publicerad: 1900
BARNBARN ba3rn~ba2rn (ba`rnbarn Weste) l. (i sht i högre stil) BARNABARN ba3rna~, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(barnbarn Swedberg Sabb.-ro 561 (1701, 1710), Tegnér 1: 187 (1820) osv. barna- 1 Tim. 5: 4 (NT 1526), Rudbeckius Kon. reg. 299 (1616), Dalin Arg. 2: 318 (1754), Ps. 1819, 381: 3 osv. barne- Rudbeckius Kon. reg. 279 (1616), Runius Dud. 2: 8 (1703), Dalin Arg. 2: Qq 1 b (1734) m. fl.)
Etymologi
[fsv. barnabarn, motsv. d. barnebarn, isl. barnabǫrn (pl.); jfr t. kindeskind]
1) till BARN I 1: barn till (ngns) son l. dotter, (ngns) afkomling i andra led. 1 Tim. 5: 4 (NT 1526). Then godhe skal haffua arffuingar in til barnabarn. Ordspr. 13: 22 (Bib. 1541). Tobias (drog) jfrå Nineue medh sinne hustru, barn och barnabarn. Tob. 14: 14 (Därs.); jfr a. Barnabarns barn. Lex. Linc. (1640, under pronepos). ÄB 2: 2 (Lag 1734). Liksom den åldrige far .., / som på sin födelsedag bekransas af barn och af barnbarn. Tegnér 1: 187 (1820). Om barnabarnet känner varmt som du, / Den lyckan ofta har min afund väckt. Oscar II Skr. 2: 4 (1861, 1887). En bland de många barnbarnen i domprostfamiljen var min fader. Svedelius Förfl. lif 11 (1889). — särsk. i vissa stående förb., med öfvergång till 2.
a) barn och barnabarn. Herre .., tu som sökier fädhernas misgerningar på barn och barnabarn, alt in til tridie och fierde ledh. 2 Mos. 34: 7 (Bib. 1541). (Vi skola eder) för sådana .. vlydne .. så straffa, att så wäll eder barn och barnabarn, som i sielffue thet icke forglöme skole. G. I:s reg. 14: 253 (1542). Tegel G. I 2: 202 (1622). Lidner 1: 13 (1781). Att barn och barnabarn, som vi, / Lofsjunga må din stora nåd. Ps. 1819, 381: 3. Den gamle och .. (hans) maka .. omgifne af barn och barnabarn. Agardh Bl. skr. 1: 97 (c. 1855).
b) från barn och till barnabarn. Thet skal wara mijn åminnelse jfrån barn och til barnabarn. 2 Mos. 3: 15 (Bib. 1541; öfv. 1893: från släkte till släkte).
2) [jfr t. kindeskind] (i högre stil) till BARN I 2: afkomling af (ngns) barn l. i aflägsnare led, ättling, efterkommande. O. Petri Handb. C 2 b (1529). Om Herran skal man förkunna in til barnabarn. Psalt. 22: 31 (Bib. 1541). Een sljk obillighet haar Pharao föröfwat / Moot Jacobs Barna-Barn. Spegel Guds verk 275 (1685). At gripa til det capital, som naturen ärnat til arf för sena barnabarnen. Linné Sk. 241 (1751). Våra barnabarn få i sin tour skratta åt vår godtrohet, äfven som vi nu skratta åt våra fäders dårskaper. Kexél 2: 122 (c. 1780). Fädrens skuggor (skola aldrig), på din (dvs. fosterlandets) helga strand, / I bojor smidda barnabarn omsväfva. Stagnelius 2: 421 (1812). — (†) Een Hustru (var) .. til sådan Ålder kommen, at hon .. sedt sine Barnabarn i dhen siette Leeden. Rel. cur. 233 (1682).
II. (enst.) till BARN II 1, om barn af en person som ännu själf befinner sig i barnaåren. Så har Kung Achaz födt en sohn i elfte åhr. / Ett sådant foster må ett barnebarn wäl heta. Runius Dud. 2: 8 (1703).
Ssgr (till I): A [tillfälliga bildningar] (†): BARNABARNA-DOTTER. Proneptis(,) barnabarna dotter. Var. rer. 10 (1538). Helsingius (1587). —
C: BARNBARNS-30~ l. BARNABARNS-BARN300~2. Adam .. hade .. tid at tala för sin barn, barnbarn och barnabarnsbarn, om Gud. Swedberg Sabb.-ro 561 (1701, 1710). Pylades kallade sina barn, sina barnbarn och barnbarns-barn. Lidner 1: 345 (1783). Cavallin (1871, under pronepos). —
-BARNBARN~20 l. -BARNABARN~200 l. ~102. Hon .. lämnade .. efter sig 5 barn, 61 barna barn, 182 barnabarnsbarn, och 12 barnabarns-barnabarn. Kalm Resa 2: 487 (1756). —
-SON. (†) Florinus 102 (1695). — Anm. Barnbarnsbarn uttalas äfv. med accentueringarna 10 4 o. 3~2 4. Analogt är förh. med barnabarnsbarn osv.
Spoiler title
Spoiler content