SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BARBERARE barbe3rare2 l. 0400 (barbe´-rare Weste; barbèrare Almqvist), m.||ig.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =; numera bl. ngn gg BARBER barbe4r (barbe´r Weste), m.||ig.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(barberare B. Olavi 128 a (1578), Fosz 460 (1621) osv. bardberare Olffson Christiern 115 (c. 1640), Salberg Gr. 42 (1696), Henel 1729 148 (1730) m. fl. bardeberare Schmedeman Just. Reg. (1706). balberare Petreius Beskr. 2: 84 (1614), Schultze Ordb. 2489 (c. 1755; i ssg; jämte barber-) m. fl. balberere Hjelt Med. hist. 1: 216 (cit. fr. 1613). balbärare Dict. Hamb. (1700). baldberare RP 7: 167 (1638). barberer B. Olavi 189 a (1578). bardberer I. Erici 1: 19 (c. 1640). balberer Hert. Carls slakt. Kk 1 a (1617), Växiö rådstur. prot. 1652, s. 751, m. fl. — barber Hjelt Med. hist. 1: 259 (i handl. från 1679; i ssg), Düben Sat. 55 (1722), Sahlstedt (1773), Dalin (1850), Cavallin (1875) m. fl. bardber- (i ssg) Bromelius 33 (1694). bardbär- (i ssg) Därs. 109. bardbirer (pl.) Risingh Kiöph. 96 (1669). balber Hjelt Med. hist. 1: 247 (cit. fr. 1625; i ssg), Salberg Gr. 42 (1696; anf. ss. hvard.), Möller (1745) m. fl. balbier- (i ssg) Stiernman Com. 2: 736 (1653))
Etymologi
[Formerna barber, balber, balbier äro liksom d. barber, ä. d. balbeer lånade från nt. barber, balber, t. barbier, balbier; jfr isl. barbérr, mnt. o. holl. barbier; af fr. barbier, it. barbiere, senlat. barbarius, af lat. barba, skägg. Formerna barberer, balberer svara liksom d. barberer, balberer mot mnt. barberer, balberer, t. barbierer, balbierer, nybildningar till verbet barbieren, balbieren; gm anslutning till vbalsbst. på -are ha af dessa former bildats barberare, balberare osv. De med bard- börjande formerna ha uppstått under påverkan af ordet BARDSKÄRARE]
1) person som håller rakstuga l. har till yrke att raka (samt klippa o. frisera hår o. skägg). Fosz 151 (1621). Tyrannen Syracusanus (ville) intet .. troo någon Barberare, lät therföre sin egen Dotter sit Skägh och håår affskära. Vigæus Horol. C 1 b (1632). Mäster Gerdt Westphaler, Eller: Then Prat-Siuke Och Mång-Talige Barberaren. Lagerström (1737; boktitel; öfv. från Holberg). Tungan arbetar, som på en barber. Bellman 1: 75 (1769). Man vet att sällan en barber / Plär aktning för sitt löfte bära. Lenngren 273 (1790). En liten storskräfla, rätt så het och rätt så nögd med sig som någon tysk Barber. Schröderheim Fjäsken 3 (1791). Någon barberare viste man då (dvs. år 1825) ej af vid universitetet. Böttiger 6: 105 (c. 1875). Heidenstam Vandr. 115 (1888). jfr REGEMENTS-, SKEPPS-BARBERARE. Anm. Ett l. annat af de ä. ex. hör möjl. till 2.
2) (fordom) person som, jämte det att han håller rakstuga l. betjänar med rakning o. klippning, tillika är fältskär; jfr BADARE 2 b, BARDSKÄRARE, FÄLTSKÄR. B. Olavi 128 a (1578). Aff Feldläkiare och Barberare skal .. (soldaten) helas och förbindas förgäfwes (dvs. gratis). Schroderus J. M. kr. 184 (1620). En Barberare, then å Skip tienar, skal wara plicktig at tiena alle .. medh klippande och rakande och botande aff Skador och Siukdomar. Sjöl. 1667, Skipm. 15. Vnder Medicina komma thesse Handtwärck; Chirurger. Handläkiare, elliest kallas Bardbirer och Fältskärer. Risingh Kiöph. 96 (1669). Utan dess (dvs. anatomiens) wetenskap (kan) ingen Bardberare sina operationes chirurgicas rätt præstera. Stiernman Com. 4: 503 (1682). Dalin Hist. III. 1: 504 (1761). Den okunnige presten .. står i ungefär samma förhållande till presten, sådan han bör vara, som barberaren .. till den verklige läkaren. Claëson 2: 257 (1857). När man .. kör barberaren med hans snäppare på dörren .., hvad kan det blifva annat än döden? Topelius Fält. 5: 339 (1867). Barberarnes patroner voro (under medeltiden) de hel. Cosmas och Damianus, som, enligt legenden, voro de skickligaste läkare verlden skådat. Hildebrand Medelt. 1: 488 (1884). — jfr FÄLT-, KOMPANI-, LIF-, MÄSTER-, PEST-, REGEMENTS-, SKEPPS-, ÖFVER-BARBERARE m. fl.
3) [benämningen gifven på grund af de för ifrågavarande fiskarter utmärkande, om vissa fältskärsinstrument påminnande kroppsdelar] benämning på två fiskarter.
a) den i hafvet kring Antillerna lefvande Acanthurus chirurgus, kirurgen, liksom öfriga arter af snäpparfiskarna (Acanthurus) kännetecknad gm två på ömse sidor af kroppen vid stjärten befintliga lancettlika taggar. F. A. Smitt i NF 1: 72 (1875).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. fr.] den i Medelhafvet lefvande Serranus Anthias, en art af sågabborrarna (Serranus). Brehm III. 1: 195 (1876).
Sammansättningar (till 1 o. 2).
Anm. Åtsk. af ssgrna under A (o. C) äro kanske snarast bildade af verbet BARBERA l. hafva anslutit sig till detsamma o. beteckna sålunda närmast ngt som (af barberare l. annan person) användes vid l. till rakning o. d., under det att de andra ssgrna mestadels beteckna ngt som (för rakning o. d.) användes af l. tillhör en barberare (l. fältskär). Härmed sammanhänger, att BARBERSTUGA ännu är fullt br., under det att det enkla barber numera knappast användes.
A: BARBER-BÄCKEN, -FAT, -HANDDUK, -HUS, -KNIF m. fl., se B; BARBER-STUGA, se d. o.
B: BARBERAR-030~ l. BARBERARE-BITRÄDE0300~020. Larsen (1884). SD 1899, nr 484, s. 4.
-BOD. (†) Dict. Hamb. (1700).
-BÄCKEN~20. (barber- Dalin (1850), Larsen (1884)) (numera föga br.) = -FAT. Lex. Linc. (1640, under concha). Wenström (1891).
-DON~2, i sht i pl. —
-FAT~2. (barber- Möller, Hahnsson) (numera föga br.) (barberares) rakfat. Möller (1790). Wikforss (1804, under barbierschüssel). Hahnsson (1884).
-GESÄLL~02. (nästan bl. i fråga om ä. tid) Hjelt Med. hist. 1: 259 (cit. fr. 1679). En Medicus, två Mästerbarberare och 30 Barberaregesäller besörjde (enl. 1679 års stat) sjukvården på stationen och flottan. Oscar II i VittAH 22: 22 (1859). Lundell (1893).
-HANDDUK ~20 l. ~02. (barber-) (föga br.) Öhrlander o. Leffler (1852).
-HANDTVERK~20 l. ~02. Weste (1807). Swalin Ordl. (c. 1847).
-HUS. (barber- Schultze) (†) = BARBERSTUGA. Lex. Linc. (1640, under tonstrina). Schultze Ordb. 1998 (c. 1755).
-KISTA. (†) jfr -LÅDA. Schmedeman Just. 915 (1685).
-KNIF~2. (barber-) (numera knappast br.) (barberares) rakknif. Schultze Ordb. 2350 (c. 1755).
-KONST~2. (balber-, barber- Hjelt (1625), Schultze Ordb. 2489 (c. 1755) m. fl. balbere- Wollimhaus Syll. (1649, under chirurgia)) Hjelt Med. hist. 1: 247 (cit. fr. 1625). Adlerbeth Hor. sat. 13 (1814). Meurman (1846).
-LÅDA. (balbier- Stiernman (1653)) (†) låda för förvarande af barberares l. fältskärs utensilier. Stiernman Com. 2: 736 (1653). Därs. 6: 532 (1718).
-LÄKA, f. (bardbär- Bromelius) [liksom d. barberforstand, fr. sagesse des chirurgiens bildadt efter växtens ä., på frönas blodstillande förmåga syftande lat. namn Sophia chirurgorum; om ssgr i hvilka senare leden är en inf. se E. Hellquist i Arkiv 13: 234 följ.; jfr SÅR-LÄKA] (†) växten Sisymbrium Sophia Lin., finbladig vägsenap, stillfrö; jfr följ. Sophia chirurgorum. Bardberar läkia. Rudbeck Hort. bot. 108 (1685). Bromelius 109 (1694).
-LÄKEFRÖ. (†) jfr föreg. Stiernman Com. 4: 1144 (1688). Catal. medicam. 71 (1741).
-LÄRLING~20. Wikforss (1804, under barbierjunge). Nyblom M. Twain 1: 40 (1873). Hoppe (1886, under barbierbursche).
-LÖN. (†) fältskärsarfvode. Schultze Ordb. 2810 (c. 1755).
-MÄSTARE~200. (nästan bl. i fråga om ä. tid) Hjelt Med. hist. 1: 216 (cit. fr. 1613).
-REDSKAP, pl. (†) = -DON. Dähnert (1746, under balbierzeug).
-SAX~2. (balber- Schultze) (numera föga br.) Ordn. öfv. sjötullen 15 Dec. 1667, s. E 1 b. Schultze Ordb. 4026 (c. 1755).
-SKRÅ~2. (fordom) Lundin G. Sthm 195 (1880).
-SKYLT~2. af barberare använd skylt, ofta bestående af ett l. flere från en stång nedhängande rakfat af metall. Möller (1790). Wenström (1891).
-SKÖLD. (†) = föreg. Lind (1749).
-SPJÄLKA. (†) af fältskär vid behandling af benbrott använd spjäle. Wollimhaus Syll. (1649, under canalis). Fasciculus (1690, under canalis).
-STOL~2. Deleen (1806, under barber). Hagberg Shaksp. 10: 37 (1850).
-STUGA, se BARBERSTUGA.
-SVAMP. (bardber-) (†) en viss svampart, trol. Polyporus fomentarius Fr., fnösksvamp (hvaraf fnöske beredes, förr användt ss. blodstillande medel). Fungus semi orbicularis niger .. Halfrund Bardberswamp. Bromelius 33 (1694).
-TYG~2. (föga br.) rakdon. Öhrlander o. Leffler (1852).
-TÅNG. (†) fältskärstång. Wollimhaus Syll. (1649, under volsella).
-UTENSILIER~10200, pl. Industriutst. i Malmö 1896, s. 47.
-VERKSTAD. (†) = BARBER-STUGA. Elimæus Trautzich B 1 a (1617).
-YRKE~20. Tekn. tidskr. 1874, s. 256. Lundell (1893).
-ÄMBETE ~020 l. ~200.
1) (†) = föreg. At icke någon .. för Gesäll antages .., som Bardberare Embetet icke förstår. Hjelt Med. hist. 1: 219 (i handl. från 1654).
2) (fordom) = -SKRÅ. Därs. 217 (i handl. från 1646). Hvad Barberare-ämbetet i Stockholm angår .. så består det regulariter af 18. Mästare. Arnell Stadslag 429 (1730).
C: BARBERE-KONST, se B.
D (†): BARBERERS-INSTRUMENT. fältskärsinstrument. B. Olavi 134 b (1578).
Spoiler title
Spoiler content