BAGGERT bag4ert, r. (l. m.); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. baggert; ombildning af nt. o. t. bagger, m. (se BAGGARE), med anslutning till sådana bildningar som BUFFERT (motsv. t. buffer), KOFFERT osv., om hvilka se Kock Fsv. ljudl. 2: 409, Tamm Avledn.-änd. 51 (1897)]
(föga br.) = BAGGARE. NF 1: 1436 (1876). — Anm. I NF (1876) förekommer äfv. den knappast br., från t. direkt lånade formen bagger.
