[efter mnt. argwan, m., t. argwohn, m.; jfr holl. argwaan, m.; se ARG, adj., o. VÅN]
(†)
a) misstanke. Någen .. then ther medt ord, tall eller gerning någen mistanke eller argwon .. i frå sig gifver. RA 1: 276(1540). Schroderus Liv. 527(1626). Iu heftigare kärleken ähr, iu mera ähr den till argvohn och misstanckar benägen. U. Hiärne Vitt. 33(1668). Taga arg-wåhn och kasta groll på enom, vtan sak. Sahlstedt Hofart. 79(1720).
b) misstänkt handling. Som hade han een argvohn begådt eller och nogon fiendskap attenterat Sveriges Chrono. RP 7: 41(1637). Begådt något argvåhn. Därs.
