SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
AUTOGRAFISK a͡u1togra4fisk l. -tå- l. -tω-, äfv. a͡ω1-, äfv. AVTOGRAFISK av1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. autographisch, eng. autographic, fr. autographique]
adj. till AUTOGRAF o. AUTOGRAFI.
1) till AUTOGRAF I 1 o. AUTOGRAFI 2: som rör egenhändiga handskrifter l. stilprof; egenhändigt skrifven; jfr AUTOGRAF II. Conv.-lex. (1831). Det svenska Autografsällskapet kunde så utvidgas, att det i sig upptoge den genealogiska och heraldiska forskningen jemte den autografiska. O. v. Feilitzen i Sv. autografsällsk. tidskr. 1: 96 (1881). — själfskrifvande. Autografiska telegrafer med hvilka man kan telegrafera bref med afsändarens handstil. Fock o. Dahlander Fys. 632 (1875).
2) till AUTOGRAFI 1: som framställts gm autografi. Autografiskt tryck.
Spoiler title
Spoiler content