SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BADD bad4, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr sv. dial. badd (Rietz); sannol. uppkommet af BADDA; jfr äfv. Tamm. De skilda bet. som badd o. BADDA antagit hafva (särsk. inom folkspr.) motbilder i BAS o. BASA]
(i allm. mer l. mindre hvard.)
1) (numera knappast br.) till BADDA 1, 2: baddning (se d. o. 1). jfr Almqvist (1842). — (föga br.) konkret, om vätska l. omslag o. d. hvarmed man baddar; äfv. om den myckenhet (vatten o. d.) som åtgår till en baddning. Almqvist (1842). Dalin (1850). Svålen öfvergjutes med ett eller annat badd sjudande vatten. Sv. red-dej. enl. Kindblad (1867). — oeg. om stark svettning; jfr BAD 1 b β. Stark rörelse med badd af svett. Thorild 4: 196 (1795). Weste (1807). jfr SVETT-BADD.
2) till BADDA 4, tekn. utsättande för stark värme l. ånga o. d. Hoppe (1892).
3) (mindre br.) till BADDA 7: (stark) hetta; solbadd; baddning af solen. Almqvist (1842). Han fick ett dugtigt badd, ty han stod två timmar i solen. Dalin (1850). De utsattes i flera timmar för den brännande solens badd. Palmblad (1852) enl. Kindblad (1867). Hoppe (1892).
4) (numera föga br.) om fiskar, i uttr. gå upp i badd = BADA 4. Vid .. flera låggrundta ställen (i Hjälmaren) .. blifver sommar-tiden .. (en) myckenhet Gös-ungar fångade, då de pläga gå up i badd. Uggla Intr. i VetA 1786, s. 28. Möller (1790, under badda).
5) (föga br.) till BADDA 8: blötning (af regn), öfversköljning, spolning. Vi fingo ett dugtigt badd, ty det hällregnade. Dalin (1850).
6) [jfr sv. dial. badd samt ba (motsv. BAD)] (numera föga br.) till BADDA 9: stryk, bas, smörj, dask, pisk. Almqvist (1842). Gifva någon dugtigt med badd. Dalin (1850). Björkman (1889). jfr: Badd .. (pop.) .. choc, attaque, assaut, bourrasque. Weste (1807). — kok stryk. Han tålde väl än ett badd. Livijn 1: 348 (1824). Jag kunde hitta på att få mig ett badd, när jag kom hem, och hade talat om att Skubbetorps-grinden var sönder. Almqvist Tre fruar 2: 121 (1842).
7) [jfr sv. dial. badd; med afs. på bet.-utvecklingen jfr HUGG, SLAG] (numera föga br.) till BADDA 10: tidrymd af ansträngdt arbete; gång, sträck, kör; jfr BAS. Nordberg 1: 577 (1740). Ἱππικὸν .. hos Plutarchus, är en längd, som en Häst, uti et badd, kunde löpa. Nicander Præs. i VetA 1776, s. 113. Ännu et badd, encore un coup. Weste (1807). Låta gå i ett badd. Almqvist (1842). Dalin (1850). jfr Noreen Ordb. öfv. Fryk. (1878, under ba). — jfr IMMERBADD.
8) [sannol. bildadt i anslutning till dels fsv. sta (dvs. utstå) et badh (se BAD 3), dels uttr. låta basa, låta gå o. d.] (†) i uttr. låta stå badd = låta (det) badda (se BADDA 11). Ey halp thå roope, bijde äller wände, / Wth(a)n loot stå badd, thet galt mäst at ränne. Polit. vis. 219 (från 1601).
Sammansättningar.
Anm. Några af här upptagna ssgr (särsk. de under B) äro sannol. bildade omedelbart af BADDA, möjl. dock med anslutning till badd.
A: (4) BADD-FISK. (†) = BAD-FISK. Den på grunden varande Sol- och Badd-fisk. Schultze Fisk. 132 (1778). Uppr. fisk. 44 (1847, 1867).
(jfr BADDA 3) -GRYTA. (†) Barcken .. kokas i en stor baddgryta med litet hö och vattn. S. Chydenius hos Trozelius Rosensten 245 (1752).
(jfr BADDA 2) -KRYDDOR, pl. (badde- Lind) (†) aromatiska örter som användas till (varma) omslag; fördelande kryddor. Lind (1749). Möller (1790). Heinrich (1814). jfr BAD-KRYDDOR, -ÖRTER.
(jfr BADDA 4) -LUKT3~2. (föga br.) På det att vidjornas baddlukt må till vintern hinna afdunsta. Hahr Jagt 166 (1866).
(jfr BADDA 2) -PÅSE. (badde-) (†) jfr BAD-PÅSE. Lind (1749).
(jfr BADDA 4) -VIDJA~20. (föga br.) Baddvedjor af granqvistar. Greiff Jagt 36 (1821, 1828). jfr: Trodargard .. Baddewidegård. Verelius Ind. 258 (1681).
B: BADDE-KRYDDOR, -PÅSE, se A.
Spoiler title
Spoiler content