AUGSBURGISK a͡ugsbur4gisk l. -jisk, äfv. a͡ω-, stundom (utan diftongisering) a1ɯ- l. a1u- l. a1ɯ- l. a1u-, äfv. 3~20 l. 4~10; äfv. AUGSBURGSK a͡u4gs~ bur1gsk l. -bur1jsk, äfv. a͡ω4- osv., äfv. 3~2, adj.
Etymologi
[af t. augsburgisch, adj. till Augsburg, namn på en stad i Tyskland]
hörande till, härstammande från osv. Augsburg. — särsk. ingående i namnen på tvenne af vår kyrkas symboliska böcker: (den oförändrade) augsburgiska bekännelsen (l., i sht förr, konfessionen) [jfr t. die augsburgische konfession, nylat. confessio augustana] o. (den) augsburgiska bekännelsens försvar (äfv. apologi). Den augsburgiska bekännelsens försvar författades af Melanchton 1531 och upptogs bland svenska kyrkans symboliska böcker år 1663. P. Erici 2: 204 a (1582). Thernäst bejake och vederkännes vi oss alldeles vele holle vidh .. then äldste, rätte och oförrandrede Ausburgiske confession, hvilken som af chur-, furster och städer blef öfverantvardet käijser Carl then fempte på then store rikesdagh i Ausburg år efter Christi börd 1530. RA 3: 87 (1593). Then Augsburgiske Bekennelsens Apologia eller Förswarelses Skrifft. Schroderus Osiander III. 1: 138 (1635). Then oförandrade Augzburgiske Bekännelsen, af åhr 1530, wedertagen i Upsala Concilio (dvs. antagen på Uppsala möte), 1593. Kyrkol. 1: 1 (1686). Lövgren Kyrkohist. 205 (1888, 1901).
