BAKARFVINGE ba3k~arviŋ2e l. 3~200 (ba`k-arfvinge Weste), sällan BAKARFVING ~ar2viŋ, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
jur.
1) person som är berättigad att taga l. som tagit bakarf; motsatt BRÖST- o. SIDO-ARFVINGE. Lind (1749). Då bröstarfvingar finnas, äro ej mindre sidoarfvingar, hvarmed förstås syskon, syskonbarn, faderbröder o. s. v., än ock bakarfvingar, d. v. s. föräldrar och förfäder, uteslutna från all arfsrätt. Körner Jur. rådg. 21 (1888).
2) (numera bl. i anslutning till ä. lagterminologi) i utvidgad anv., innefattande äfv. sidoarfvinge. När inge manlige barn finnes, då förstås Norkjöpings besluth på manlige baak- och sijdearfvingar, nämligen bröder eller bröders barn. RP 4: 220 (1634).
