publicerad: 1899
BARDUN bardɯ4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er (bardu´ner Weste); fordom äfv. BARDUNA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(barduna Rayalin Skeppsb. 209 (1730; i ssgn flytte Barduna; samma sida pl. Barduner); pl. -or Boström Tackl. 97 m. fl. ställen (1837; s. 89 sg. -bardun. pl. -barduner). bårduna Decker hos Oxe Vitt. 50 (c. 1700))
Etymologi
[jfr d. bardun. holl. perdoen, f., t. pardune, f., it. bardone]
Sjöt. mellan öfre ändan af stång o. fartygets sida i riktning åt aktern spändt tåg afsedt att stödja stången vid medvind; jfr BAK-STAG. Stående barduner. At fästa mast och stänger / Med vant och med bardun med hufvudtåg och stag. Rosenfeldt Vitt. 181 (1672). Bardunerne äro 5. siette delar af Stagens tiocklek. Rayalin Skeppsb. 176 (1730). Fasta barduner. Deleen (1806, under back-stay). Barduner uppkallas efter den stång, de afse att stötta, såsom förstäng-bardun, kryss-bram-bardun. Ekelöf (1899). jfr AKTER-, BOFVENBRAM-, BORG-, BRAM-, BRAM-LOF-, BRAM-SIDO-, FLYTT-, FÖR-BOFVENBRAM-, FÖR-BRAM-, FÖR-STÄNG-, FÖR-ÖFVERBRAM-, HJÄLP-, KRYSS-, KRYSS-BOFVENBRAM-, KRYSS-BRAM-, KRYSS-STÄNG-, KRYSS-ÖFVERBRAM-, LOF-, MAST-, SIDO-, SLINGER-, STOR-BOFVENBRAM-, STOR-BRAM-, STOR-STÄNG-, STOR-ÖFVERBRAM-, STYRBORDS-, STÄNG-, STÄNG-LOF-, TALJE-, TOPP-, ÖFVERBRAM-BARDUN m. fl. — oeg., om rep som stöder tältstång. F. Svenonius i Turistför. årsskr. 1893, s. 146.
-RIDARE~200. från bardun till undervant löpande lina tjänande till att hålla bardunen stadig. Björkman (1889). —
-UTRIGGARE~0200. ett slags i bramsalningen befintligt salningshorn tjänande till att förstora afståndet mellan bardunens öfre del o. masten för åstadkommande af bättre stöttning. Wenström (1891).
-PUTTING~20. Calwagen Sjölex. (1851). jfr A. —
-STROPP~2. —
Spoiler title
Spoiler content