SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1899  
BAREGE barä4ʃ, stundom -e4ʃ, r. l. n. (m. Lundell (1893)); best. -en l. -et; pl. (i bet. olika slag af barege) -er.
Etymologi
[jfr t. barege, m. o. f., eng. barége, af fr. barège, m., af namnet på den ort, dalen Barèges i södra Frankrike, där tyget först började tillverkas]
ett slags tunt, glest, okypradt tyg. Veckoskr. f. frunt. 1823, s. 8. Klädning af grönt och hvitt rutigt Barège. Mag. f. konst 1843, s. 96. Tryckta och enfärgade bareger. SvT 1852, nr 154, s. 4. Det under sommaren så mycket omtyckta s. k. nordiska barèget. N. journ. f. dam. 1858, s. 155. (Ekenberg o.) Landin 908 (1894). — jfr FLORS-, KASCHMIRS-, SIDEN-, SILKE(S)-, YLLE-BAREGE m. fl.
Ssgr: BAREGE-KLÄNNING03~20. DA 1824, nr 70, s. 10.
Spoiler title
Spoiler content