SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
ATLAS at4las, stundom 32, sbst.3, r. (l. m.); i best. anv. utan slutartikel; pl. (föga br.) -er.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. nylat. atlas; af den nederländske anatomen A. Vesalius (1564) infördt ss. benämning på den öfversta halskotan, af gr. ἄτλας, som hos Jul. Pollux (c. 180 e. Kr.) förekommer ss. benämning på den nedersta halskotan; eg. samma ord som ATLAS, sbst.1, 2, 4. Benämningen afser att beteckna halskotorna i fråga ss. bärande hufvudet (resp. de öfriga halskotorna). Se för öfr. Hyrtl Onomatologia anatomica 59 (1880)]
anat. benämning på första (öfversta) halskotan hos ryggradsdjur; jfr BÄRARE. Rosenstein Comp. 60 (1736). Berzelius Årsber. t. VetA 1821, s. 135. Atlas (hos fåglarna) saknar lufthålor. J. G. H. Kinberg i Tidskr. f. veter. 1882, s. 231.
Ssg: ATLAS-KOTA30~20.
Spoiler title
Spoiler content