SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BALA, v.3 -ade.
Etymologi
[jfr nor. bala, bullra, larma; möjl. af samma stam som BALLRA; se E. Hellquist i Arkiv 14: 6; jfr äfv. sv. dial. bälä, bräka, om getter (Rietz under bjäla)]
(†) skräna; bräka? Et får, som fiker (dvs. löper) vildt och balar. Kolmodin Qv.-sp. 1: 64 (1732).
Spoiler title
Spoiler content