SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BRÖST brös4t, n. ((†) f. OMartini Läk. 32 (c. 1600: för trång Bryst; möjl. n. pl.)); best. -et; pl. =; förr äfv. BRÖSTE, n.
Ordformer
(brist GR 10: 215 (1535: Bristvngnerne), Prytz MStenbock B 3 a (1633). brust Svart Ähr. 47 (1560: brustarffwe), Björnclou (1655) i UUH Bih. 2: 7 (: brustewärk). bryst(h) GR 1: 299 (1523), VDAkt. 1779, nr 63 (: Brystplåga). bröst GR 12: 39 (1538) osv. — bryste BOlavi 38 a (1578), PErici Musæus 2: 226 b (1582), Carl IX Rimchr. 59 (c. 1600). Anm. Förutom på ofvan anförda ställen förekommer formen bröste (bryste) ofta efter prep., t. ex. Visb. 1: 43 (1572: i hennes bryste), Ps. 1695, 207: 8 (: af faderligo bröste), Spegel TPar. 113 (1705: i bröste). I dessa fall föreligger sannol. den gamla dativformen)
Etymologi
[fsv. bryst, brist, bröst, n., motsv. d. bryst, n., isl. brjóst, n., fsax. briost, n. pl., feng. breóst, n., eng. breast; jfr, med annat afljudsstadium, got. brusts, f. pl., t. brust, f., mnt., holl. borst, f. Af ovisst urspr. — Jfr BRÖSTA, sbst. o. v., BRÖSTARE]
1) benämning på hvar särskild af de två upphöjningar på framsidan af (den vuxna) kvinnans kropp (på bröstet i bet. 2) hvilka innesluta mjölkkörtlarna; stundom om motsvarande parti hos mannen; oftast i pl. Långa, hängande, platta, fasta, späda bröst. Huru degheligh äro tijn bryst mijn syster kära brudh. HögaV 4: 10 (Bib. 1541). Högra-Bröstet är hårdare .. än det wänstra (om den hafvande kvinnan bär ett gossebarn). Hoorn Jordg. 1: 47 (1697). (Leopold) har fått en svullnad i venstra bröstet. TegnérPpr 88 (1817). Kräftartade hårdheter i brösten. VetAH 1817, s. 272. — jfr FLICK-, HUSTRU-, KVINNO-, LILJE-, MODERS-BRÖST m. fl. — särsk.
a) med tanke på brösten ss. innehållande di; vanl. i sg., äfv. afseende båda brösten. Giff them (o Gud, ss. straff) ofruchtsamma quedher och försijnat bröst. Hos. 9: 14 (Bib. 1541). Lägga ett barn till bröstet på någon. Hahnsson (1884). — särsk.
α) i vissa uttr.: ge (ett barn) bröstet, förr äfv. (enst.) sitt bröst, ge (ett barn) di, låta (ett barn) dia. Humbla Landcr. 60 (1740). Auerbach (1907). få, taga, förr äfv. njuta bröstet, få di, dia. Ödmann MPark 268 (1800). En nyfödd unge, som är hungrig och får bröstet. Engström 2bok 4 (1909). ligga vid bröstet, förr äfv. ligga på sin moders bröst, få di, dia. Tu (Gud) .. wast mijn tröst tå iagh än på minne modhers bryst lågh. Psalt. 22: 10 (Bib. 1541). VDAkt. 1691, nr 212. (†) Ett barn ligger (hos invånarna i Kamtschatka) vid bröstet i tre år. Ödmann Kamtsch. 118 (1787).
β) närmande sig bet.: di(gifning). Det (är) et fördärfveligt sätt, at söfva Barnen med bröstet. Schultz IVetA 1760, s. 13. Då barnet uppfödes utan bröstet. Alm(Sthm) 1822, s. 39.
γ) (†) i uttr. (allt) från min moders bröst o. d., (allt) sedan jag diade min moders bröst, allt sedan jag var späd. VDAkt. 1685, nr 221. Kingo Siungechor 7 (1689).
δ) i bild. (I) skole .. sugha och mätte warda aff thes (dvs. Jerusalems) hughswalelses bryst. Jes. 66: 11 (Bib. 1541). Öppnar Du åter di-gifvande brösten? / Heliga Moder Natur! Wadman Saml. 1: 166 (1830).
b) i växtnamnet jungfru Marie bröst, se under JUNGFRU.
c) (mindre br.) om motsv. parti på djur. 1Brehm 1: 9 (1874). — (†) jufver. Lundberg HusdjSjukd. 396 (1868).
2) benämning på det öfre partiet af bålen hos människor (o. djur, se d), torax; utom i fackspr. nästan bl. om dettas framsida. Höghvälfdt, platt, insjunket bröst. Bred öfver bröstet. Rocken är trång öfver bröstet. Rikta vapnet mot sitt eget bröst. Sätta en revolver för bröstet på ngn. Sluta ngn till sitt bröst (i högre stil). Upp. 15: 6 (NT 1526). Oloff .. stak Hinrik Galle i bristed med eth dacka. BtFinlH 2: 14 (1538). (Gustaf Vasa hade vid födelsen) itt rödt kors på brystet. Svart G1 2 (1561). (En sjuk bör) liggia högt med brystet. BOlavi 13 b (1578). Bröstkorgen .. synes smalare än normalt och tillplattad med den form, hvilken man betecknar såsom ”trångt bröst”. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 90. — jfr GÅS-, LUNGSOTS-BRÖST m. fl. — särsk.
a) bildl. Stagnelius (SVS) 2: 440 (1821). Stormande häfver sig hafvets bröst. Tegnér (WB) 5: 66 (1825). Stolt på ditt ärrade bröst du bär under mossan / tredje Gustavs namnbokstäver i ristning. Heidenstam NDikt. 27 (1915; i fråga om en milsten).
b) i vissa stående förb. l. uttr.
α) (†) bära (ett barn) under sitt bröst, bära (ett barn) under sitt hjärta, vara hafvande med (ett barn). VDAkt. 1694, nr 108. Loenbom Stenbock 4: 176 (1765; bildl.).
β) (i högre stil) kämpa bröst mot bröst o. d., brottas; äfv. bildl. Tegnér (WB) 5: 7 (1825). Rudin 1Evigh. 1: 359 (1871, 1878).
γ) (bl. i anslutning till Joh. 13: 25) ligga l. hvila vid (förr äfv. intill l. ) ngns bröst l. bröst vid bröst o. d. När .. (Johannes) nw lågh vppå Iesu bryst sadhe han honom (osv.). Joh. 13: 25 (NT 1526). BEMalmström 6: 42 (1845).
δ) slå sig för sitt bröst (äfv. för bröstet), äfv. (i bet. α') slå sitt bröst.
α') [efter motsv. uttr. i bibeln, närmast efter det nedan anförda bibelstället ur berättelsen om den själfgode fariséen o. den ödmjuke o. förkrossade publikanen] ss. uttr. för sorg o. förtviflan; äfv. bildl. Publicanen stoodh longt jfrå och wille icke eens häffua sin öghon vp til himmelen, vtan sloogh sitt bryst seyandes (osv.). Luk. 18: 13 (NT 1526). Strindberg HMin. 1: 49 (1905).
β') (förr) ss. uttr. för bedyrande l. försäkran att hvad man yttrar är sant; jfr lägga handen på hjärtat l. bröstet (se ε). (Hon hade) tagit sig här på (dvs. på sin försäkran) Gudh till hiälp och slagit sig för bröstet. ConsAcAboP 3: 505 (1671).
γ') [anv., under anslutning till uttr. brösta sig, yfvas, uppkommen gm minnesfel, i det att man felaktigt tillagt den själfgode fariséen i den nytestamentliga berättelsen om fariséen o. publikanen den åtbörd gm hvilken publikanen ger uttryck åt sin förtviflan (se α')] ss. uttr. för fariseisk själfförhäfvelse; bildl. VL 1907, nr 114, s. 2. Kanske skall nykteristen slå sig för sitt bröst och beskärma sig öfver dessa ”publikaner och syndare”, som kunnat deltaga i en sådan ”orgie” (dvs. en studentfest med punsch). 1LundagKron. 218 (1918).
ε) lägga handen på bröstet, med hand på bröst l. dyl.; numera bl. (föga br.) imperativiskt: handen på bröstet! [jfr handen på hjärtat!]; ss. uttr. för bedyrande l. försäkran att hvad man yttrar är sant. VDAkt. 1780, nr 250. Nu .. kan jag lägga handen på bröstet och för hela verlden bedyra, att (osv.). Thorild 3: 81 (1791). Men säg mig nu uppriktigt ... Handen på bröstet, se mig rent i ögonen. CLivijn (1808) hos Ahnfelt Rääf 270.
ζ) i bildl. uttr. som beteckna ett modigt framträdande, särsk. bjuda ngn l. ngt bröstet, sätta sitt (breda) bröst emot ngn l. ngt. (En adelsman måste) Biu lykkan (dvs. ödet) Bröst ok Kloor, ey wända Ryggen till, / När Olykstormen yhr. Lucidor (SVS) 193 (1672). (Ärkebiskop Sundberg) var ej van att krypa bakom ryggen på andra utan med sitt breda bröst ställde han sig gärna i breschen. Billing i 3SAH 15: 69 (1900).
c) med inbegrepp af den täckande dräkten. GR 12: 39 (1538). Han .. stälde sig framför spegeln och fäste (ordens-)stjernan på sitt bröst. Rydberg Vigg 14 (1875).
d) om motsv. parti på djurkroppen. Tu skalt tagha bröstet aff fyllelsens wädhur. 2Mos. 29: 26 (Bib. 1541). Werve Alm. 1649, s. A 12 b. Sjöstedt Husdj. 1: 193 (1860). — i bild. (Björn till Fritjof:) Hvad fattas vår unga örn, / så tyst, så sluten? / Är bröstet träffadt, är vingen skjuten? Tegnér (WB) 5: 28 (1825); jfr 3 c. — särsk.
α) zool. i fråga om insekter (kräftdjur o. d.).
α') mellankropp (torax). Linné i VetAH 1739, s. 124. Bröstet eller mellankroppen (på biet) består af 3 ringar. Dahm Biet 28 (1878).
β') om undre (sternala) sidan af mellankroppen. Marklin Illiger 270 (1818). Rebau NatH 1: 580 (1879).
β) om det kött som sitter på bröstet (bröstbenet) på matnyttiga djur, i sht fåglar. Nordforss (1805). UB 3: 389 (1873). — jfr GÅS-, HÖNS-, KALF-, OX-BRÖST m. fl.
3) om bröstet (i bet. 2) betraktadt ss. säte för de i bröstkorgen belägna organen, numera i sht med tanke på lungorna, förr äfv. med tanke på hjärtat (jfr särsk. b). Ha ondt i, förr äfv. om bröstet. Ha håll i bröstet. PPGothus Underv. G 7 a (1590). (Den pestsjuke) haffwer Styng i Huffwdet, Brystet eller Sidhorne. L. Paulinus Gothus Pest. 87 a (1623). Hr Landtmarschalken .. hördes (icke väl), emedan han hade ondt i sitt bröst. 2RARP I. 1: 3 (1719). Mitt bröst är lika eländigt. Jag andas tungt. Leopold (SVS) II. 1: 137 (1782). (Gossen) var inne .. (i tavernen) och fick sig litet för bröstet. Strindberg SvÖ 2: 345 (1883). — särsk.
a) i vissa stående förb. o. uttr.: svagt l. klent resp. starkt bröst, klena resp. goda lungor; numera vanl. med tanke på motståndsförmåga mot tuberkulos. 2RARP 6: 302 (1731). Bremer GVerld. 1: 84 (1860). Amelie hade svagt bröst och lemnade hemmet endast för att få andas barrluft. Hedenstierna FruW 12 (1890). tungt (äfv. trångt) resp. lätt bröst, om svårighet resp. lätthet att andas; äfv. bildl. Tungt bryste. BOlavi 38 a (1578). (Invånarna i Kamtschatka) äro starke löpare, och man hör dem aldrig klaga öfver trångt bröst. Ödmann Kamtsch. 101 (1787). (†) (Gröna bönor) giöra lätt bröst. Serenius EngÅkerm. 209 (1727).
b) i uttr. i hvilka ingår en beteckning för ngn af bröstets (förr äfv. hjärtats) fysiologiska funktioner, symboliserande ett själsligt tillstånd. Det klack till i bröstet på mig. Då svälde mig bröstet, då brände min håg. Geijer I. 3: 181 (1811). Mitt bröst slog allt högre; jag tänkte endast, och åter endast på du vet nog hvem. Almqvist DrJ 10 (1834). Så våldsamt häfves / ditt unga bröst. Lybeck Dikt. 1: 69 (1890).
c) bildl., med bröstet hos människan uppfattadt ss. säte för själen, särsk. för känslorna: sinne, ”hjärta”. Ha mod, hjärta i bröstet. GR 5: 178 (1528). Iagh haffuer sorgh, bådhe j hierta och bröst. TobCom. D 2 a (1550). The Norrske hafwa mehra modh i Bröstet (än danskarna). Brask Pufendorf Hist. 342 (1680). Skaldens bröst dig evigt gömmer. Tegnér (WB) 4: 27 (1822). (Den vantrogne) sluter .. sitt bröst för mensklighetens ädlaste känslor. Wallin 2Pred. 2: 98 (1838). Rydberg Dikt. 1: 7 (1877, 1882). — jfr HÄRSKAR-, MANNA-, MÄNNISKO-, SKALDE-BRÖST m. fl. — särsk.
α) (†) i numera obrukliga förb. Vthi sin famn han tager tigh, / Af faderligo bröste (dvs. af faderligt sinnelag). Ps. 1695, 207: 8. Den, som bär en skalk härinnanför, / Han sitt bröst ej nånsin yppa tör. Bellman 1: 239 (1788).
β) i öfverförd anv., i fråga om en nation o. d. Ingen kunde bättre (än Nikolaus Botniensis på Uppsala möte) tolka, hvad som då rörde sig inom nationens bröst. Annerstedt UUH 1: 92 (1877).
4) del af ett klädesplagg (rock, väst, klänningslif, lifstycke, skjorta o. d.) som täcker bröstet; ofta om insättning af annat (finare, veckadt, broderadt) tyg än den öfriga delen af plagget; äfv. om löst plagg ersättande en dylik fast insättning, i sht (hvard.): löst skjortbröst, skjortveck. SedolärMercur. 2: nr 15, s. 8 (1731). Så måste jag knäppa upp bröstet och visa honom (dvs. läkaren) en bar arm. Tersmeden Mem. 2: 133 (1735). Uniform med röd krage och gult bröst. Sander i 3SAH 10: 252 (1895). Emanuel .. tog på sig ett rent bröst. Högberg Vred. 2: 152 (1906). — (†) lifstycke. Hennes bröst det var med guld bestämdt. SvForns. 2: 40. Kjortelen, som betäckte hela kroppen, bestod af bröstet och skjörtet. Linné Sk. 43 (1751; om virestadsdräkten). — jfr LÖS-, ROCK-, SKJORT-, STÄRK-BRÖST.
5) öfverfördt, i en mångfald speciella anv.: främre (ofta hvälfd l. kupig) sida (af ett föremål); äfv.: midtparti (af ngt som är försedt med flyglar, ”armar”). Ekström Sättet 109 (1845; om midtpartiet, kilen”, ”hugget”, på en not, motsatt armarna). UB 2: 515 (1873; om den öfre, hvälfda delen af fiolkroppen). Plogkroppens främre rand, där vändskifva och landsida bilda vinkel, kallas bröstet, vändskifvans bakre del stjärten. 2NF 21: 1079 (1914). — särsk.
a) (numera bl. bergv.) eg.: framsida af en ugn; vanl.: urtagning i ugns yttermur hvarigenom ugnens inre blir åtkomligt; särsk. om dylikt parti på mas-, smält- l. rostugn som gifver tillträde till ”stället”. StadgSmältare 1664, s. A 4 a. Spisen .. omlagas uti bröstet. VDAkt. Synepr. 1749, F III 7. Wijnblad Tegelbr. 39 (1761; i fråga om tegelugn). Rinman (1788). Smälta med slutet bröst (dvs. utan kontinuerligt aflopp af den smälta massan). Almroth Kem. 348 (1834). 2UB 5: 327 (1902). — jfr BÄLG-, FORM-, SLAGG-, UTSLAGS-BRÖST m. fl.
b) om det (utåtbuktade, rundade) parti på ett metallkärl (kaffepanna, brännvinspanna, mjölktransportflaska l. dyl.) som förbinder själfva kärlet med den smalare halsen; äfv. om lös huf. Brännevjns panna med bröst, hatt ock tunna. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Transportflaskor med bröst och stomme i ett stycke. PT 1892, nr 128, s. 1. (Det) tillses, att påfyllningsflaskans bröst väl tillsluter öppningen. Ahlberg FarmT 163 (1899). — jfr LÖS-, PANN-BRÖST.
c) (mindre br.) på vattenhjul: det parti af kransen som vid hvarje särskild tidpunkt befinner sig i jämnhöjd med hjulaxeln. VetAH 1742, s. 158. (Man) bör inleda vattnet tangentielt c:a 45° under bröstet. JernkA 1861, s. 21.
d) å tunnel: mynning. TT 1886, s. 81. — jfr TUNNEL-BRÖST.
e) (mindre br.) framsida af en dammbyggnad, särsk. om dess midtparti. Johansson Noraskog 3: 269 (i handl. fr. 1685). Därs. 101 (efter handl. fr. 1691).
f) [efter motsv. anv. i t.] bergv. den (bl. a. för lättare verkställande af borrningen) tilljämnade vertikala ytan af en bergvägg; anträffadt bl. i ssgn BRÖST-BORRNING o. i afledn. BRÖSTARE.
g) [efter motsv. anv. i t.] byggn. den tilljämnade ändan resp. den gm utstämning uppkomna nedsänkta ytan af en bjälke som vid bjälkförband hvilar mot l. i en annan bjälke; anträffadt bl. i ssgn BRÖST-TAPP samt i afledn. BRÖSTA, v.2
h) begränsning (afskrankning) utåt af en yta, bröstvärn (i bet. 3), kant; anträffadt bl. i ssgr o. afledn. — jfr BRÖST-HÄCK, -LIST; LÄKTAR-BRÖST; BRÖSTNING.
i) (numera mindre br.) mil. om lavettbockens främre midtparti mellan de däremot vinkelräta sidorna. Grundell UnderrArtill. 96 (1705). BeskrFästnPosArtill. I. 9—10: 19 (1895). — jfr LAVETT-BRÖST.
j) jäg. den inre, längst tillbakadragna resp. framskjutna delen af ett dref l. af en jaktplats. Brummer 77 (1789). Swederus Jagt 324 (1832).
6) (numera bl. ngn gg i historisk framställning) center (af en slagordning); äfv.: front. (Sabinerna) hadhe alt förwijdt vthgrenat och vthsträckt sina Armar (dvs. flyglar) och woro fördenskull vthi bröstet nästan försuagadhe. Schroderus Liv. 77 (1626). Lösn är gifwin ..; / Sätter i bröste (dvs. anfallen i centern!) tillijka Gott-åhr Bror; och sauf du rein aus Hans. Stiernhielm Herc. 222 (1658, 1668). Thet Manskap som är i främste Ledet, kallas Batallionens front eller Bröst. Söderman ExBook 4 (1679). Det .. sachsiska rytteriet .. angrep svenskarne på en gång i bröstet, från sidan och i ryggen. Carlson Hist. 7: 103 (1885).
7) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) = BRÖST-MARK. Leinberg VLand 3: 9 (c. 1650).
Ssgr (i allm. till 2): A: BRÖST-ANDNING. med. o. mus. andning hufvudsakligen åstadkommen gm höjande o. sänkande af refbenen; motsatt: bukandning. Svensson Sångmet. 26 (1889).
-ANSTÖT. (†) jfr ANSTÖT 4 b. Haartman Sjukd. 7 (1765). VetAH 1800, s. 314.
(3) -AORTA. anat. = -PULSÅDER. ASScF XIX. 10: 16 (1893). Müller LbAnat. 187 (1905).
(1) -ARF. (bröste- 1688) [fsv. brystarf] jur. ägodelars öfvergående gm arf till den dödes barn l. andra släktingar i rätt nedstigande linje; vanl. konkret, om gods som ärfves på detta sätt; motsatt: bak-, sidoarf. GR 6: 338 (1529). ÄB 3: 12 (Lag 1734). (†) om bröstarfvingar. Haffver .. hvarcken han eller I någen rätt till samme godtz effter lagen, utan böör ju brystarff gå till och backarff frå. GR 25: 111 (1555).
-ARFS-GODS. (†) bröstarfvingegods. SvRStBesl. 1675, s. B 1 b.
(1) -ARFVE. [fsv. brystarve] (†) bröstarfvinge. OPetri Kr. 71 (c. 1540). Svart Ähr. 47 (1560).
(1) -ARFVINGE~020, äfv. ~200. person som är berättigad att taga l. som tagit bröstarf. Aflida utan (att efterlämna några) bröstarfvingar. GR 24: 464 (1554). Her Axell och hans echte manlighe brysterffvinger. OxBr. 1: 26 (1614). ÄB 1: 1 (Lag 1734). Björling Civilr. 289 (1910).
-ARFVINGE-GODS. kam. om förh. på slutet af 1500- och på 1600-talet: doneradt kronogods som ärfves bl. af donatariens bröstarfvingar (manliga o. kvinnliga), men som återfaller till kronan, om bröstarfvinge saknas (jfr LIFSARFVINGEGODS); äfv.: dylikt gods som under liknande villkor ärfves bl. af manlig bröstarfvinge (jfr NORRKÖPINGSBESLUTSGODS). SvRStBesl. 1680, s. B 3 a. SvH 6: 175 (1904).
(3) -BALSAM. (förr) jfr -MEDEL. Aken Reseap. Aa 3 a (1746). Dalin (1850).
(5) -BAND. särsk. byggn. jfr BAND 20 c. Henström PrHbLandtb. 156 (1869). Bröstband kallas i korsverkshus de väggsyllar, som uppbära öfre våningen. Cnattingius Skogslex. (1873, 1894).
(1 a) -BARN. spädbarn som uppfödes med moderns l. ammas mjölk; motsatt: flaskbarn. HeimdFolkskr. 26: 27 (1895).
(3) -BEKLÄMNING. (numera mindre br.) andnöd; angina; vanl. med särskild tanke på de åtföljande ångestkänslorna. Leopold 2: 369 (1802, 1815). Strindberg Inf. 206 (1897).
-BEN.
1) (†) hvart särskildt af de ben som tillsammans bilda bröstkorgen. Tranæus Medewij 6 (1690). Dalin (1850).
2) benämning på det opariga, platta ben som hos de högre ryggradsdjuren ingår i bröstkorgens främre midtparti, sammanbindande refbenens främre ändar. KKD 5: 232 (1711). Bröstet blifver (vid engelska sjukan) liksom intryckt på sidorna, och Bröst-Benet står fram. Rosenstein BarnSjukd. 335 (1764). särsk. om detta ben på höns o. gäss användt som leksak; förr äfv. öfverfördt, om de sammanvuxna främre nyckelbenen hos dessa djur använda på samma sätt. Bröstbeen (af gåsen) tiener ther til bäst, / At man för Barn ther aff en häst / Behändigh gör som sielfwer kan springa, / Ther medh Löije och skämt anbringa. Sigfridi D 4 a (1619). IErici Colerus 2: 174 (c. 1645). Serenius Mm 1 a (1734). Möller (1745, 1755; under clavicule).
3) (föga br.) till 2 d α α': bröstfot; vanl. i pl. 2NF 12: 2 (1909).
-BENS-KAM. zool. till -BEN 2: längsgående, hög ås på vissa fåglars (o. på de flygande däggdjurens) bröstben. Thorell Zool. 2: 151 (1861).
-BENS-KÖL. (föga br.) = -BENS-KAM. Fries ÅrsbVetA 1833, s. 95.
-BENS-SPETS. (i sht husdj.) till -BEN 2: bröstbenets öfre (främre) spets, manubrium. SDS 1900, nr 79, s. 2. LB V. 2: 17 (1908).
-BILD. plastisk l. numera i sht plan afbildning (målning, medalj, fotografi) af en persons hufvud och bröst; jfr BYST. Eneman Resa 2: 290 (1712). En väl bevarad (medalj), med bröstbild på åtsidan. Hallenberg Myntcab. 38 (1804). Karolinaparken (i Uppsala är) .. försedd med en bröstbild af konung Karl XIV Johan. VLS 87 (1885). En .. fris med figurer i bröstbild. PT 1892, nr 200, s. 3.
-BINDEL. särsk. (mindre br.) om bandlik färgteckning på fåglar; jfr BINDEL 1 e α. Nilsson Fauna II. 1: 458 (1858).
(1) -BOLDE-GRÄS. (†) = -BÖLD-GRÄS. Franckenius Spec. E 2 b (1638). Serenius Kkkk 2 b (1757).
-BOM. väfn. den främre, närmast den väfvande anbragta bommen på en väfstol hvarpå tidigare den färdiga väfven upplindades, o. öfver hvilken i senare tid, sedan särskild väf- l. tygbom börjat användas, den färdiga väfven ledes ned till denna. Törnsten Linnel. 5 (1787). PrHb. 2: 442 (1887).
-BORD.
1) (i sht förr) borrbricka. Dalin (1850). Auerbach (1907).
2) (†) bröstknapp (se d. o. 2) på bröstborr. WoJ (1891). jfr: Nafvars skaft med Elfhenbens bröstbohl. BoupptÅgerup 1747.
-BORR. drillborr vid hvilken borrens öfre ända är afsedd att stödjas mot bröstet. 2NF 3: 1217 (1905).
(5 f) -BORRNING. bergv. bergborrning vid hvilken borrhålet slås i väsentligen horisontell riktning, väggborrning. JernkA 1887, s. 197.
-BREDD. bredd mätt öfver bröstet. Lundin Kläds. 6 (1888). särsk. husdj. till 2 d. LAHT 1898, s. 303. Därs. 1913, s. 94.
-BRICKA. (i sht förr) borrbricka. 2NF 3: 1217 (1905).
-BRÄDE. (†) = -BOM. AHB 34: 64 (1869).
(3) -BRÄNNA. folklig benämning på sveda i bröstet. LPetri Dryck. D 2 a (1557). Bröstbränna upphör (enl. finl. folktro), om man äter tre blommande rågax. Hembygden 1911, s. 71.
(2 c) -BUKETT. (mindre) bukett afsedd att bäras på bröstet. Riccoboni Catesby 12 (1761). Bröstbukett i barmen, / Och en mops på armen. Bellman 3: 133 (1790). Lenngren (SVS) 2: 193 (1797). Östergren Dikt. 192 (1871).
(3) -BÄR. [benämningen föranledd däraf att bären förr användes i dekokter mot bröstsjukdomar] (föga br.) vanl. i pl.
1) frukt af olika arter af busksläktet Zisyphus, jujub; särsk. om de röda bären af Zisyphus vulgaris Lam., judetörne; ofta i uttr. röda l. spanska l. franska bröstbär. Franckenius Spec. E 4 b (1659). Synnerberg (1815). Fries SystBot. 101 (1891). Jönsson Gagnv. 120 (1910).
2) frukt af olika arter af trädsläktet Cordia Lin., särsk. Cordia myxa Lin. (o. Cordia sebestena DC.); ofta i uttr. svarta bröstbär. Chesnecopherus RegIter B 2 a (1613). Franckenius Spec. E 4 a (1659). Björkman (1889).
-BÄRS-BUSKE. (knappast br.) till -BÄR 1. Dalin (1850).
-BÄRS-TRÄD. (-bär- 1659) (knappast br.)
2) till -BÄR 2. Franckenius Spec. E 4 a (1659).
-BÖLD.
1) till 1: bulnad i kvinnobröstet, särsk. uppträdande under digifning; jfr SPEN-BÖLD. Haartman Sjukd. 30 (1759). Collin (1847). 2NF (1905).
2) (†) till 3: varbildning i lungväfnaden. Acrel PVetA 1767, s. 34. Kindblad (1870).
-BÖLD-GRÄS. (†) till -BÖLD 1; benämning på vissa arter af släktet Scabiosa Lin., förr använda för bröstböld; särsk. Scabiosa arvensis Lin.; jfr -BOLDE-GRÄS, äfvensom SPEN-BÖLDS-ÖRT. Bromelius Chl. 103 (1694).
(3) -DEG. (i sht förr) hufvudsakligen af alteaörtens rot beredd pasta, ss. ett slags karamell använd vid lungsjukdomar. PH 11: 297 (1777). Lindgren Läkem. (1902).
(3) -DEKOKT. (i sht förr) jfr -MEDEL. Dalin (1850). Lindgren Läkem. (1902).
-DJUP, n. husdj. jfr DJUP, n., 4 a γ. LAHT 1898, s. 303. TLandtm. 1900, s. 490.
(3) -DRANK. (†) = -DRYCK. BOlavi 192 a (1578).
(3) -DROPPAR, pl. slemlösande o. hoststillande droppar; vanl. i uttr. Roséns bröstdroppar. Dalin (1850).
(3) -DRYCK. (bröste- BOlavi (jämte bröst-)) (†) jfr -MEDEL. BOlavi 37 a, 193 b (1578). Kindblad (1870).
(jfr 4) -DUK. (bröste- 15631663)
1) (†) duk l. tygstycke buren (buret) öfver bröstet för att värma l. skydda, bröstvärmare; äfv. om förkläde(ssmäck) l. haklapp; jfr -LAPP 1. VarR 18 (1538; ss. öfv. af mamillare o. ventrale). Enn gull (dvs. gul) gyllene brystduuck vnderfodratt med mårdar. HH 2: 38 (1553); möjl.: väst (jfr anm. nedan). (Fr.) Tablier, (sv.) förkläde, krusad bröstduk. Swedberg Schibb. 216 (1716). Bröstduuk för barn. Serenius D 2 b (1734). Ödmann MPark 178 (1800).
2) = -LAPP 2. HSH 31: 80 (1663). Hans, med en len och smeksam hand / Drog Nymphen löst i gräset neder, / Dess bröstduk öfver halsen breder. Bellman Gell. 1: 61 (1793). ”Bröstduken” (på delsbobruddräkten), en trekantig, röd lapp, på hvilken 9 stora ”pänningar” äro fästade. Landsm. XI. 4: 15 (1896). Anm. till 1 o. 2. Huruvida i ngt af de hit förda språkprofven bet.: lif, späns, väst (= -LAPP 3) föreligger, är icke möjligt att afgöra.
3) (†) zool. bröstfläck. Retzius Djurr. 145 (1772). Heinrich (1814).
(3) -ELIXIR. (förr) jfr -MEDEL. Dalin Arg. 2: 189 (1734, 1754). Dalin (1850).
(3) -EMULSION. (förr) jfr -MEDEL. Wikforss 1: 330 (1804). Dalin (1850).
(5 c) -FALL. (numera mindre br.) tekn. om den anordning vid ett vattenhjul att vattnet inströmmar vid hjulets bröst i jämnhöjd med hjulaxeln; motsatt: öfver-, underfall. Halft bröstfall, då vattnet inströmmar ngt under hjulaxelns höjd. Högt bröstfall, då vattnet inströmmar ngt ofvanför bröstet. Munckhyttan .. gåhr med bröstfall. Johansson Noraskog 3: 145 (i handl. fr. 1684). Vatn-hiul för halft bröstfall. Rinman Jernförädl. 162 (1772). Allvin Mo 37 (1857).
-FALLS-HJUL. tekn. Triewald Förel. 2: 224 (1729, 1736). 2NF 31: 854 (1920).
(3) -FEBER. (†) benämning på af feber åtföljd lungsjukdom. HushBibl. 1757, s. 301. Dalin (1850).
(2 d) -FENA. i sht zool. Linné i VetAH 1740, s. 405. Bröstfenorna .. motsvara främre extremiteterna (hos de högre djuren). Sundevall Zool. 81 (1835).
(2 d) -FENIG. zool. om fisk: hvars bukfenor sitta under bröstfenorna; nästan bl. anv. ss. sbst. i pl. för att beteckna en af de tre underafdelningar i hvilka Linné indelade fiskarna, Pisces thoracici Lin. Regnér Begr. 252 (1803). NF 2: 1308 (1878).
(2 c) -FICKA. öfre ficka på lifplagg; numera särsk. om innerficka i rock. SP 1781, s. 1030. Värden stack handen i bröstfickan efter plånboken. Santesson Nat. 258 (1880). (Carlsson) hade en blyertspenna i bröstfickan. Strindberg Hems. 59 (1887). jfr INNER-, YTTER-BRÖSTFICKA.
(2 d) -FISK. (†) zool. nästan bl. i pl.: bröstfeniga. Retzius Djurr. 24 (1772). Dalin (1850). WoJ (1891).
-FJÖL. (†) = -BEN 2. Rosenstein Comp. 65 (1736). Heinrich (1814; med hänv. till bröstben).
(3) -FLUSS. (†) benämning på katarr l. inflammation i lungorna. Möller (1790). WoJ (1891).
(2 d) -FLÄCK. zool. större, likformigt färgad fläck på bröstet af vissa djur, särsk. fåglar. Nilsson Fauna II. 1: 241 (1824). Thomson Insect. 245 (1862).
(jfr 2 d β) -FLÄSK. Laksaltadt Bröstfläsk. DN 1892, nr 8422 B, s. 1.
-FOT.
1) zool. till 2 d α α': hvar särskild af de fötter som (hos kräftdjur, insektslarver o. d.) äro fästa på mellankroppen (l. hvad som i utveckladt tillstånd motsvarar denna), torakalfot; motsatt: käk-, stjärtfot; vanl. i pl. Dahlbom Insekt. XXVII (1837). Adlerz LefnFörh. 83 (1903).
2) (†) bergv. till 5 a: undre delen af masugn osv. hvari brösten sitta. Möller (1807).
(3) -FÄLL. (föga br.) lungsäck. Sundström Huxley 277 (1874). Hallström Sparfv. 84 (1903).
(jfr 4) -FÖRHÄNGE~020 l. ~200. löst skjortveck. BoupptVäxiö 1855. Därs. 1882.
-GEVÄR. (†) bröstskydd, bröstpansar. Rosenfeldt Roo A 2 b (1686).
(2 d) -GJORD.
1) bröstrem. Möller (1790). Dalin (1850; med hänv. till bröstrem). Wrangel HbHästv. 462 (1885).
2) extra (främre) sadelgjord afsedd att förhindra sadelns glidande bakåt. TIdr. 1882, s. 131.
(1) -GLAS. (förr) glaskupa afsedd att vid digifning skydda den digifvandes kläder m. m. BoupptVäxiö 1785. Fatab. 1910, s. 170 (efter handl. fr. 1825).
-GROP. (föga br.) hjärtgrop, maggrop. L. Paulinus Gothus Pest. 76 a (1623). Hedenstierna FruW 38 (1890).
(3) -GÅNG(EN). anat. benämning på det stora lymfkärl som uppsamlar lymfan från bröst- och bukhåla o. som inmynnar i vänstra nyckelbensvenen. Sönnerberg Loder 657 (1799). 2NF 17: 59 (1912).
-GÄNGES, se d. o. —
-GÖRDEL. särsk. (mindre br.) zool. bred bröstbindel på fåglar. Nilsson Fauna II. 2. 2: 15 (1834).
(5 a) -GÖS. (förr) bergv. böljärn af tackjärn. VetAH 1756, s. 193. Dalin (1850).
-HALFVA. särsk.
a) med. o. anat. bröstkorgshalfva, torakalhalfva. Wide MedGymn. 76 (1895).
b) till 2 d β. Hagdahl Kok. 566 (1879).
(5) -HAMMARE. tekn. lyfthammare hvars lyftpunkt är belägen ngt framför skaftets vridningspunkt; motsatt: nos-, stjärthammare. JernkA 1871, s. 24. 2UB 6: 101 (1904).
-HARNESK. (den del af ett) harnesk som skyddar bröstet, kyrass. Linc. (1640). Hazelius Förel. 123 (1839).
(3) -HINNA.
1) (numera bl. veter.) lungsäck(sblad), pleura. Rosenstein Comp. 288 (1738). NF 2: 1266 (1878).
2) (†) mellangärde(t). Leopold (1782) i 2Saml. 7: 24. ÖoL (1852).
-HINNE-INFLAMMATION. (utom veter. numera föga br.) till -HINNA 1: lungsäcksinflammation, pleuritis. SFS 1860, nr 13, s. 7. Bohm Husdj. 77 (1902).
(3) -HOSTA, r. l. f. folklig benämning på visst slags hosta som antages härstamma från bröstet; motsatt: maghosta. Möller (1807). DA 1808, nr 116, s. 8. Kindblad (1870).
(3) -HUGG. (†) ”hugg” i bröstet; bildl. Syndaångest, brösthugg och hiertewe. Swedberg Ungd. 35 (1709). Dens. Dödst. 406 (1711).
-HVALF. (†) bröstkorgens hvälfning. Adlerbeth Æn. 119 (1804). Min värd korpralen är en präktig en / .. med kraftigt brösthvalf och med bredbygd skullra. Sturzen-Becker 6: 186 (1868). Kindblad (1870).
-HÅLA. den lungorna o. hjärtat inneslutande hålighet i bålens öfre del som omslutes af bröstkorgen (o. nedtill begränsas af mellangärdet). VetAH 1762, s. 242. Holmström Naturl. 3: 16 (1889).
(1) -HÅLLARE, r. l. m. med band öfver axlarna fasthållet fruntimmersplagg, afsedt att uppbära o. ge stadga åt brösten. LD 1910, nr 276, s. 3.
(5 h) -HÄCK. (†) häck som begränsar ett trädgårdskvarter l. dyl., kanthäck. (I Skåne användas) Bröst-Häckar af sjelfva Buxboms trädet och Liguster artigt façonerade. Linné Sk. XI (1751). Retzius FlOec. 416 (1806).
(3) -HÄFTA, r. l. f. (†) andnöd. Schroderus Comenius 575 (1639).
(5 a) -HÄLL. (numera knappast br.) bergv. häll af sandsten l. dyl. hvarmed innersidan af en masugns bröst beklädes. Rinman 2: 114 (1789). JernkA 1864, s. 117.
-HÖG, adj. jfr -HÖJD. Björkman (1889). Brösthögt .. gräs. Sjöstedt Storv. 590 (1911).
-HÖJD. höjd så stor att den motsvarar det ungefärliga afståndet från marken till en stående mans bröst; särsk. skogsv. JernkA 1851, s. 334. Mestadels mätes groflekstillväxten (på träd) i brösthöjd, 1,3 meter ofvan jorden. Kinman Guttenberg 60 (1890). Kameran .. hålles i brösthöjd. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 268. —
-HÖJDS-DIAMETER. (-höjd- 1894. -höjds- 1865 osv.) skogsv. (ett träds) diameter vid brösthöjd. Thelaus Skog. 143 (1865). FoFl. 1910, s. 180.
(3) -INFLAMMATION. (numera knappast br.) inflammation i bröstet (lungorna l. lungsäcken). Schützer Tissot 236 (1764). Tiden 1848, nr 95, s. 4. WoH (1904).
(3) -INÄLFVOR~020. med. benämning på de i bröstkorgen inneslutna organen. Hahnsson (1884). Thunberg KroppByggn. 21 (1907).
(3) -KAKA. farmak. jfr -MEDEL. Bröstkakor med opium. Utterman Ertmann C 1 a (1672). SvFarm. 335 (1901).
(5 f) -KALF. (i sht förr) (sjömil. o.) mil. den främsta, närmast bröstet sittande af de ”kalfvar” (plankor, klossar l. stålplåtar) som hålla lavettsidorna på behörigt afstånd från hvarandra; jfr -KOLF o. -PLÅT 3. Dalin (1850). LbFältartill. 48 (1892).
(3) -KARAMELL. karamell innehållande ngt slemlösande l. hoststillande medel. Kungens af Danmark bröstkarameller. DA 1808, nr 116, s. 8.
(3) -KATARR. (numera mindre br.) lungkatarr, luftrörskatarr. Linderholm 2: 499 (1803). 2NF 4: 258 (1905).
-KAVITET. anat. o. zool. brösthåla. VetAH 1765, s. 295. Thorell Zool. 1: 10 (1860). Kindblad (1870).
(3) -KLANG.
a) mus. fyllig, sonor klang (på ton l. stämma), som ansetts bero på att i sht bröstets resonansrum utnyttjas; motsatt: hufvudklang. Henningsson Välläsn. 7 (1907).
b) bildl.; jfr -TON b. Didring Malm 2: 106 (1915). Stolta och sköna ord, på vars äkta bröstklang ingen kan misstaga sig. SvLittH 2: 224 (1919).
(3) -KLEN. jfr -SVAG. Bröstklena barn. SD(L) 1896, nr 196, s. 5. Levertin 23: 172 (1901).
(3) -KLÄMMA, r. l. f. (†) andnöd. Haartman Sjukd. 157 (1765).
(3) -KLÄMNING. (†) andnöd; jfr -BEKLÄMNING. Sahlstedt (1773). Palmblad Nov. 3: 76 (1817, 1841). Björkman (1889).
-KNAPP, r. l. m.
1) till 4. Brunius Resa 1838 86 (1839). särsk.: ofta af ädlare metall l. af pärlemor l. dyl. förfärdigad (med en pärla l. diamant l. dyl. prydd) knapp hvarmed skjortbröstets båda hälfter sammanhållas. SD 1893, nr 40, s. 8.
2) till 2; på bröstborr: den med borrens bygel vridbart förenade större knapp som under borrningen hvilar mot den borrandes bröst. 2NF 3: 1217 (1905).
-KOF. (†) andnöd; jfr -KVAF I. Lindh Huuszapot. 109 (1675).
(5 f) -KOLF. (förr) (mil. o.) sjömil. = -KALF. Törngren Artill. 2: 28 (1795). Wrangel SvFlBok 142 (1898).
-KORG. hos de högre ryggradsdjuren, särsk. människan: af kotpelarens bröstdel, refbenen o. bröstbenet bildad korgliknande benstomme, som i sig innesluter lungor o. hjärta m. m. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). (Mäster Gudmund) hade en smal, nästan insjunken bröstkorg. Rydberg Vap. 17 (1891). Karlfeldt FridLustg. 72 (1901).
-KORGS-HALFVA. med. o. anat.
-KORGS-OMFÅNG~02 l. ~20. —
-KORGS-RAND. med. bröstkorgens nedre gränslinje. 2NF 10: 1009 (1908).
-KORGS-VÄGG. med. o. anat.
-KOTA. hos ryggradsdjur, särsk. människan: hvar särskild af de (hos människan 12) ryggradskotor hvilka uppbära refben. Florman Anat. 1: 292 (1823). Wretlind Läk. 2: 20 (1894).
(3) -KRAMP. folklig benämning på med smärtor förenade andnödsanfall, vanl. framkallade af hjärtsjukdom (stenokardi), angina pectoris. CGvBrinkman (1834) i HJärtaBrefv. 1: 113. Wretlind Läk. 7: 74 (1899).
(3) -KRANK. (†) bröstsjuk. Atterbom Siare VI. 2: 173 (1855).
-KRANKHET. (†) bröstsjukdom. Voigt Alm. 1671, s. 13.
-KROK, se under BRÖSTA, v.3
(jfr 4) -KRUS. (†) = -KRÅS. Knöppel Mannsschol. 4 (1741). För .. drängar och theras vederlikar, vare .. alt bruk af Manchetter, Bröstkrus .. förbudit. FörordnYppighet 1766, s. A 4 a. MagKonst 1824, s. 135.
(3) -KRYDDA. (i sht förr) för tillagande af bröstte använd ”krydda” (lakrits-, altearot l. dyl.); vanl. i pl. Uhrström Hemläk. 56 (1879). SvFarm. 282 (1901).
(jfr 4) -KRÅS. (numera föga br.) krusad l. veckad (stärkt) remsa som bäres på bröstet, förr äfv. tillhörande mansdräkten; jabot; jfr -KRUS. Westée Goethe Werther 35 (1783). Kindblad (1870).
(3) -KRÄMPA. bröstlidande, bröstsjukdom; numera bl. mera tillf. om mindre allvarlig sjukdom. Bäck PVetA 1764, s. 9. Pleuresie och svåra bröstkrämpor. VDAkt. 1790, nr 505. Castrén Res. 2: 202 (1846).
(3) -KRÖS. (†) brässkörtel. Wikforss 1: 330 (1804). Dalin (1850). Kindblad (1870).
-KUDDE. (förr) kudde buren på bröstet. särsk.
a) till skydd vid fäktning. Möller 1: 1145 (1745). Wikforss 1: 330 (1804); möjl. till b.
b) till upphjälpande af ett af naturen platt bröst. Dalin (1850). ButterickNyh. 1912, s. 3.
(3) -KVAF. (†)
II. adj.: som lider af andnöd. VRP 1671, s. 420.
(5 c) -KVARN. (numera bl. i historisk framställning) kvarn med bröstfallshjul. VDAkt. 1689, nr 587. Åström Vattenr. 66 (1899).
-KÖRTEL.
1) till 1: mjölkkörtel. Hygiea Reg. 1849—60 8 (1863). LfF 1913, s. 75.
2) (†) till 3: brässkörtel, tymus. Hernquist Hästanat. 69 (1778). Lundberg HusdjSjukd. 266 (1868). Kindblad (1870).
(jfr 2 d β) -KÖTT. Salé 137 (1664). Juhlin-Dannfelt 240 (1886).
(jfr 4) -LAPP. jfr -DUK.
1) lapp som lägges på bröstet för att värma l. skydda; bröstvärmare. Lind (1749). Glöm inte bröstlappen. Hedenstierna Fideik. 178 (1895; yttradt af en fru, som uppmanar sin man att akta sig för förkylning). WoH (1904). jfr: En carlakans bröstlap. HT 1909, s. 175 (1710); möjl. till 3. särsk.
a) lös (l. fastsydd) insättning täckande den trekantiga halsöppningen på ett klädesplagg (väst, matrosblus, klänningslif); särsk. (i sht förr): (om halsen knäppt l. bundet, ofta stickadt l. broderadt) under västen buret tygstycke användt ss. ett slags ”skjortbröst”. Det urringade lifvet var .. öppet öfver en bröstlapp af hvitt moirée. SthmModej. 1854, s. 13. Sjömanskragar för gosskostymer ... Mörkblå med 3 hvita ränder och bröstlapp. PriskurCronquist 1898, s. 38.
b) smäck (på förkläde o. d.). Säfström Banquer. O 2 b (1753). Jolin Löjen 23 (1862).
c) (numera föga br.) haklapp (för barn). Serenius (1741). Östergren (1917).
2) (förr) till den finare kvinnliga dräkten hörande, af fint tyg förfärdigad o. med broderier, silfversmycken l. dyl. utstyrd tresnibb som fästes framtill på bröstet. Den tredje (systern) leker och fingrar sin bröstlapp eller biter i solfjädren. Bellman SkrNS 2: 364 (1776). Sundblad GBruk 82 (1881). NLithberg hos Flodström SvFolk 299 (1918).
3) om plagg tillhörande den äldre folkdräkten: lifstycke, späns, väst. Kyrkioherden (har) gåt .. på dammen, som med jis war lagd, allenast i sin bröstlapp. Cavallin Herdam. 2: 69 (cit. fr. 1717). Linné Sk. 273 (1751). Wistrand Folkdr. 18 (1906).
4) (förr) bröstdel af kyller; äfv.: stoppad kudde använd för att skydda bröstet mot trycket från det öfverliggande harnesket. Florinus Voc. 38 (1695). Nordberg C12 2: 686 (1740); möjl. till 3. Schulthess (1885).
5) (knappast br.) dröglapp. Tidén Bosk. 79 (1841). SFS 1849, nr 20, s. 8.
(3) -LENANDE, p. adj. (mindre br.) som hindrar hostretning o. d. Ilmoni Sjukd. 3: 493 (1853). Grafström Kond. 311 (1892).
(3) -LIDANDE. n. sjukdom i lungorna (l. lungsäcken); numera särsk. om tuberkulos. Kindblad (1870). Vid tjugo års ålder hade .. (Vitalis) första anfallet af det bröstlidande, som sedan lade honom i grafven. Ljunggren i SAH 50: 121 (1874). Wirsén Krit. 399 (1896, 1901).
(3) -LIDANDE, p. adj. (mindre br.) Kræmer Orient. 308 (1866). Han var bröstlidande sedan ungdomen. Heikel Filol. 291 (1894).
(3) -LIM. (förr) en sorts pasta af lakritsrot o. d., använd ss. ett slags karamell vid lungsjukdomar. PH 11: 297 (1777). Westring SvLafv. 158 (1805). Lindgren Läkem. (1902).
-LIRA. snick. (sving till) bröstborr. Almroth Karmarsch 293 (1839). Auerbach (1907).
(5 h) -LIST. byggn. list längs öfre kanten af panel o. d. Stål Byggn. 2: 60 (1834). Dalin (1850). TT 1894, B. s. 57.
-LÄND. (†) = -LÄNING. Möller (1790). Heinrich (1814).
-LÄNING. [jfr t. brustlehne] (†) bröstning (se d. o. 2 o. 3). Möller (1790). Dalin (1850). Auerbach (1907).
(jfr 7) -MARK. [jfr fsv. brystiordh] (i Finl.) inägor. SvFinLagt. (1883). FFS 1893, nr 26, s. 3. Grotenfelt JordbrMet. 182 (1899).
(3) -MEDEL. läkemedel som användes vid lungsjukdomar. Rosenstein i Alm(Ld) 1763, s. 35. NF 12: 1544 (1888).
-MJÖLK.
1) till 1: di; motsatt: flaskmjölk. Haartman Sjukd. 7 (1759). NorrlS 139 (1896).
2) (†) till 3: bröstemulsion. Wikforss 1: 330 (1804). Dalin (1850).
(3) -MOS. (i sht förr) jfr -MEDEL. VGR 1743, s. 249. Lindgren Läkem. (1891).
-MUR.
1) till 2: låg mur af brösthöjd, bröstning(smur). Möller (1807). Dalin (1850).
2) mil. till 2: muradt bröstvärn (i bet. 2). AEhrensvärd (1755) i BL 18: 230. SFS Bih. 1893, nr 7, s. 11.
3) vattenbyggn. till 5: mur som bildar den mot vattnet direkt vända delen af ett brohufvud l. dyl.; motsatt: sido-, vingmur. Sthm 2: 316 (1897). TLev. 1901, nr 15, s. 2.
4) (numera mindre br.) tekn. till 5 a: mur som bildar bröstet på en ugn. Rinman 2: 748 (1789; på masugn). VetAH 1815, s. 54 (på tegelugn).
-MUSKEL. anat. muskel som är fäst vid ngt af bröstets ben. Den stora, den lilla bröstmuskeln. Martin PVetA 1763, s. 219. Müller LbAnat. 122 (1905).
-NAFVARE. (mindre br.) tekn. jfr -BORR. BoupptRasbo 1787. Bröstnafvare, eller kortare borrar, med hvilka hålet börjas, och som äro obetydligt gröfre än de längre borrarna. Rothstein Byggn. 100 (1856).
-NAGEL, se under BRÖSTA, v.3
(3) -NERV. i bröstet gående nerv; särsk. om de ur mellanrummen mellan bröstkotorna från ryggmärgen kommande nervparen. Dalin (1850). Müller LbAnat. 237 (1905).
(2 c) -NÅL. nål l. nålliknande spänne, (af kvinnor) använd(t) ss. prydnad på bröstet; äfv.: kråsnål. GT 1788, nr 91, s. 4. Tre bröstnålar (hvaraf en) föreställande .. en stor fjäril med utbredda vingar. Cederborgh OT 4: 32 (1818). Landsm. VIII. 2: 26 (1891). jfr DIAMANT-BRÖSTNÅL.
-OMFÅNG~02. särsk. på människor o. husdjur. Santesson Nat. 146 (1880). LB V. 1: 28 (1907).
-ONDT, n. (föga br.) bröstlidande. Bremer Brev 2: 27 (1839). VDAkt. Bref 20/5 1850.
-PANEL. byggn. panel mellan golfvet o. nedre kanten på ett fönster; halfhög panel i rum (motsatt: fot- o. sockelpanel). ReglAllmBrandförsV 1822, Bil. 1, s. 3. 2NF 26: 122 (1917).
-PANSAR.
1) bröstharnesk. Nohrborg 933 (c. 1765). PT 1905, nr 200 A, s. 2.
2) zool.
a) till 2 d α α': sköld som till större l. mindre del täcker mellankroppen (o. hufvudet) hos vissa kräftdjur. VerdS 98: 9 (1901).
b) på sköldpaddor: den undre (sternala) delen af hudskelettet. Retzius Djurr. 159 (1772).
(3) -PASSION. (†) bröstlidande. DA 1771, nr 37, s. 1. VDAkt. 1797, nr 362.
(3) -PASTILJ. jfr -MEDEL. Hygiea 1839, s. 93. Berg Krig. 59 (1915).
(3) -PATIENT. patient som vårdas för bröstsjukdom. Lundell (1893).
(5) -PELARE.
1) (förr) å träplog: främre delen af stället. LAHT 1879, s. 29. Holmström Naturl. 2: 35 (1889).
2) (knappast br.) till 5 a: (mas)ugnsbröst. Bergroth (1887).
(3) -PILLER. (i sht förr) jfr -PASTILJ; nästan bl. i pl. PH 11: 298 (1777). Lindgren Läkem. (1902).
-PLOG. (förr) En Bröst-plog, som en karl (med bröstet) skufvar fram för sig. Serenius EngÅkerm. 149 (1727). Gadd Landtsk. 1: 269 (1773).
(3) -PLOMMON. (†) = -BÄR 1. Heinrich (1814). Dalin (1850). SvTyHlex. (1851).
(3) -PLÅGA, r. l. f. (†) bröstlidande. Fuhrman Alm. 1668, s. B 1 b. Kindblad (1870).
-PLÅSTER. (i sht förr)
1) till 1: plåster användt vid sjukdomar i kvinnobrösten. Lindgren Läkem. (1902).
2) till 3: plåster användt vid lungsjukdomar. Lind 1: 471 (1749); möjl. till 1. Dalin (1850).
-PLÅT.
1) (förr) fyrkantigt större bröstsmycke; numera bl. enstaka, om den israelitiske öfversteprästens bröstsköld. Strinnholm Hist. 2: 406 (1836). PT 1905, nr 160, s. 3.
2) (förr) bröstharnesk. Spak BlVap. 9 (1890).
3) (i sht förr) mil. o. sjömil. till 5 f; jfr -KALF. NF 9: 912 (1885). UFlott. Bih. 71 (1906).
-POSITIV. (förr) orgel. = -VERK. Rudbeck Bref 36 (1664). 2NF (1905).
(3) -PULSÅDER~020. (föga br.; se dock slutet) pulsåder som förser bröstregionen med arteriellt blod. Sönnerberg Loder 623 (1799). Thorell Zool. 2: 171 (1861). särsk. (fullt br.) i uttr. stora bröstpulsådern, den del af stora kroppspulsådern (aorta) som är innesluten i brösthålan. 2NF (1905).
(3) -PULVER. (i sht förr) jfr -MEDEL. KStobæus (1732) hos Fürst Stobæus 52. SvFarm. 231 (1901).
(jfr 4) -PÄLS. (†) bröstlapp (i bet. 1) förfärdigad af l. fodrad med skinn? VarR 18 (1538). Linc. (1640).
(3) -REGION(EN). anat. öfre delen af bålen, torax. Thorell Zool. 2: 174 (1861). Hjärtat (ligger) hos yngre människofoster ej .. i bröstregionen, utan har sitt läge mycket högre upp i den blifvande halsregionen. 2NF 11: 861 (1909).
(3) -REGISTER. mus. det af de båda hufvudregistren hos en människoröst (normalregistret) som omfattar de relativt lägre tonerna, hvilkas (starkare o. fylligare) klang tillskrifvits brösthålans funktion som resonansrum; motsatt: falsett(register). Setterblad Mackenzie 52 (1887). Sina starkaste, fylligaste toner .. har fru S. i bröstregistret. GHT 1895, nr 249, s. 3.
(2 d) -REM. särsk.: den öfver hästens bringa löpande breda rem hvarmed hästen vid användande af bröstsele drager. ÅgerupArk. Auktionsprot. 1748. Hörlén GSed. 32 (1914).
(3) -RENANDE, p. adj. (folkligt) om bröstmedel: slemlösande. Dalin (1850). Auerbach (1907).
(2 d) -RING.
1) ring fäst på en seles bröstparti; särsk. om hvar särskild af de ringar på bröstremmen hvari draglinorna fästas. Grundell UnderrArtill. 218 (1705). Dalin (1850).
2) zool. till 2 d α α'; på insekt.
a) hvar(t) särskild(t) af de segment l. ringar hvaraf bröstet (mellankroppen) är sammansatt; ngn gg särsk. om det första af dessa segment: protorax. Thomson Insect. 1 (1862). 2NF 22: 715 (1915).
b) (†) mellankropp. Dahlbom Insekt. IV (1837).
(2 c) -ROS. (†) bröstrosett. UnderrFruntKläd. 6 a (1778). Dalin (1850; angifvet ss. föga brukligt).
(2 c) -ROSETT. rosett buren på bröstet. —
(3 c) -RÅD. [fsv. brystradh] (†) förstånd, omdöme. Huar eder nade teckis thet skulle skee annerstadz æn i Stocholm .. sæther iak till edert egit brysth raadh. GR 1: 299 (1523).
(3) -RÖST. mus. röst hvarmed brösttoner sjungas; motsatt: falsett(röst) l. hufvudröst. Rydqvist Resa 96 (1838). Ett par af dessa trior gingo upp till höga c, som W. tog med den skäraste bröströst utan minsta ansträngning. OoB 1900, s. 11.
(3) -SAFT. söt dekokt använd ss. läkemedel vid lungsjukdomar. VGR 1743, Verifik. s. 249. SvFarm. 173 (1901).
(3) -SALVA. (i sht förr) jfr -MEDEL. VGR 1743, Verifik. s. 249. WoJ (1891).
(2 d) -SELE. (bröste- 1563) sele vid hvilken hästen drager medelst en öfver bröstet löpande bred rem (bröstremmen); motsatt: loksele o. kollersele. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 117. 2NF 25: 16 (1916).
-SIDA. särsk. zool. till 2 d α α'. Marklin Illiger 270 (1818). Dahlbom Insekt. X (1837). Thomson Insect. 245 (1862).
-SIM. idrott. simning med bröstet nedåt; motsatt: ryggsim. GHT 1898, nr 209 B, s. 3.
(3) -SJUK. som lider af någon bröstsjukdom; numera vanl.: som lider af lungtuberkulos; äfv. substantiveradt, vanl.: lungsotspatient. JTBureus (1580) i 2Saml. 4: 12. En beskedlig, blek och något bröstsjuk man. Atterbom Minn. 569 (1819). Madeira, .. en eftersökt tillflyktsort för bröstsjuka. Svensén Jord. 481 (1887).
(3) -SJUKA. (bröste- 1668) (†) bröstsjukdom. Emporagrius JDelaGardie T 3 a (1652). Rudbeckius CAppelbohm I 1 b (1668). Dalin (1850; angifvet ss. mindre brukligt).
(3) -SJUKDOM~02 l. ~20. sjukdom i ngt af de organ som ha sin plats i bröstkorgen; vanl., numera nästan alltid, om sjukdom i andningsorganen, särsk. tuberkulos. VetAH 1755, s. 250. Ljunggren i SAH 50: 129 (1874). 2NF (1905).
-SKIFVA. (i sht förr) tekn. borrskifva. Almroth Karmarsch 291 (1839). Dalin (1850). Auerbach (1907; med hänv. till borrskifva).
-SKÖLD.
1) (tillf.) (mindre) sköld afsedd att skydda bröstet? Landell Bligh 165 (1795).
2) (tillf.) bröstharnesk. JGOxenstierna 5: 281 (c. 1817). Brunius SkK 546 (1850).
3) den med ädelstenar besatta, praktfulla väska hvilken den israelitiske öfversteprästen bar på bröstet; jfr DOMS-, ÄMBETS-SKÖLD. JGOxenstierna 4: 103 (1815). 2Mos. 28: 22 (öfv. 1893, Bib. 1917). särsk. (förr) i utvidgad anv. om liknande emblem särsk. inom vissa äldre ordenssamfund. Atterbom Siare VI. 1: 207 (1852). Rydberg Vap. 367 (1891). FoU 19: 220 (1906).
4) zool. till 2 d. särsk.
a) (mindre br.) bröstfläck. Nilsson Fauna II. 2: 47 (1858). SvRike I. 2: 200 (1900).
b) i fråga om vissa insekters kitiniserade första mellankroppsring.
α) till 2 d α α'; om hela denna ring: protorax; vanl. med tanken särsk. fäst vid dess öfre (dorsala) del: ryggsköld. Linné Öl. 97 (1745). Rebau NatH 1: 580 (1879). 2NF 17: 829 (1912). i utvidgad anv., om hela mellankroppen hos insekterna. Dalin (1850). 2UB 4: 307 (1899).
β) till 2 d α β'; om denna rings undre (sternala) del: buksköld. Retzius Djurr. 178 (1772). 2NF (1905).
c) i fråga om mellankroppen hos vissa kräftdjur.
α) till 2 d α α'; om (den sköld som betäcker) hela detta parti (jämte hufvudet). Linné Gothl. 261 (1745).
β) till 2 d α β'; om den undre (sternala) sidan af detta parti. NF (1878).
d) undre (sternala) delen af hudskelettet hos sköldpaddorna. Nilsson Fauna 3: 15 (1860). 2NF (1905).
5) herald. till 2 d: sköld anbragt på en heraldisk fågels bröst. Rogberg o. Ruda Smål. 705 (1770). Den ryska krigsörnen .. bär en bröstsköld med S:t Göran och draken. NF 18: 667 (1894).
-SLAG. [fsv. brystslagh] (†) slag riktadt mot bröstet. särsk. till 2 b δ α', mer l. mindre bildl. PJGothus Pollio Fast. 255 (1614). Schultze Ordb. 4484 (c. 1755).
(2 c) -SMYCKE.
(jfr 4) -SMÄCK. (förr) = -LAPP 2. MeddNordM 18991900, s. 90. Lagerlöf Holg. 1: 12 (1906).
(3) -SOCKER. kandisocker. Lindh Huuszapot. 100 (1675). Verd. 1891, s. 100.
(3) -SOT, r. l. f. (numera bl. ngn gg arkaiserande i historisk skildring) bröstsjukdom. Dryselius Monarchsp. 433 (1691). VDAkt. 1751, nr 172.
-SPENE.
1) (i Finl., knappast br.) till 1: bröstvårta; bröst (i bet. 1). En .. Böld mitt på Bröst-Spenan. Gezelius Svenonius L 1 a (1688; i fråga om en man). DuodSanal. (1885).
2) zool. till 2 d: spene på bröstregionen, motsatt: buk- o. ljumskspene; nästan bl. i pl. Retzius Djurr. 130 (1772). Marklin Illiger 175 (1818).
(jfr 4) -SPRUND. sprund i bröstdelen af klädesplagg, särsk. skjorta, linntyg; äfv. om särskildt arbetad insättning i bröstdelen af ett dylikt plagg. Freja 1881, s. 126. SFS 1891, Bih. nr 72, s. 10.
(2 c) -SPÄNNE. (i sht förr) spänne (brosch) som sammanhåller dräkten (klänningslifvet) öfver bröstet. 2ne Bröstspännen runda af Guld. GT 1788, nr 141, s. 4. Nilsson HallMus. 77 (1902).
-STYCKE. särsk.
1) (†) zool. till 2 d α α'. VetAH 1770, s. 336. LfF 1842, s. 360.
2) till 2 d β. Salé 10 (1664).
3) till 2 c; om den del af ett klädesplagg som täcker bröstet; jfr BRÖST 4. LandtmBrefNatKläd. 4 (1773). En röd, guldtränsad västjacka med vitt bröststycke. Högberg Storf. 190 (1915).
4) (tillf.) = -LAPP (1 o.) 2. Serenius Ggg 2 b (1734). Schultze Ordb. 5036 (c. 1755).
5) på harnesk. OxBr. 1: 172 (1621). StoreNordKrigHist. 2: 416 (1710).
6) bröstbild; numera nästan bl.: tafla med bröstbild af ngn. NordTBB 1921, s. 125 (1695). (Gustaf IV Adolfs) porträtt, stort bröststycke. SDS 1911, nr 259, s. 3.
7) till 2 d; om den del af seltyg (stalltäcke l. dyl.) som går fram öfver (l. betäcker) bröstet på ett drag- l. riddjur. Linné Vg. 208 (1747). Sadeln med johl (dvs. gjord), stigbyglar, bröststycke, ryggstycke. Hazelius Förel. 103 (1839). 2NF 30: 730 (1920).
(3) -STYNG l. -STYGN. (i folkligt spr., knappast br.) styng l. håll i bröstet. Swedberg Ungd. 290 (1709). DuodSanal. (1885).
(3) -STÅNG. (†) apot. stång af bröstsocker l. lakrits; ofta i pl.; jfr -KARAMELL. PH 11: 273 (1777). Nemnich Waarenlex. 86 (1797). Möller (1807).
(3) -STÄMMA. (föga br.) mus. = -RÖST. Atterbom Minn. 294 (1818). Auerbach (1907).
(jfr 3 a) -SVAG. som har svagt bröst. AB 1890, nr 3, s. 3.
-SVULST. sjuklig ansvällning i bröstet.
1) (numera föga br.) till 1. Schützercrantz PVetA 1777, s. 32. Wikforss 1: 330 (1807).
2) veter. till 2 d. Dalin (1850). Bröst- eller bogsvulst förekommer hos häst uti musklerna i trakten af bogleden. Bohm Husdj. 206 (1902).
(2 c) -SÖLJA. (†) bröstspänne. 1 Dusin Bröst-Söllior aff Håår .. 1 Dusin Dito aff Läder. OrdnLilleTull. 1666, s. C 4 a. Taxa 17/12 1756, s. A 4 b.
(5 a) -TAK. bergv. JernkA 1868, s. 138.
(5 g) -TAPP. snick. om tapp vid sådan intappning af en bjälke i en annan att bröstet på den intappade bjälken jämte själfva tappen nedsänkes i den andra bjälken. Juhlin-Dannfelt 148 (1886).
(3) -TE. (i sht förr) jfr -SAFT. VGR 1736, Verif. s. 152. Hofsten Barnh. 2: 11 (1885).
(3) -TOBAK. (†) (blad af) örten Tussilago farfara Lin., hästhof. Bromelius Chl. 118 (1694). Plinius rekommenderar inandning af röken från brinnande hästhofsblad (Tussilago farfara L., ”bröst-tobak”) såsom medel mot envis hosta. NF 16: 422 (1892).
(3) -TON. mus. ton tillhörande bröstregistret, ton med bröstklang; motsatt: falsett- (l. hufvud)ton. Sånglära 4 (1814). Sopranens lägsta toner (till f1 eller g1) äro brösttoner. Wegelius Musikl. 2: 195 (1889). Den stora sonoriteten hos brösttoner. Noreen VS 1: 372 (1905). särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.
a) om djup, fyllig ton i fågelsång. (Näktergalens) underbart sköna brösttoner. Santesson Sv. 28 (1887). Hallström Skepn. 230 (1910).
b) om det förhållandet att i en muntlig l. skriftlig framställning en ärlig, allvarsam o. kraftfull känsla gör sig gällande. Thomander Pred. 1: 149 (1849). Svärmeriet för det fattiga Norden .. ger rokoko-poeten (Oxenstierna) brösttoner, manliga och starka. Blanck GeijerGötD 254 (1918).
(3) -TRÅNG, adj. (†) som lider af andnöd. Forsius Min. 106 (c. 1613).
-TRÄ. (†) bröstbom. Lind 1: 470 (1749). SvTyHlex. (1851).
-TRÄD. (†) = -TRÄ. Wikforss 1: 329 (1804). Heinrich (1814).
(3) -TÄPPA. (†) andtäppa, andnöd. L. Paulinus Gothus OErici 44 (1615). Lagerbring 1Hist. 3: 229 (1776; bildl.). Collin Ordl. (1847; under orthopnoea).
(5 a) -UGN. (numera knappast br.) bergv. ugn med bröst. GR 7: 11 (1530). Man .. skall boka .. (malmen) små och lata löpan igenom brystungnen. Thyselius HandlReform. 2: 67 (1534).
(jfr 4) -UPPSLAG~02. på (uniforms)rock. FFS 1883, nr 31, s. 1. Högberg Frib. 228 (1910).
-VALL. (†) af jordvall bestående bröstvärn (i bet. 2). Widekindi KrigsH 190 (1671). Möller 1: 146 (1745).
-VAPEN. [fsv. brystvapn] (†) bröstharnesk. LMil. 1: 13 (1680).
(3) -VATTEN. (†)
1) i fråga om utgjutning i lungsäcken.
a) om själfva vätskan. Wikforss 1: 331 (1804). ÖoL (1852).
b) om sjukdomen. VetAH 1756, s. 157.
2) bröstsaft. Lind 1: 472 (1749).
(3) -VATTENSOT~002. benämning på utgjutning i lungsäcken; i mera fackligt språk numera bl. om sådan utgjutning som icke är beroende på lungsäcksinflammation, hydrotorax. Zetzell IVetA 1757, s. 10. SFS 1860, nr 13, s. 7. Wretlind Läk. 7: 131 (1899).
(2 d) -VATTRAD, p. adj. i uttr. bröstvattrade sångaren, den till trädgårdssångarsläktet hörande fågeln Sylvia nisoria Bechst., hökfärgade sångaren. Nilsson Fauna II. 1: 183 (1824). Kolthoff DjurLif 91 (1899).
(jfr 4) -VECK.
1) veck på en klädespersedels bröstparti. Berg Handarb. 30 (1873).
2) veckad insättning i en skjortas bröst; äfv.: löst skjortbröst, skjortveck. NJournD 1860, s. 192. PT 1909, nr 164 B, s. 2.
-VERK. (förr) orgel. Hülphers Mus. 306 (1773). Höijer MusLex. (1864). Fordom (var) varje något större orgel .. delad i två .. avdelningar ... Den spelande .. hade den ena avdelningen framför sig (bröstverket) och den andra bakom sin rygg (ryggpositivet). Hennerberg (o. Norlind) 1: 125 (1912).
-VIDD. bröstomfång. NJournD 1858, s. 140. För att blifva antagen till stamsoldat erfordras att hafva .. en bröstvidd af minst 80 centimeter. SFS 1897, nr 40, s. 1.
-VIND. (knappast br.) bergv. Hiärne Berghl. 443 (1687). Bröstvinden skiljer sig från Vindspelet endast derigenom, att linstocken står vertikalt. JernkA 1829, Bih. s. 252. Wetterdal Grufbr. 275 (1878).
(1) -VÅRTA. [efter lat. papilla mammæ] från hvardera bröstet framspringande tapp hvari mjölkkörteln utmynnar. Verelius 89 (1681). Öhrvall PopulärvetUpps. 34 (1909).
-VÄGG. med. o. anat. bröstkorgsvägg. Lundberg HusdjSjukd. 230 (1868). Thunberg KroppByggn. 9 (1907).
-VÄR, -VÄRJ, se BRÖSTVÄRN.
(3) -VÄRK. (bröste- (bruste-, bryste-) 16551662) [fsv. brystvärker] (numera föga br.) ondt i bröstet; lungkatarr. Om Brystwerk eller hosto. BOlavi 33 b (1578). Hans May:t (var) besvärad af en nästan obeskriflig bröstvärck och hosta. Nordberg C12 2: 603 (1740). Patrons svåra bröstvärk hade öfvergått i lunginflammation. Roos Strejk. 74 (1892).
-VÄRMARE, r. l. m. af tjockt tyg l. dyl. förfärdigad betäckning för bröstet, afsedd att hålla detta varmt; jfr -LAPP 1. TLandtm. 1886, Annonsbl. nr 3, s. 2.
-VÄRN, se d. o. —
-VÄSKA. (numera bl. post.) väska afsedd att däri förvara penningar, handlingar o. d., buren (med en rem om halsen) på bröstet. SPF 1854, s. 152. Geijer Postförf. 52 (1880).
-ÅDER. (†)
1) till 1. Nordforss (1805). Berndtson (1881).
2) till 2. Hernquist Hästanat. 48, 53 (1778). Hahnsson (1888).
(7) -ÅKER. (i Finl.) jfr -MARK. Lybeck SistMajgrefv. 91 (1911).
(3) -ÅKOMMA~020. (lindrigare) bröstsjukdom. SvT 1852, nr 16, s. 3.
(3) -ÅNG. [fsv. brystang] (†) andnöd. Möller (1807).
(3) -ÅNGA. (†) andnöd. Utterman Ertmann D 2 a (1672). VDAkt. 1770, nr 523.
(3) -ÄNG. (†) andnöd. Lenæus SBenedicti D 2 a (1649).
(3) -ÄNGA. (†) andnöd. Linc. (1640). LärdaT 1757, s. 34. Weste (1807; med hänv. till bröstklämning).
(3) -ÄNGD. (†) andnöd. Eschilli M:a J:dotter E 2 b (1632).
(3) -ÄNGNING. (†) andnöd. VDAkt. 1749, nr 178.
-ÖGLA, se under BRÖSTA, v.3
(3) -ÖRT. [fsv. brystyrt] (†) benämning på olika växter använda vid bröstsjukdomar. Berchelt PestOrs. D 1 b, F 5 a m. fl. st. (1589). särsk.
1) växten Pimpinella saxifraga Lin., backanis. LinkBiblH II. 4: 37 (c. 1550). Serenius Iiii 3 a (1757).
2) växten Archangelica officinalis Lin., kvanne, ängelört. Linc. E 3 b (1640). Wahlberg AnvPharmVäxt. 11 (1826).
3) växten Tussilago farfara Lin., hästhof; jfr -TOBAK. Fries Ordb. (c. 1870). Lindgren Läkem. 13 (1902).
B (†): BRÖSTE-ARF, -DRYCK, se A.
-DRÄTT. (bryste) dragtyg (till bröstsele). FörtHertJohLösegend. 1563, s. 117.
-DUK, -SELE, -SJUKA, se A.
(3) -VE, n. (-vedh) bröstlidande. Fuhrman Alm. 1681, s. B 2 b.
-VÄRK, se A.
Spoiler title
Spoiler content