SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BAGGPUNG bag3~puŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(bagge- Dähnert (1784), Dahlgren)
Etymologi
[eg. dialektord från Östergötl. (jfr Kalén Östg. dial. 7 1846). Namnet beror på formen af ifrågavarande växters blomfoder l. krona]
vanl. i pl.
1) [jfr sv. dial. fårpungar (Helsingl.); se Jenssen-Tusch 100] (mindre br.) växten Geum rivale Lin., fårkummer, kattballar. Linné Flora nr 461 (1745, 1755). C. F. Dahlgren S. arb. 3: 24 (1822). Ahlman (1872).
2) [jfr sv. dial. baggtaskor, harpungar (Smål.), gumsepungar (Sveal.; jfr anm. till BAGGE, sbst.1); se Jenssen-Tusch 225] (mindre br.) namn på växterna Silene inflata Sm. o. maritima With., tarald, glim. Fries Ordb. 6 (c. 1870).
Anm. Den af Jenssen-Tusch 260 lämnade uppgiften, att baggepunge i Östergötl. förekommer som benämning på växten Veronica beccabunga, beror bl. på ett likställande af likljudande ord o. är icke riktig. Ej heller kan ngt stöd för en sådan uppfattning erhållas af det ställe hos Ihre Dial.-lex. som Jenssen-Tusch gm sitt åberopande af nämnde förf. tydligen afsett.
Spoiler title
Spoiler content