BALADIN bal1adi4n l. -däŋ4, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. baladin, eng. baladine, af fr. baladin, af baller, dansa (jfr BAL, sbst.1)]
(numera knappast br.) dansare, gycklare, harlekin. O lille rimmets hoppare! / Och vettets lille baladin! Thorild Straffs. 3, 7 (1784). G. Dalin (1871).
