ASSIETT aʃät4, ngn gg as1iät4 (aschä´tt Dalin; jfr skrifsättet agett DA 1793,nr 85, s. 2), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. assiette, af fr. assiette, sätt hvarpå ngt är placeradt, läge, ställning, tallrik, assiett. I sistnämnda bet. är ordet i fr. uppvisadt tidigast 1514 (enl. Gay). Tidigare förekom det i bet.: anrättning, rätt, matportion, tallrik med mat, betydelser hvilka synas hafva utgått från bet.: en anrättnings placerande på bordet (jfr Darmesteter). Ordet torde sammanhänga med prov. assieta, placering, it. assettare, placera, af (ett ej uppvisadt) lat. asseditare, sätta (jfr J. Storm i Romania 5: 165 följ. (1876)), af lat. ad, till, vid, o. sedere, sitta (jfr ASSESSOR). Se dock Littré o. Diez]
litet (rundt, platt) fat, vanl. af porslin l. glas; mindre tallrik. 4 st. nymodiga Asietter. 2 Saml. 18: 130(1763). Thekoppar och Agetter. DA 1793, nr 85, s. 2. Färska Gurkor skalas och skäras i tunna skifvor, samt beströs med litet fint salt, hvarefter de anrättas på sin assiette. Nylander 200 (1822). Nu kom moster Agata ut med ett glas vin på en asiett. Benedictsson Folkl. 160(1887). — jfr DESSERT-, FRIKADELL-, FRUKT-,GLAS-, KONFEKT-, KONFITYR-, PORSLINS-, PRESENTER-, SMÖR-ASSIETTm. fl.
Ssg: ASSIETT-GAFFEL03~, ngn gg 103~20. mindre gaffel (för smörgåsbord). Tamm Sammans. ord 86(1900).
