saltpanne plåtar, genom valsning af groft ämnes-jern, hvarigenom .. något vinnes uti arbets-tiden. Rinman Jernförädl. 101 (1772). Klimatet gifver dem (dvs. de nordiska folken) .. en kort arbetstid och lång hvilotid. C. A. Ehrensvärd 32 (1782). De resor, han emellan de akademiska arbetstiderna årligen anställde. Franzén Minnest. 3: 405 (1843). Huru månge förspilla icke sin bästa arbetstid! Dens. Pred. 5: 233 (1845). (E. Swedenborg) hade ingen bestämd arbetstid, utan skref om natten eller dagen, allt som det föll sig. Beskow Minnesb. 2: 283 (1859, 1866). särsk.
a) om bestämd tid(rymd) hvarunder ngn är skyldig att kvarstå i arbete. Den som blifvit till krigstjenst värfvad, skall .. om han är uti handtverk anställd, förblifva i mästarens arbete, tills den .. öfverenskomna arbetstiden tilländagått. Tj.-regl. 1858, 1: 116. särsk. fångv. om tid hvarunder ngn undergår l. har att undergå honom ådömdt straff- l. tvångsarbete. K. bref 8 Maj 1754 (otryckt). SFS 1842, nr 37, s. 20. Till fästningsarbete dömd fånges arbetstid bör beräknas från den dag, öfver honom fäldt Utslag till exsecutorn ankommit. Därs. 1855, nr 36, s. 15.
b) för arbete bestämd tid af hvarje dygn. jfr MEDEL-, NORMAL-ARBETSTID. Oelreich 774 (1755). Arbetstiden (i falangstären) är tio timmar om dagen. Bremer N. verld. 1: 92 (1853). Då den dagliga arbetstiden .. är oskäligt lång. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 148 (1895). —
-TILLFÄLLE~020 l. ~200. tillfälle till arbete l. arbetsförtjänst; numera vanl. i pl. Fångar, som .. gjort sig förtjente af goda vittnesbörd, skulle .. ej blifva utan alt förtroende och arbets-tilfälle. D. v. Schulzenheim Præs. i VetA 1799, s. 77. Livijn 2: 164 (1844). Riklig tillgång på arbetstillfällen, passande för grofarbetare. E. Wavrinsky i Social tidskr. 1901, s. 7. —
-TILLSTÅND~02 l. ~20. särsk. tekn. i fråga om maskin. En ångmaskin, som hålles i godt arbetstillstånd. Tekn. tidskr. 1889, s. 32. När (ång-) pannan kommit i normalt arbetstillstånd. Därs. 1899, A. M. s. 99. —
-TIMME~20. jfr VERK-TIMME. för arbete bestämd l. af arbete upptagen timme (motsatt FRI-, HVILO-TIMME). Schmedeman Just. 950 (1685). Ephorus (bestämme) .. arbetstimmarnes användande till Läro-ämnen. Försl. t. skolordn. 1817, s. 70. Stål Byggn. 1: 162 (1834). Jag (arbetade) ordentligt med bestämda arbetstimmar. Svedelius Förfl. lif 48 (1889). närmande sig bet.: arbetstid. I hvad stånd och öden vi här lefva, bör arbetstimman noga iakttagas. Lehnberg Pred. 1: 124 (c. 1800). i utvidgad anv. om människolifvet; jfr -DAG, -VECKA. (Fosterbygden) i hvars fredsamma sköte deras ben, när arbetstiman lyktas, omsider skola blandas med deras redlige Fäders. G. A. Reuterholm i Ad. prot. 1789, 1: 13. —
-TORR~2. i sht tekn. om virke o. d.: nog torr(t) att kunna användas ss. arbetsmaterial. Fullt arbetstorra ädla träslag. DN 1896, nr 9436 A, s. 2. —
(5 b) -TRUPP~2. mil. trupp som utför ett arbete för militäriskt ändamål. En arbetstropp som sändes, / Med spadar väpnad, frammanför ett läger. J. G. Oxenstierna 4: 28 (1815). Hazelius Bef. 165 (1857, 1864). Arbetsbefälhafvaren .. tillkommer att till de särskilta arbetena och arbetsställena afdela så väl öfver- och under-befäl, som arbets-trupp. Tj.-regl. 1858, 2: 358. —
(8) -TRYCK~2. tekn. om det som drifkraft använda trycket i en maskin. Först afprofvades pannan till ett tryck, motsvarande en och en half gång så mycket som det vanliga arbetstrycket. Tekn. tidskr. 1872, s. 216. En manometer .. å hvars skala finnes tydligen utmärkt det högsta tillåtna arbetstrycket. FFS 1879, nr 6, s. 3. Arbetstrycket i (ång-)pannorna (å denna ångbåt) är 130 skålp. GHT 1898, nr 4, s. 2. —
-TRÅD~2, vid virkning, brodering o. d. I hvarje åttonde hvarf tillägges en dubbelt tagen tråd af brytande färg, och med denna stickas på samma gång, som med den egentliga arbetstråden. Freja 1873, s. 194. Hagdahl Det bästa 184 (1885). —
(5 b) -TRÄL~2. jfr VERK-TRÄL.
1) träl som förrättar gröfre arbeten. Strinnholm Hist. 1: 224 (1834). (De i krig tillfångatagna) kvinnorna .. hafva (på ett lägre stadium af civilisation) värde som hustrur, konkubiner eller arbetsträlar. Westermarck Äkt. 346 (1893).
2) bildl. om person som är ständigt bunden vid tungt o. tröttande arbete. Dalin (1850). Jag är, kanske mer än flertalet, en arbetsträl, som sällan finner ro på den sjunde dagen. Scholander 3: 265 (1856). Åse hur millioner arbetsträlar slafva (i storstaden). Angered-Strandberg N. värld. 207 (1898). —
-TRÖJA ~20. Wetterbergh Altart. 48 (1848). (År) 1828 faststäldes för Svea artilleriregemente nya modeller å .. arbetströja och byxor. Spak Upplysn. om uniform. 63 (1890). —
(5 b) -TUM~2. tekn. jfr -MÅN. Den rå stenen (tages) alltid 1 tum, den s. k. arbetstummen(,) längre, högre och bredare än den färdiga huggna stenen skall blifva. Rothstein Byggn. 562 (1859, 1875). —
-TVIST~2. tvist mellan arbetsgifvare o. arbetstagare rörande arbetsvillkor o. d. GHT 1895, nr 254, s. 2. —
-TVÅNG~2. Vanan vid intellektuella sysselsättningar är sällan förenlig med det fysiska arbetstvånget. Agardh Bl. skr. 2: 107 (1837). Den, som är dömd till enkelt fängelse, är .. icke underkastad arbetstvång. J. Hagströmer i NF 5: 393 (1882). —
-TYG~2. jfr -DON, -REDSKAP. Oscar II i VittAH 22: 32 (cit. fr. 1693). Jernbärarne .. böra .. hafva i förråd godt arbets-tyg, neml. kärror, rep och stänger. Publ. handl. 11: 255 (1777). G. W. Sjöstedt i LAHT 1880, s. 179. —
(5 b) -TÅG~2. järnv. tåg användt vid järnvägs byggande l. vid reparationer (å banvall o. d.). Då extra arbetståget anlände till (platsen där järnvägsolyckan timat). J. W. Almquist i Tekn. tidskr. 1898, A. A. s. 24. —
(5 b) -UGN~2. tekn. vid glastillverkning. Hettan i arbetsugnen är mindre än i smältugnen. Tekn. tidskr. 1872, s. 47. Uppf. b. 4: 500 (1873). —
(5 b) -UNDEROFFICER~10102 l. -UNDER-OFFICERARE~1010200. (förr) mil. fabriksunderofficer. Arbetsunderofficer vid ammunitionsfabrik. Tj.-regl. 1889, Bil. s. 6. —
-UTSKOTT~02 l. ~20, inom sällskap, kommitté o. d. Samlaren(,) tidskrift utgifven af Svenska literatursällskapets arbetsutskott. (1880; titel). Det arbetsutskott, som hade utställningens anordnande om hand. L. Looström i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1891, s. 58. —
(5 b) -VAGN~2. jfr VERK-VAGN. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 28 (1628). Juhlin-Dannfelt 422 (1886). 2 st. åkvagnar, 1 flackvagn, 3 st. arbetsvagnar med fjedrar. SDS 1898, nr 105, s. 2. —
(5 b) -VALK~2.
2) valk (i handen l. på foten) uppkommen af (hårdt) arbete; jfr -BALK. Haartman Sciagr. morb. 423 (1781). —
-VAN~2. I ständig kamp med en vild .. natur .. danades våra fäder till kraftfulla, arbetsvana .. män. Strinnholm Hist. 1: 548 (1834). Med spaden i den arbetsvana handen. PT 1897, nr 194, s. 3. —
-VANA~20.
1) vana att arbeta; bl. i sg. Tessin Bref 2: 127 (1754). Kropp och själ hafva .. öfvats och härdats till en lika uthållande, som kraftfull färdighet och arbetsvana. Franzén Minnest. 3: 308 (1837).
2) vana l. tillvandt sätt som följes vid ett arbete. Af dessa sistnämnda (dvs. arbetsmyrorna) finnas ofta olika klasser, skilda genom storlek och äfven genom arbetsvanor. O. T. Sandahl i NF 11: 615 (1887). —
-VECKA~20.
1) om de (sex) dagar i veckan som äro afsedda för arbete; af arbete upptagen vecka. Sabbaten är lyktad, och arbetsveckan inne, med sina vedermödor. Wallin 2 Pred. 2: 11 (1826). En idog arbetsvecka är åter slutad. Bååth På gr. st. 13 (1889). bildl. Efter lifvets slutade arbetsvecka (går) en trogen christen till den stora sabbatshvilan. Valerius 2: 229 (1837).
2) Arbetsvecka .. vecka, då någon person i synnerhet, eller i tur med andra(,) företrädesvis .. har att förrätta arbeten och göromål. Kindblad (1867). —
-VERKSAMHET~200 l. ~102. Bolin Eur. 2: 134 (1871). Ledningen af arbetsverksamheten inom fängelset. FFS 1891, nr 2, s. 23. —
-VERKTYG~20 l. ~02. Käkarne äro .. Biens Arbetsverktyg. Rothman Bisk. 1: 115 (1800). Bremer Dal. 154 (1845). —
-VILLIG~20. DA 1824, nr 95, s. 14. Skydd för arbetsvillige vid sträjker. GHT 1898, nr 228 A, s. 3. —
-VILLKOR~20 l. ~02. —
-VINST~2.
1) vinst l. afkastning af arbete. Medborgares förmögenhet och arbetsvinst. D. v. Schulzenheim i LBÄ 2—3: 67 (1797). Wieselgren Sv. fäng. 445 (1895).
2) tekn. till 7 b. Den arbetsvinst, som ökningen af trycket (i ångpannan) .. skulle medföra. O. Nycander i Tekn. tidskr. 1897, A. M. s. 18. —
-VUXEN~20. som uppnått för arbetsförhet erforderlig ålder (o. utveckling). E. O. Runeberg i VetAH 20: 195 (1759). De arbetsvuxna barnen (i en arbetarfamilj). E. Holmberg i Läsn. f. folket 1897, s. 129. —
-VÄRD~2, adj. bergv. om malm, mineral o. d.: som lönar brytning; jfr -VÄRDIG, -DUGLIG 2. Hisinger Ant. 7: 101 (1840). Blyglans i arbetsvärd myckenhet anträffas på flere ställen i grufvorna (vid Åmmeberg). T. Nordström i NF 17: 891 (1893). —
-VÄRDE~20.
1) om det värde som ngn l. ngt har ss. arbetande l. ss. frambringande arbete. I lösepenning för krigsfångar fordrades ofta summor, som mindre rättade sig efter deras arbetsvärde, än efter öfriga omständigheter. Palmblad Fornk. 2: 498 (1845). Den till slut i kammaren (å pulsometern) befintliga värmemängdens arbetsvärde. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1890, s. 119.
2) Arbetsvärde .. Det högre värde, någon sak eller tillverkning erhållit genom derpå nedlagdt arbete eller bearbetning. Kindblad (1867). —
-VÄRDIG~20. (numera knappast br.) bergv. = -VÄRD. A. F. Cronstedt i VetAH 24: 284 (1763). A. Polheimer o. I. J. Quensel i Econ. annal. 1807, Juni s. 18. —
(10) -VÄSKA~20. N. journ. f. dam. 1861, s. 135. En Arbetsväska, innehållande kjolvirkning. SD 1893, nr 16, s. 8. —
(7 b) -YTA~20. tekn.
1) yta som bearbetas af maskin l. redskap. Tekn. tidskr. 1872, s. 266. Arbetsytans bugtighet. J. O. Andersson Därs. 1883, s. 14 (i fråga om svarfning).
2) yta (å maskin l. redskap) som kommer i beröring med det föremål som skall bearbetas. Denna (kross-)maskin har en arbetsyta, som är 8 till 10 gånger större än (den) hos en maskin med roterande delar. E. Larsson i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 60. —
(5 b) -YXA~20. (i sht med afs. på ä. förh.) jfr VERK-YXA. Vedyxor och arbetsyxor. Nilsson Ur. 1: 34 (1838, 1866). Nordbons älsklingsvapen var .. Stridsyxan eller Bredyxan .., så kallad till skillnad från arbetsyxan eller bolyxan. Holmberg Nordb. 547 (1854). —
(5 b) -ÅKDON~20 l. ~02. jfr -FORDON. Ekipascher och arbetsåkdon ila åt olika håll. Lundin N. Sthm 383 (1888). Det arbetsåkdon (mjölksurra) (hvaraf) .. J. .. blef kullkörd. VL 1894, nr 201, s. 2. —
(7 a) -ÅNGA~20, sbst. tekn. arbete förrättande ånga vid ångmaskin. O. Nycander i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 102. —
-ÅNGTRYCK~02 l. ~20. tekn. jfr -TRYCK. (Ång-)pannan (å denna ångspruta) uppeldas till 100 ℔ arbetsångtryck på 10 minuter. W. A. Welamsson i Tekn. tidskr. 1897, A. A. s. 51. —
-ÅR~2.
1) år som tillbringas under l. upptages af arbete. En from enka, som af sina arbetsårs sparda frukt har sin ålderdoms bergning. Franzén Pred. 5: 44 (1845). särsk.
a) (fordom) i fråga om år hvarunder gesäll hade fast arbete hos mästare. För att blifva mästare i embetet fordrades (bl. a.) att .. ha tillbragt ett vandringsår och två arbetsår i staden. C. Eichhorn i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1888, s. 15. Vill du icke öfvergifva detta vagantlif, som förskingrar fyra månader af ditt arbetsår? Rydberg Vap. 19 (1891).
b) bergv. Befrielse från arbetsskyldigheten i en grufva må .. beviljas hvarje gång för högst fyra arbetsår. SFS 1884, nr 24, s. 16.
2) om ss. enhet betraktad, (med inräknande af ferier o. d.) mot ett år svarande period af ett universitets l. en skolas, ett sällskaps o. d. verksamhet; jfr LÄS-, RÄKENSKAPS-, SPEL-ÅR; motsatt KALENDER-ÅR. Uppsätta förslag till Embetsmän för nästa Arbetsår (inom Aurora-orden). DA 1824, nr 261, s. 2. Tärna kvinliga folkhögskolas andra arbetsår. Holmberg Folkhögsk. 70 (1883). (Uppsala läkareförenings) arbetsår sammanfaller med det akademiska och räknas från d. 17 Sept. R. Tigerstedt i NF 16: 1473 (1892). —
(5 i) -ÅSNINNA~020. (arbetes- NT 1526) På een arbetesåsninnes fola. Mat. 21: 5 (NT 1526; öfv. 1883: arbetsåsninnas). —
-ÄMNE~20.
1) i sht tekn. råämne l. material hvaraf ngt tillverkas l. som är föremål för bearbetning. Berch Hush. 304 (1747). Alla slag af arbetsämnen, som den menskliga påfundsgåfvan kan använda, vare sig till nytta eller prydnad. G. Adlersparre i LBÄ 23—24: 132 (1799). Arbetsledaren åligger (bl. a.) .. att till fångarne låta utdela nödiga arbetsämnen. FFS 1891, nr 2, s. 23. särsk. om ngt som blifvit i viss mån tillformadt o. är afsedt att ytterligare bearbetas (till ngn bestämd sak). Arbetsämnet .. framskjutes (af sig själft i denna fräsmaskin) till afpassade längder. Sonessons priskat. 1895, s. 26.
2) (†) om föremål för intellektuell verksamhet. När Academien valde desse .. arbets-ämnen. Sandel Præs. i VetA 1771, s. 15. —
(8) -ÖFVERFÖRING~1020. tekn. särsk. elektrotekn. Tekn. tidskr. 1889, s. 129. På senare tider har man i stället (för uttrycket elektrisk kraftöfverföring) börjat använda uttrycket ”arbetsöfverföring”. 2 Uppf. b. 3: 283 (1897). Tekn. tidskr. 1898, A. A. s. 97. —
(5 i) -ÖK~2. (arbetes ökiar (pl.) Lex. Linc. (1640, under veterinarius)) (numera i sht i bygdemålsfärgad framställning o. med en viss anstrykning af ringaktning) jfr -DJUR, -HÄST. Släppa arbets-öket löst på mullbetet. Chydenius 128 (1765). Der gick han .. upp och ned bakom de gamla arbetsöken. Backman Reuter Lifv. på l. 1: 253 (1870). oeg. Du kunde äta och klä' dig som en människa och inte som ett arbetsök. Angered-Strandberg N. värld. 187 (1898). —
(5 b) -ÖL. (arbetes- Växiö domk. prot.) (†) dryckeslag o. samkväm (på lördagskvällen) efter slutadt arbete (för veckan); jfr SLÅTTER-ÖL. Försambl(ingen) blef .. förmant afstå med sabbatz brott. Item, arbetes ööl om Lögerdagarna. Växiö domk. prot. 1669, s. 117. Stiernman Riksd. 1802 (1680). —
(5 b) -ÖPPNING~20. tekn. å smältugn o. d. Stål Byggn. 1: 122 (1834). En färskhärd, som har arbetsöppningar i båda ändarna, så att tvänne, och stundom fyra, smeder samtidigt kunna arbeta på jernets färskning. C. A. Dellvik i NF 3: 1515 (1880). Framför hvarje degel finnes i smältugnen en öppning, den s. k. arbetsöppningen. Prakt. handb. 1: 882 (1885).
B (†): ARBETES-BRODER, -DJUR, -FOGDE, -FOLK, -FRUKT, se A. —
(5 i) -GULA. [jfr AKERGUL] arbetshäst (l. -åsna) af dålig beskaffenhet; jfr ARBETS-ÖK. Caballus .. arbetes gula, wärkhäst. Lex. Linc. (1640). Miserandæ sortis asellus. .. En arbetes gula. Därs. (under sors). —
-HUMLE, -KARL, -KVINNA, -LÖN, -MAN, -PENNING, -SELE, -ÅSNINNA, -ÖK, -ÖL, se A.
C (†): ARBETE-DRÄNG, se A. —
Spoiler title
Spoiler content