[jfr d. baba (Fausbøll Gadespr. 5), t. bäbä; sannol. i barnspr. uppkommen reduplicerad bildning; se dock Friesen Germ. mediagem. 22]
(mindre br.) ss. uttr. för ogillande o. d., i sht i (förebrående l. straffande l. varnande) tilltal till små barn: usch, baj, fy baj, låt bli. Lundell(1893). jfr: ”Babba kniven”! Rietz(1867).