SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1899  
BARDA- ba3rda~, äfv. bar3da~ (i senare fallet vanl. utan sammansmältning af tungspets-r o. d till öfvertandljud).
Ordformer
(barde-)
Etymologi
[sannol. uppkommet af BARDAG gm bortfall af g i relativt svagtonig stafvelse; jfr BADSTU(GA) samt VALLMO. Att Loccenius Antiq. sveo-goth. 176 (1670) anför ur de gamla sv. lagarna ett ”Barda, vel bardage” i bet. ”cædes aut pugna” beror antagligen på ngn missuppfattning]
i ssgr.
A: BARDA-KVÄDE30~20. (enst.) jfr -SÅNG. Barda-kuäde, Kämpa visa, Slags visa Militare canticum, Epinicion. Schultze Ordb. 2455 (c. 1755). —
-LARM~2. (i poetisk stil) stridslarm. Kraft i arm och kraft i barm, / Ungdomsvarm i bardalarm. R. Dybeck i Vald saml. students. 117 (1855). Jag bjuder dig till dåd och bardalarm. Wirsén Vint. 7 (1890). —
-LEK, se d. o. —
-LUST. (†) stridslust. De Vnga Svears och Giöthers Romerska Bardalust För den Gamla Allmänna Friheten. (1741; titel). Upmuntran Til Barda-Lust, Sungen, 1741 (titel). —
-MAN. (†) krigare. Ehrencrona (c. 1730). jfr B samt BARDAGS-MAN. —
-SÅNG~2, sbst.2 (i poetisk stil, numera mindre br.) strids- l. krigssång. Schultze Ordb. 4147 (c. 1755). Stagnelius 2: 148 (1821). Dalin (1851). Anm. Se anm. till BARDA-SÅNG, sbst.1
B (†): BARDE-DRÄKT. (enst.) krigardräkt. Det har ock fallit mycken ungdom smakeligt .. straxt få glindra med Bardedrägt och guldsmidd Hatt. Dalin Vitt. I. 3: 202 (1751). —
-LEK, se BARDALEK. —
-MAN. jfr A. Tappre Barde-Män äro / Spake som däggande Lamb och tappre som ifriga Lejon. Dalin Arg. 1: 25 (1733, 1754).
Spoiler title
Spoiler content