SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1899  
BARB bar4b, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -er40; i bet. 1 (jfr anm.) fordom ofta BARBE, m.; pl. -ar (Bruno Sluga gubb. 175 (1755; möjl. till sg. barb)).
Ordformer
(barbe Lex. Linc. (1640, under barbo o. mullus), Schroderus Comen. 166 (1640, 1647), Fasciculus (1690) m. fl.)
Etymologi
[jfr d. barbe, t. barbe, f., af lat. barbo l. barbus, bildade af lat. barba, skägg; jfr äfv. eng. barbel, fr. barbeau, af senlat. dimin. barbellus]
benämning på två olika fiskarter, utmärkta bl. a. gm från munnen nedhängande skäggtömmar.
1) den af romarna ss. en läckerhet ansedda Mullus barbatus Lin.; jfr BARME-, RÖD-FISK. Lex. Linc. (1640, under mullus). Sjögren (1775, under mullus). Tremarks bàrber. Adlerbeth Hor. sat. 48 (1814). Veta man måste sitt mått och det iakttaga i allting, .. / så att du icke vill hafva en barb, när kassan allenast / mäktar en gers. Lagerlöf Juven. 173 (1896). — jfr HAFS-, RÖD-BARB.
2) sötvattensfisken Barbus vulgaris Fleming (Cyprinus Barbus Lin.), skäggkarp. Barber steekte. Sale Kocken 70 (1664). Serenius (1734, under barbel). Mont-Louis 219 (1739). Barberna .. äro utbredda öfver gamla verlden. Brehm 3: 383 (1887). Strindberg Tr. o. otr. 3: 192 (1891). — jfr FLOD-BARB.
Anm. Där i ordböckerna från 1600-talet barbe öfversättes med barbo, barbus, mullus o. trigla o. omvändt, åsyftas trol. öfverallt den under 1 nämnda arten.
Ssgr: BARB-FISK3~2. (föga br.)
1) = BARB 1. Lex. Linc. (1640, under trigla). Fasciculus (1690, under trigla).
2) = BARB 2. Deleen (1814, under barbeau). Dalin (1850). Wenström (1891). —
(2) -SLÄKTE(T)~20. fisksläktet Barbus. Brehm III. 1: 273 (1876).
Spoiler title
Spoiler content