BALLOTERA bal1ote4ra l. -åt-, äfv. -ωt-, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, BALLOTATION -tatʃω4n l. -aʃ- l. 0104 (numera föga br., Björnståhl Resa 1: 442(1772)).
Etymologi
[jfr d. ballotere, t. ballottieren, af fr. ballotter, af ballotte (it. balotta), liten boll, voteringskula, dimin. af balle, boll, hvilket är af germ. ursprung (se BOLL)]
1) omrösta l. votera med (svarta o. hvita) kulor, i sht rörande persons upptagande i korporation o. d. 2 RARP 4: 511(1727). Alla ballotationer (i republiken Venedig) äro hemliga. Björnståhl Resa 1: 442(1772). Man voterar eller balloterar här (i Genua) lika som i Venedig. Därs. 497(1773). Vid ballotteringen (var) en enda svart kula .. nog, at utesluta Candidaten. J. Stenhammar i LBÄ 14—15: 73(1798). Ljunggren SAHist. 1: 35(1886).
2) (†) om kvicksilfver: uppdela sig i små kulor. (Man kan föra barometrarna) med sig, utan at qvicksilfret balloterar. Björnståhl Resa 1: 142(1770).
