AUSKULTATION a͡u1skultatʃω4n l. -aʃ-, äfv. a͡ω1-, äfv. 0104, stundom (utan diftongisering) a1ɯskul1- l. a1u- l. a1ɯ- l. a1u-, r. (f. Kindblad (1867), Lundell); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. auskultation, eng. o. fr. auscultation, af lat. auscultatio, lyssnande, hörsammande, vbalsbst. till auscultare (se AUSKULTERA)]
1) till AUSKULTERA 3. Betänk. ang. en ped. undervisn.-anst. 1873, s. 56. Öfver auskultation i klasser, där (lärar-)kandidaten skulle undervisa, skulle föras diarium. Ped. tidskr. 1902, s. 107. — konkretare; jfr AUSKULTATIONS-TIMME. Det vore .. en .. vansklig uppgift att göra auskultationerna rätt fruktbringande, ty (lärar-)kandidaterna såge ej och hörde ej, om de ej från början af sin praktiska kurs finge lära sig se, höra och iakttaga. Ped. tidskr. 1902, s. 159.
2) med. till AUSKULTERA 4: undersökning, i sht af lungor o. hjärta, medelst lyssnande vare sig med blotta örat (omedelbar auskultation) l. med användande af stetoskop (medelbar auskultation). Om bröst-percussionen och den medelbara auscultationen af S. Trier. Elliot (1831; boktitel). Levertin Williams Bröstsjukd. 50 (1838). Malmsten .. läser (dvs. föreläser) öfver auscultationen. A. Retzius Bl. skr. 260 (1845). Auskultation af båda lungorna samtidigt. Eira 1902, s. 2. Auskultation af rösten. Därs. 3. Auskultation af hjärtat. Därs. 4.
Ssgr: (2) AUSKULTATIONS-FENOMEN1003~ l. 0103~, stundom 10103~002. jfr -SYMTOM. Skillnaden mellan normala och patologiska auskultationsfenomen. Eira 1902, s. 2. —
(2) -SYMTOM~02. jfr följ. o. -FENOMEN. —
(2) -TECKEN~20. jfr föreg. Auscultationstecken utgöras af de ljud, som frambringas inuti bröstet, och hvilka höras, om örat lägges till dess väggar, antingen omedelbart eller medelbart. Levertin Williams Bröstsjukd. 31 (1838). —
