SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
ARFLIG l. ARFVELIG, adj.; adv. -A, -EN.
Ordformer
(arf(f)-G. I:s reg. 10: 180 (1535), Lex. Linc. (1640, under hæreditarius), Brenner Dikt. 2: 9 (1719). arfve- Tegel G. I 2: 272 (1622), Möller (1745, under allodial), Nehrman Pr. civ. 87 (1751). erf(f)- RA 2: 624 (1582), Tegel G. I 2: 127 (1622). ärfve- Dalin Hist. 1: 221 (1747). -ligit (n.) RA 2: 624 (1582), Girs J. III 20 (1627), Nehrman Inl. t. jur. civ. 227 (1729))
Etymologi
[afl. af ARF, sbst.1; jfr d. arvelig, mnt. ervelik, erflik, t. erblich, alla med bet. 1]
(†)
1) arf- (l. arfve-); ärftlig. Arfflige godz. G. I:s reg. 10: 180 (1535). Af medhfödd mildheet och arffueligh fromheet. Phrygius Him. lif. A 3 b (1615). Brott, ther frälseman förverkar lif, ära .. eller arfvelig rättighet. RB 8: 2 (Lag 1734). Syslan (har ej) varit arfvelig. Nehrman Pr. civ. 87 (1751). — [jfr d. arveligen] ss. adv.: genom l. i l. såsom arf; med arfsrätt. Thet godz .. szom them .. arffueligen tiilkommer. G. I:s reg. 10: 42 (1535). Domaren (dvs. Gud) befalte them (dvs. de utvalda) ingåå til at arffueligha besittia rijket. Phrygius Him. lif. 98 (1615). Åth Romerska Keysaren (skall) then Pohlniske Cronan .. arffligen offererat warda (dvs. erbjudas). N. Av. 13 Nov. 1656, nr 2, s. 2. Dalin Hist. 2: 515 (1750).
2) arfsberättigad. Till hwickett hemmen han seger sich ware rätt och arfflig till. G. I:s reg. 18: 853 (1547).
Spoiler title
Spoiler content