SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BARBERSTUGA barbe3r~stɯ2ga, stundom BARBERAR- barbe3rar~ l. BARBERARE-STUGA barbe3rare~, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. barberstue, t. barbierstube samt anm. till ssgrna med BARBERARE]
rakstuga; i fråga om ä. tid äfv.: fältskärsstuga. N. Av. Underr. 17 Juli 1656, s. B 2 a. (Stallhoff) Reste til Holland, och lärde sig Chirurgien, läggandes då flitigt handen dervid uti en Barberstuga. P. J. Bergius Intr. i VetA 135 (1758). Weste (1807). Samtalet på barberstugan. LD 1899, nr 246, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content