ARKIVARIE ar1kiva4rie l. 10302, äfv. ar1ɟi- (archiva´rie Weste, àrrkivárie Almqvist, - -vá- -Dalin), m.||(ig.); best. -en; pl. -er. Anm. I sht i ä. tid behålles stundom den lat. formen på -ius. Archivarius Jöran Stiernhielm. Civ. instr. 321(1651). Möller(1745, under archiviste). Ekbohrn Främm. ord(1868, 1878).
Etymologi
[af nylat. archivarius, afl. af archivum (se ARKIV); jfr t. archivar o. archivarius, äfvensom med afs. på afl.-ändelsen AKTUARIE,KOMMISSARIE, NOTARIE m. fl.]
tjänsteman som förestår ett arkiv l. tjänstgör vid ett sådant; särsk., från o. med 1878, titel för tjänsteman af andra graden vid Riksarkivet. PT 1758, nr 11, s. 4. Casseurer samt Referendarien och Archivarien derstädes (dvs. i riksbanken). Sv:s R:s ständers bevilln. 1800, s. 9. R. M. Bowallius i Meddel. fr. sv. riksarch. I. 2: 16(1878). Archivarien vid den Administrativa afdelningen. Dens. Därs. 3: 7(1879). Sv:s statskal. 1901, afd. 125. — jfr KAMMAR-, KLOSTER-, KRIGS-,RIKS-,SLOTTS-,STATS-ARKIVARIEm. fl.
