BAKÖFVER bakø4ver l. bak- l. ba3k~ø2ver l. ba4køver, prep. l. adv.
Ordformer
(bak öfver Lallerstedt (1746), Möller (1782). baköfver Dalin (1747) osv.)
I. (numera mindre br.) prep.: öfver (ngt) i riktning bakåt; öfver (ngt) åt l. på baksidan däraf. En (stridskjortel) .., hvilkens skörten hon kastar bak öfver axlarna. Lallerstedt Dygdel. 12 (1746). Et stort sår baköfver höfterne. Dalin Hist. 1: 387 (1747). Vipp-kärra, som stjelpes bak-öfver axeln. Lind (1749, under schutt-karrn). Florman Anat. 2: 189 (1830). Baköfver ögat (på jaktfalken) nedgå hvita fläckar. Nilsson Fauna II. 1: 8 (1858).
II. [jfr d. vælte bagover] (mindre br.) adv.: öfver i riktning bakåt; öfver åt baksidan till; jfr: (gå, slå) ÖFVER. Om .. (stegringen) blifver alltför hög, så kan jemvigten förloras och hästen digna eller gå baköfver. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 74 (1836). Rätt som .. (fölet) gick eller stod, for det baklänges och slog baköfver. E. Wigström i Sv. fornm. tidskr. 1898, s. 162. — (†) bakut på (se BAKUT b). Seine Schuh abtreten .. utträda, utnöta, gå bak öfver sina skor. Möller (1782, under abtreten).
