SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
BALA ba3la2 (ba`la Weste 1: 1953), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af BALE; jfr sv. dial. bäla (Rietz)]
(mindre br.) göra bale, reda näste. Bala .. faire son nid. Dähnert (1784). Bala för en anka. Weste 1: 1953 (1807). Bala för sig. Därs. I grönskande pilarne skatorna bala. C. F. Dahlgren S. arb. 1: 52 (1831). Björkman (1889). — (föga br.) refl.: göra bale åt sig. Öfver skjulet tättingen sig balar. Hedborn Minnen 103 (1835). — (enst., †) i passiv form. Hur dufvan med sin maka balas. Atterbom Minnen 475 (1818). — jfr följ.
Spoiler title
Spoiler content