publicerad: 1899
BARBARISK barba4risk (barba´risk Weste), adj.1, fordom ngn gg äfv. i substantivisk anv. ((†) n. = G. I:s reg. 17: 614 (1545), Tegel G. I 2: 250 (1622); med substantivisk böjning pl. -er Rom. 1: 14 (NT 1526)). adv. = (†, RARP 6: 143 (1657)), -T.
Ordformer
(-ri(j)sk G. I:s reg. 17: 614 (1545), L. Petri Kr. 13 (1559) osv. -risch (adv.) RARP 6: 143 (1657); -rische (n. best.) Oxenst. brefv. 5: 95 (1616). — -rsk (pl. -e) Apg. 28: 2 (NT 1526), Biörner Inl. t. göt. häfd. 68 (1738) m. fl. -rsche (pl. best.) Apg. 28: 4 (NT 1526). — barbast (adv.) Bellman 2: 27 (1769))
Etymologi
[jfr d. barbarisk, nnt. barbarsch, t. barbarisch, lat. barbaricus, gr. βαρβαρικός, af βάρβαρος (se BARBAR, sbst.1); med afs. på formen barbast jfr sv. dial. barba(r)st (Rietz)]
I. ss. adj.
1) till BARBAR, sbst.1 1: icke grekisk, icke romersk l. grekisk; främmande, utländsk; i allm. med mer l. mindre nedsättande bibet. Folk .. som the Greker plägadhe kalla Barbariske. L. Petri Kr. 13 (1559). Efter Alexander valde man Maximinus, den förste Kejsare af Barbarisk uprinnelse. Dalin Mont. 141 (1755). I Grekland lika så väl som i Barbariska länder. Agardh Teol. skr. 1: 23 (1843, 1855). Ansigten af .. barbarisk läggning. Rydberg Rom. d. 37 (1882). — (enst.) närmande sig bet.: obegriplig (jfr II slutet). När iagh nu icke weet vthtydhningen på rösten, bliffuer iagh honom som talar Barbarsk, Och then som talar, bliffuer för migh Barbarsk. 1 Kor. 14: 11 (Bib. 1541; öfv. 1774 o. 1883: en främling; öfv. 1816: obegriplig).
2) till BARBAR, sbst.1 2 o. BARBARI 1: sådan som (hos) ett ociviliseradt folk l. (hos) de ociviliserade folken; vild, rå, ohyfsad, ociviliserad; grof, otymplig; smaklös, oformlig; stundom: missljudande, oharmonisk. G. I:s reg. 17: 614 (1545). Där som Kyrckor och Skolar och derigenom Gudztiensten förfaller, där förfaller och Lag och Rätt .., Folcket bliwer grofft och Barbariskt. Rudbeckius Kon. reg. 14 (1614). Stiernhielm Lycks. intr. 1 (1650). Sådane indisciplinerade och Barbariske Troupper hvarutaf en stor del vore Turkar, Tartare och Hedningar. Dahlberg Dagb. 125 (c. 1660). (Han sjöng) med en barbarisk röst. Kellgren 3: 243 (c. 1780). Af ödet hvilken nyck, att skänka dig .. / Åt en så vild, barbarisk, skogig ort. Stagnelius 1: 65 (c. 1813). Hellas' språk, dess bildning, träder (gm Alexander den store) / upp bland en barbarisk stam. Tegnér 2: 70 (c. 1815); jfr 1. Nu bygger man ett Babelstorn i stället, / en tung, barbarisk byggnad. Därs. 209 (1820). Poesien i .. (de gamla nordiska sångerna) ligger .. ej i en ytlig, barbarisk ståt af bilder. Geijer II. 1: 234 (1825). Endast pukan dundrade entonigt, taktmessigt och negeraktigt barbariskt som en tamtam. Heidenstam End. 112 (1889). jfr HALF-BARBARISK. — särsk. om språk l. stil. Illa och barbariskt nogh skrifwit. Hiärne Orth. 100 (1717). Alla språk uti Europa .. (under medeltiden) voro Barbariske, utan behag. Schröderheim Rob. 1: 106 (c. 1794). Barbarisk latin. Wisén i 3 SAH 4: 193 (1889).
3) till BARBAR, sbst.1 3 o. BARBARI 2: hjärtlös, grym, omänsklig. Vthi Polniske Lissa hafwa Polackerne mehra än Barbariskt handlat, i thet the .. hafwa afhuggit Hufwuden (på de tyska protestanternas barn). N. Av. 15 Juni 1656, nr 1, s. 4. Lenngren 386 (1778). Hvilken har ägt nog makt och grymhet nog, att föröfva / Detta barbariska våld? Adlerbeth Æn. 152 (1804, 1811). Meurman (1846). NF 19: 277 (1895).
4) [jfr motsv. anv. i sv. dial., nnt. o. t.] (†) adv. med förstärkande bet.: ”rysligt”, ”grymt”. Kors! jag är full barbast ell' huru? Bellman 2: 27 (1769).
II. (†) i substantivisk anv. motsv. I 1 = BARBAR 1 a. Thå the vndkompne woro, fingo the weta ath öön heet Melite, och the Barbarske bewijste oss icke liten mandom (dvs. människovänlighet). Apg. 28: 2 (NT 1526). Bådhe Greker och Barbarsker. Rom. 1: 14 (Därs.). — närmande sig bet.: person som man ej begriper (jfr I 1 slutet). När iach nw icke weet vthtydhningen på rösten bliffuer iach honom som talar en Barbarsk, och then som talar bliffuer för migh en Barbarsk. 1 Kor. 14: 11 (Därs.).
Anm. Ngn gg förekommer barbariska ss. sbst. i bet. barbariskt språk. βαρβαριστί, adv. på barbariska .. på barbariskt språk. Gumælius Passow (1841). Mellin (1845, under βαρβαριστί).
Spoiler title
Spoiler content