ASSASIN as1asi4n, i bet. II äfv. -äŋ4, i bet. I m., i bet. II r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. assasine, eng. o. fr. assassin, it. assassino; af arab. ḥaʃʃāʃīn, pl. af ḥaʃʃāʃ, eg. haschischätare (jfr HASCHISCH). Ordets anv. i arabiskan om den i I nämnda sekten antages numera vanl. hafva sin grund däri, att dess medlemmar brukade berusa sig med haschisch, innan de skredo till utförandet af de uppgifter de fått sig ålagda. Jfr Murray, Darmesteter]
II. [af fr. assassin i motsv. anv., som utgår från ordets vanliga (af assasinernas uppträdande föranledda) bet. i fr. (o. andra romanska språk): (lönn)mördare o. innehåller en skämtsam anspelning på det ifrågavarande skönhetsmedlets verkan på det manliga könet; jfr fr. une æillade assassine] (förr) skönhetsmusch som af damerna bars under ögat. Dalin Vitt. 5: 425 (c. 1753). Därs. 6: 51 (c. 1755). Muschen .. kallades .. assassin (lönmördare), då den hade sin plats invid ögat. Denna .. musch var merendels försedd med en fin trekantig stålprick, hvilken skulle föreställa en skarpslipad dolk. J. G. Carlén hos Bellman S. skr. 1: 155 (1861).
