[jfr t. asthenisch, fr. asthénique, eng. asthenic, efter nylat. asthenicus sannol. först upptaget af skotten J. Brown († 1788) från gr. ἀσϑενικός, sjuklig, ἀσϑενής, kraftlös, svag, af ἀ privativum o. σϑένος, kraft, styrka (jfr STENISK)]
i sht med. adj. till föreg. Asthenisk eller passiv inflammation (dvs. inflammation som är förenad med kraftlöshet o. ”overksamhet af lifskraften”). Sönnerberg Arneman 1: 286(1803). (Affekterna indelas i) α) Toniska eller Stheniska .. d. ä. Upplifvande, β) Atoniska eller Astheniska d. ä. Nedstämmande. Trana Psych. 2: 93(1847). (Sinnessjukdom är) antingen sthenisk (phantasiens öfvervigt — egentlig galenskap) eller asthenisk (förståndets svaghet — fånighet). Ribbing Anthrop. 30(1861, 1879). Larsson Psyk. 35(1896). — jfr NEURASTENISK.
