BACHARACHER bak3arak2er l. 4010 (äfv. uttaladt med tyskt ch-ljud; ∪ ∪ — ∪ Stiernhielm), r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(bacheracher Stiernhielm)
Etymologi
[af t. bacharacher, eg. adj. till Bacharach, en stad vid Rhen]
(mindre br.) ett slags renskt vin; bacharachervin. Krut och Lod är här (vid dryckeslaget) intet i bruk: man sätter i ställe, / Klart Reenst Wijn, Bacheracher, en Mentzer, och liuflige Necker. Stiernhielm Herc. 211(1668).
Ssg: BACHARACHER-VIN3010~2. (Wenceslaus) befalte them (dvs. nürnbergarna), at the skulle senda honom någre Fodher aff thet aldrabäste Bacharacher Wijn. Schroderus Osiander 2: 768(1635). Almström Handelsvar. 313(1845). Nisbeth(1870).
