BARBETT barbät4, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. barbette, af fr. barbette l. it. barbetta, trol. dimin. af fr. barbe, it. barba (af lat. barba; jfr BARB, sbst.1) med oviss bet.-utveckling; jfr dock Littré]
mil. ett slags inrättning för uppställande af kanoner så, att man med dem kan skjuta öfver vall, bröstvärn o. d. (jfr BANK, sbst.1 I 2 a β); ofta liktydigt med: barbett-torn; numera hufvudsakligen i fråga om pansarfartyg. Conv.-lex. (1821). Kanoner, stående dels å .. däcket och dels i barbetter. GHT 1898, nr 287 A, s. 3. Från dess (dvs. den lilla fästningens) nordvästra barbett vajar Rysslands flagga. Hedin Gm Asien 1: 142 (1898). jfr: Skjuta à Barbette eller skjuta öfver bank. Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805).
Ssgr: BARBETT-TORN03~2. öppet torn (på pansarfartyg) i hvilket kanonerna äro så placerade, att man skjuter med dem öfver tornets öfre kant. Konow (1887). J. G. Braune i NF 12: 685 (1888). Bih. t. kat. öfv. flottans utställn. 1897, s. 40. —
