ARCHER arʃä4r l. -æ4r, m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[af fr. archer, bågskytt, med båge beväpnad soldat, i ä. tid (till fr. revolutionen) äfv. benämning på gendarm, en benämning som har sin utgångspunkt i det förh., att under medeltiden bågbeväpnade soldater i Frankrike användes särsk. till städernas skydd. Det fr. ordet har uppkommit af senlat. arcarius, bågskytt (jfr lat. arcuarius, bågmakare), afl. af lat. arcus, båge (se ARF, sbst.2)]
(fordom) benämning på person tillhörande den år 1667 i Stockholm upprättade beridna ordinarie nattvakten; (beriden) gendarm. (Om ngn öfverfaller vakten o. varningar intet uträtta,) tå i thet fallet skole Archererne eller Nattwachten hafwa fullkomblig macht och tilstånd .. at skiuta then samma för Hufwudh. Instr. f. archererne 19 Nov. 1667, mom. 8. Denna trupp (af 36 gemene med deras officerare), som benämndes archerer, skulle förekomma oljud och oskick på gatorna samt hämma slagsmål och öfvervåld. Hj. v. Sydow i Stockholm 1: 256 (1897).
