med bart l. obetäckt hufvud, utan betäckning på hufvudet. Lind(1749).
a) ss. predikativ, ofta i förb. med gå, springa o. d. verb. Lovén Folkl. 62(i handl. från 1704). Ogifte Fruntimmer gingo merendels barhufvade. Botin Utk. 654(1764). Tvi dej! hvad du är söter! Barhufvad, inga skor, och ingen skjorta se'n! Bellman 1: 182(1771). Vaktmästaren sprang barhufvad öfver gården. C. F. Dahlgren Ungd. 2: 39(1819, 1828). Vi skola gå barhufvade tilldess förtjensten kröner oss. Hagberg Shaksp. 8: 182(1849). Christus är barhufvad (dvs. utan gloria), men korsmidten prydes med en korsgloria. Brunius Gotl. k. 2: 170(1865).
