ATLAS at4las, stundom 32, sbst.1; pl. (i bet. 2 samt ngn gg tillf. i bet. 1 i bildl. anv.) -er.
Etymologi
[af gr. Ἄτλας (gen. Ἄτλαντος)]
1) namn på en titan l. gigant som enl. den grekiska mytologien uppbar himlahvalfvet. Han (dvs. kärleksguden) Himmel, Jord ok Alt lijk Atlas Axel bär. Lucidor Hel. D 3 b (1672). Tegnér 1: 263 (1804). — [jfr ä. eng. you make your selfe the Atlas, and sustainer of the whole state of Holland] bildl. närmande sig bet.: upprätthållare, stöd. Konung Carl, som varit deras (dvs. polackernas) fäderneslands Atlas. Nordberg 2: 168 (1740).
2) zool. benämning på ett par insektarter, utmärkta gm sin storlek.
a) om den (på Sundaöarna förekommande) till gruppen Lamellicornia hörande jätteskalbaggsarten Chalcosoma Atlas Lin. Brehm III. 2: 20 (1876).
Ssgr: ATLAS-FIGUR30~02. Jerngrinden, som mellan tvenne Altasfigurer med himmelsklot på sina skuldror förde in till .. borggården. Rydberg Frib. 455 (1857, 1866). —
-SKULDRA~20. bildl. Jätten håller tusendetals väldiga klippstycken i sina starka händer eller stöder dem på sina i snömanteln höljda atlasskuldror. Oscar II Skr. 3: 259 (1863, 1888; med syftning på Sankt Gotthard). —
-SPINNARE~200. [efter t. atlasspinner] zool. (den i Kina, Ostindien samt på Sundaöarna förekommande) fjärilsarten Saturnia Atlas Lin. hörande till gruppen spinnare bland nattfjärilarna, den största af alla kända fjärilar.
