AVERS avær4s l. -är4s, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. averse, af ä. fr. avers, lånadt af lat. aversum, det som är vändt bort från ngn, af avertere (se AVERSION); jfr äfv. nylat. facies aversa ss. benämning på samma sak]
(numera mindre br.) num. å mynt, medalj o. d.: frånsida, revers; jfr AVERS, sbst.1 Andre (attiska mynt) hafva Minerva Galeata och på aversen en Uggla på en tunna; men desse tros vara yngre. H. Nicander Intr. i VetA 1776, s. 36. Baksidan (på mynt) benämnes ofta frånsida eller avers. Norrmann Eschenburg 1: 89(1817). Centerwall Rom. fornk. 360 (1884).
