SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BAGGRA bag3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. bagra (Rietz samt Eneström o. Arpi Landsm. i Västm. o. Dal. 2: 6 1880), nt. o. t. baggern, af holl. baggeren, af bagger, mudder (se BAGGARE); med afs. på bildning o. bet.-utveckling jfr MUDDRA]
(föga br.) muddra. Inloppet fördiupadt, iämwäl och widh macht hållet gönom baggrandhe. J. Wärnschiöld i HSH 35: 371 (1659). — jfr UPPBAGGRINGS-VERK.
Spoiler title
Spoiler content