publicerad: 1900
BARNDOM ba3rn~dωm2 (ba`rndom Weste), r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(baren- Schroderus Liv. 815 (1626), Lucidor Hel. T 3 a (1672). barne- Sparrman Sund. sp. 369 (1642), O. Wexionius (1689) hos Lucidor Hel. Inl.-dikt 1. barnsdoom Mark. 9: 21 (NT 1526))
till BARN II.
1) [jfr fsv. thakka gudhi hulkin som .. ville oppinbara androm sin barndom (Bir. 3: 158)] (numera knappast br. utom i a, b) tillstånd(et) att vara barn, barndomstillstånd. Barndom och vngdom är fåfengeligheet. Pred. 11 (”12”): 10 (Bib. 1541; öfv. 1897: ungdom och blomstring). Du (Cupido) hafwer ingen blygd, vthi thenne dijn ynglige (dvs. ungdomliga) barndom, / Tilmäta dig ett Rijke / Båd' öfwer Himmel och Jord. Stiernhielm Cup. intr. 5 (1649, 1668). Din Hustrus sexti' år, ej barndom räknas kan. Livin Kyrk. 143 (1781). — oeg. Barndomen utbreder sig öfverallt. Alla jollra; ingen .. tänker. Thorild (1782) enl. Ljunggren SVH 1: 248. särsk. med syftning på själsförmögenheternas försvagning vid hög ålder (jfr BARN II 2 a η) i förbindelserna
a) [jfr d. gaa i barndom, fr. (re)tomber en enfance] (hvard., fullt br.) gå i barndom, stundom gå i barndomen o. d., bete sig som ett barn, vara barn på nytt. Att förklara allt som en ålderdomssvaghet och låta förstå, att jag är utlefvad och går i barndom. Tegnér 6: 341 (1839). ”Jag har icke märkt förr”, sade hon, ”att min fader börjar åldras, men nu går han likväl alldeles i barndomen”. Lönnberg Sigtr. 100 (1892). — bildl. (jfr 3). Verlden går i barndom. Goldsmith Wakefield 85 (1782). Wulff Leopardi Ginestra 3 (1898).
b) [jfr t. die zweite kindheit, eng. the second childhood] (föga br.) den andra barndomen (jfr 2). Kring läpparna (på påfven) spelade ett .. leende, som talade väl mycket om den andra barndomen. Beckman Påfv. 12 (1880).
Anm. till 1. Se anm. till 2.
2) om den tid af en persons lif, då han är ett barn: barnaålder, barnaår, barndomstid; ofta med tanken fäst på det åskådningssätt, de känslor, tilldragelser osv. som äro särsk. utmärkande för denna del af en persons lif. Hans späda Barendom .. / War Dygdens Blomstertidh. Lucidor Hel. T 3 a (1672). O barndom! sälla tid, som jag begråter! / O barndom! sanna nöjens enda Vän! Kellgren 3: 116 (1794). I min barndoms dar. Tegnér 1: 153 (1822). Ack! det var skönt uti min barndoms dalar. Därs. 134 (1825). Mins du din barndom ännu, o! mins du i lindarnes skugga / Lekarnes lätta behag, fröjdernas hviskande språk? B. E. Malmström 6: 5 (1840). Kungen .. såg menniskans fyra åldrar. Barndomen räknas ända till femton .. år. Topelius Nat. 11 (1856, 1891). — [jfr fsv. i warom barndoom] ss. tidsbestämning styrdt af prep. O. Petri Klost. F 3 a (1528). Jfrå wår barndom alt her til. 1 Mos. 46: 34 (Bib. 1541). Då jag ännu var i min spädaste barndom. Ågren Gell. 5 (1757). Alt ifrån barndomen. Därs. 17. Från min spädaste barndom har hela min håg lekt på att få resa till sjös. Bäckström Sv. folkb. 2: 145 (1848). särsk.
a) (nästan †) i uttr. af barndomen, ända från barndomen, från barnsben. E. Erici Glaserus K 4 a (1610). Alle skola af barndomen honom (dvs. katekesen) lära. Svebilius Kat. nr 8 (1689); jfr Lindblom Kat. nr 5 (1811).
b) i numera obr. uttr. Ath tu aff barndoom haffuer kunnet then helgha scrifft. 2 Tim. 3: 15 (NT 1526). Redan i hans barndom af siu eller otta åhr. Dalin Hist. 1: 571 (1747).
Anm. till 2. Ett l. annat af de ofvan anf. ä. ex. hör kanske till 1.
3) [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr.] mer l. mindre bildl. anv. af 1, 2: första utvecklingsstadium l. tid; begynnelse, början. I Werldsens Barnedom. O. Wexionius (1689) hos Lucidor Hel. Inl.-dikt 1. Förnuftet i sin naturliga barndom. Rydelius Förn. 245 (1722, 1737). I menniskoslägtets barndom. A. G. Silfverstolpe i SAH 2: 297 (1799). I kemiens första barndom, då allt ännu låg oundersökt. Berzelius Kemi 3: 153 (1818). Nationerna hafva sin barndom, likasom individerna. Snellman Staten 146 (1842); jfr 1, 2. Romanen var ännu hos oss i sin barndom, men det var ett barn med anlag. Sturzen-Becker S. arb. 1: 105 (1861). (Sthms trivialskola) tyckes hafva varit med redan i stadens barndom, ty i början af 1400-talet var hon .. redan gammal. Lundin G. Sthm 282 (1881).
4) [jfr fr. l'enfance folâtre] (mindre br.) mer l. mindre konkret, koll., om dem som befinna sig i barnaåldern. Altså känner then späda Barndomen icke sigh sielfwan. Schroderus Comen. 235 (1640, 1647). Barndomen älskar för sina nöjen hvarken domare eller vittnen. Blanche Tafl. 1: 120 (1857, 1867); jfr 2. — (föga br.) Bygg, bygg, Vettiga barndom, utan sinne och genomträngning! Thorild 1: 47 (1782). Alla Nationers barndom har (dvs. de unga i alla nationer hafva) förtjust sig i detta ämnet. Därs. 74 (1784). Skona hvarken ålderdom eller barndom. Dalin (1850).
Ssgr (mestadels till 2): BARNDOMS-AGG30~2. Det gamla barndomsagget mellan honom (dvs. E. XIV) och Johan. Fryxell Ber. 3: 230 (1828). —
-BEKANT~02, sbst. De stygga backarne äro våra barndomsbekanta. Törneros Bref 1: 270 (1827). Anna och jag ä' två barndomsbekanta från samma socken. Jolin Smål.-Petter 25 (1878). —
-BEKANTSKAP ~020.
1) abstr. SC 3: 78 (1822; se under -VANA). Att upplifva gammal barndomsbekantskap med slägtingar och vänner. Svedelius Förfl. lif 536 (1889).
2) konkret; jfr föreg. Hon återsåg oförmodadt en af sina första barndomsbekantskaper. —
-BILD~2. Med bestämda drag, med skarpa, / de barndomsbilder tryckta stå / i skaldens själ. Tegnér 1: 180 (1822). Wirsén I lifvets vår 60 (1888). —
-BOK~2.
1) [efter d. Jesu barndomsbog; jfr t. unsers Herren Jesu Christi kinderbuch] i uttr. Jesu barndomsbok, benämning på en bok som innehåller en (apokryfisk) skildring af Jesu barndom. Vår Herras och Frälsares Jesu Christi Barndoms-Bok (1810; boktitel). J. Personne i NF 7: 1197 (1883). jfr -HISTORIA, -HÄNDELSER.
-BRUD~2. En barndomsbrud du till ditt hjerta trycker. Atterbom Lyr. 2: 309 (1810). (Svante Stures) egen barndomsbrud hade samme Gustaf (I) borttagit. Fryxell Ber. 3: 169 (1828). —
-BYGD~2. om trakt i hvilken ngn tillbragt sin barndom. Atterbom Siare 4: 35 (1847). Vår faders barndomsbygd. Svedelius Förfl. lif 191 (1889). —
-DAG~2. i sht i pl.: barndom, barndomstid. I späda barndomsdar. Stagnelius 1: 50 (1813?). Guds englar, från vår barndomsdag, / Oss följa och bevara. Ps. 1819, 35: 1. Theodora hade ifrån sina barndomsdagar lärt sig att aldrig visa sig sådan hon var. Wetterbergh Altart. 434 (1848). Fordom i barndomsdag / Drog jag i härnad ut. Topelius Ljung 250 (1889). till 3. Verldens barndomsdar. Leopold 2: 89 (1801, 1815). —
-DAL~2. Han (dvs. barden) tog farväl af hydda och af mor, / Och gick med lyrans skatt ur barndomsdalen. Runeberg 2: 290 (1829, 1852). Wirsén N. dikt. 99 (1880). —
-DIKT~2.
1) dikt författad under barndomen. De barndoms- och ungdomsdikter, hvilka Almqvist 1817 förenat i ett häfte ”Små Försök”. Wieselgren Bild. 328 (1889).
2) för barn författad dikt. Så i vinterdygnen språksam vid vår sida / barndomsdikten satt vid björkvedsflammans sken. Rydberg Dikt. 2: 14 (1891; i personifikation). —
-DRÖM~2. E. Sjöberg S. dikt. 3 (1820). Det förlorade paradiset, som aldrig upphörde att hägra för människornas inre ur barndomsdrömmarnas solbelysta fjärran. Lysander Skr. 194 (1874). —
-FANTASI~102. Törneros Bref 1: 317 (1829). till 3. Menniskosläktets barndomsfantasi (har) kunnat gifva glans och skönhet åt allt, äfven åt mödorna, farorna och döden. Rydberg Dikt. 2: 57 (1891). —
-FLAMMA~20. jfr KÄRLEK 2. Kadetten, min barndomsflamma. Topelius Vint. I. 2: 189 (1862, 1880). Goethes sjelfbiografiska teckning af denna barndomsflamma. Lysander Faust 212 (1875). —
-FRID~2. E. Sjöberg S. dikt. 76 (1819). En rosig morgondröm / Om barndomsfrid på paradisets kullar. B. E. Malmström 6: 141 (1822, 1832). —
-FRÖJD~2. Jag såg försvinna hvar barndomsfröjd. E. Sjöberg S. dikt. 9 (1820). Ej mer .. / På barndomsfröjd och ungdomssorg du tänker. Wennerberg 3: 30 (1883). —
-FÄGRING~20. Hennes första barndomsfägring hade vuxit upp till en fullt utbildad judisk skönhet. Topelius Planet. 3: 95 (1889). —
-FÖRESTÄLLNING~1020. föreställning som tillhör barndomen. Estlander Konsth. 126 (1867). till 3. Alla folks barndomsföreställningar tillerkänna vårt slägte (gudomligt ursprung). Samtiden 1873, s. 792. —
-FÖRSÖK~02. särsk. till 3. Hällristningarne .. innefatta den fosterländska konstens första barndomsförsök med stift och mejsel. Holmberg Nordb. 319 (1854). —
-FÖRTJUSNING~020. Bremer Grann. 1: 71 (1837). Jag var .. ganska nöjd med min afton, men den gamla barndomsförtjusningen ville icke återkomma. Svedelius Förfl. lif 58 (1889). —
-GLAD~2. (föga br.) barnaglad. Den sorgfria, barndomsglada flickan. Blanche Läk. 61 (1846). Wirsén Vint. 230 (1890). —
-GLÄDJE~20. Barndomsglädjen lifligt känn; / Aldrig återkommer den. Lenngren 56 (1798). Östergren N. dikt. 116 (1879). —
-HEM~2. Stagnelius 2: 558 (c. 1820). Det inflytande, som ett kärleksfullt barndomshem utöfvar på hjertat. Malmström Hist. 3: 148 (1870). Den trakt, der mitt barndomshem var beläget. Svedelius Förfl. lif 12 (1889). —
-HISTORIA ~0200. Han skildrar sin hjältes barndoms- och ungdomshistoria. Väggen .. är deld i .. fyrkantiga fält, uppå hvilka stå i marmor upphöjda Jesu födelse och barndomshistorier mycket vackert. Eneman Resa 2: 256 (1712). —
-HJÄLTE~20. om person som ngn i sin barndom betraktat ss. (den ypperste) hjälte. Tegnér 6: 376 (1843). Luther var hans (dvs. Grundtvigs) barndomshjelte. NF 6: 94 (1882). —
-HJÄRNA~20. (enst.) barnhjärna. Snillens ljus och lagrars hopp / som stjernor gingo ned och opp / i vacuum af min barndomshjerna. Tegnér 1: 300 (1804). —
-HYDDA~20. Han tänkte sig de björkars tjäll / Der barndoms-hyddan står. Atterbom Lyr. 1: 162 (1817). —
-HÄNDELSER~200, pl. Vår Frälsares Jesu Christi Barndoms-händelser, sammanletade utur sednare funne Judiska handlingar. Bäckström Sv. folkb. 2: 161 (boktitel fr. 1776); jfr -BOK 1. Hvad som angick Haralds barndomshändelser. Bremer Strid 232 (1840). —
-INTRYCK~02 l. ~20. under barndomen mottaget intryck. Små idyller öfver hans födelseort och första barndomsintryck. Atterbom Minnen 70 (1817). Den lille Carolus Linnæus, omgifven af .. otaliga naturföremål, .. mottog häraf .. starka barndomsintryck. Wieselgren Bild. 282 (1889). —
-KRÄMPA~20. (lättare) barnsjukdom; i sht i pl. Våra första barndomskrämpor. till 3. Vår konstslöjds barndomskrämpor. Meddel. fr. sv. slöjdför. 1892, s. 36. —
-KÄNSLA~20. Dagen i sin barndomstimma / Älskar barndomskänslor blott. Runeberg 2: 318 (1832, 1852). —
-KÄRLEK~20.
2) om person som ngn älskat i sin barndom. —
-LEK ~2. (Sånggudinnorna) blandade nyttan i hans (dvs. G. III:s) barndomslekar, smak och behag i hans ungdoms undervisning. Kellgren 3: 163 (1785). Den lilla .., hvars barndomslekar utgjorde farmoderns ålderdomsglädje. Fryxell Ber. 6: 39 (1833). till 3. Demokrati i en så rå form är väl egentligen ingenting annat än det unga samhällslifvets barndomslek. Tegnér 4: 451 (1829). —
-LIF~2. Stagnelius 1: 316 (c. 1815). Af sitt barndomslif och sina första studier har han (dvs. E. Fries) sjelf .. gifvit en intagande framställning. Nyblom i SAH 56: 22 (1879). —
-LUST~2. I jordens döttrar, hvilka med barndomslust / dien er moders barm. Tegnér 2: 19 (c. 1820; i bild, om träd). Böttiger 1: 138 (1841). —
-LÖFTE~20. Christina .. (hade) gifvit prinsen (Karl Gustaf) ett barndomslöfte om sin hand. Geijer II. 4: 453 (1836); jfr J. F. Nyström i NF 9: 1577 (1885). —
-MINNE~20. minne l. erinring från barndomen. Allt var skönt, som mina barndomsminnen. E. Sjöberg S. dikt. 47 (1819). Stagnelius 2: 650 (c. 1820; öfverskrift). Här ha många ungdomsvänner .. fått .. uppfriska barndomsminnen, som höllo på att förblekna. Tegnér 4: 279 (1836). Mina barndomsminnen hafva lärt mig, att våra s. k. småstadshålor alls icke äro att förakta. Svedelius Förfl. lif 13 (1889). i personifikation. Barndomsminnen äro en glad och yster flock. Lovén Folkl. I (1847). —
-MJUK~2. (enst.) Mythernas .. uppkomst i våra urfäders ännu barndomsmjuka .. hjärnor. Rydberg Myt. 2: 460 (1889). —
-NEJD~2. om nejd i hvilken ngn tillbragt sin barndom. Våra barndomsnejder (ligga) merändels för oss belysta af ett ständigt solsken. Lovén Folkl. IV (1847). (Fredrika Bremers) grafvård reser sig på Österhanninge kyrkogård, i hennes barndomsnejd. E. v. Qvanten i NF 2: 1109 (1878). —
-PARADIS~102. Afgrundshviskningar förledde / Dig att dödens äpple bryta / Och ur barndomsparadiset / Fly. Stagnelius 1: 233 (c. 1822). —
-RÖST~2. under barndomen hörd röst; röst från barndomen. Skogen susar, doft i suset hör jag barndomsröster kalla. Wirsén I lifvets vår 60 (1888). —
-SAGA~20.
1) saga(n) om (ngns) barndom, barndomshistoria, barndomsöden. Hon var troligen af zigenarstam, och hennes barndomssaga låg svept i ett egendomligt dunkel. Wennerberg 2: 251 (1882). När utur min barndomssaga / du hviskar ljufva bilder i mitt minne. Rydberg Dikt. 1: 90 (1882).
2) om saga som ngn hör(t) i sin barndom; jfr BARN-SAGA. Mellin Nov. 1: 332 (1830, 1865). Det klingar ännu för oss som ur en saga — en älskad barndomssaga — när vi upprepa namnen Rankhyttan, Ornäs, Utmeland och Isala. Aug. Quennerstedt i Skr. utg. af Lunds försvarsförb. 3: 11 (1892). —
-SINNE ~20. jfr BARNA-SINNE. Än du lefver, fromma barndoms-sinne! / Med tro och kärlek uti skaldens bröst. E. Sjöberg S. dikt. 4 (1820). —
-SKEDE~20. särsk. till 3. Skriften hos detta folk (dröjer) ännu i sitt barndomsskede. E. H. Tegnér i UVTF 12: 31 (1875). —
-SKOLA~20. barnskola. En för alla samhällsklasser gemensam barndomsskola. Berg Folksk. 7 (1883). Att ungdomsskolan och icke barndomsskolan skulle öppna sina dörrar för sådana nya ämnen som t. ex. lagkunskap. A. Sandström i Verdandi 1885, s. 299. —
-SPRÅK~2. under barndomen taladt språk. En finne som fullständigt hunnit glömma sitt barndomsspråk. Angered-Strandberg N. värld. 39 (1898). —
-STUND~2. i sht i pl. Beskow Vandr. 1: 135 (1819, 1833). Har hon då glömt de ljufva barndomsstunder / Af fridfull lek i Qvidjas gröna lunder? Wecksell D. Hjort 20 (1862). till 3. J. G. Oxenstierna 2: 173 (1796; om kärleken). Dina (dvs. människoandens) barndomsstunder. Tegnér 1: 309 (c. 1805). —
-TID~2.
1) = BARNDOM 2. I hans faders Hof min barndoms-tid förflutit. Kellgren 3: 33 (1792). Sälla, korta barndomstid, / .. Än i åldren öm för minnet. Lenngren 57 (1798). Det hem, der Anders Fryxell framlefde sin barndomstid. Forssell i SAH 57: 203 (1881).
2) = BARNDOM 3. Latiens barndomstid. J. G. Oxenstierna 1: 93 (1805). Dess (dvs. den antikvariska o. historiska forskningens) naiva, okritiska barndomstid. Odhner G. III 1: 581 (1885). jfr -TIMMA, -ÅLDER, -ÅR m. fl. —
(1, 3) -TILLSTÅND ~20 l. ~02. Boëthius Nat. 75 (1799). De ännu i verkligt eller förment barndomstillstånd lefvande folkstammarnas världsåskådningar. Rydberg Varia 285 (1890). —
-TIMMA~20. (i högre stil) jfr -TID. Fröjd! jag dig saknat från min barndomstimma. E. Sjöberg S. dikt. 11 (1820). Ljunggren i SAH 50: 157 (1874). till 3. Runeberg 2: 318 (1832, 1852; se under -KÄNSLA). —
-TJÄLL~2. om den (ringa) boning i hvilken ngn framlefvat sin barndom. Böttiger 1: 67 (1845, 1856). Ditt låga barndomstjäll. Dens. 4: 222 (1857, 1869). —
-TRO~2. barnatro. Stagnelius 2: 650 (c. 1820). (Dantes) barndomstro på den ofelbara sanningen af kyrkans dogmer. Böttiger i SAH 39: 176 (1864). —
-UPPFOSTRAN~020. Barndomsuppfostran måste .. afse allmänt grundläggande bildning, ungdomsuppfostran åter .. individuell utbildning. Berg Folksk. 6 (1883). —
-VAGGA~20. särsk.
1) [jfr lat. a primis cunabulis] (†) i uttr. från första barndomsvaggan, från lifvets första början. Ja, egen kärlek är så när med osz i faggan, / Och fallen osz til arfs från första barndoms waggan. Lybecker 168 (c. 1715).
2) bildl. om ställe där ngn tillbragt sin barndom. Denna lugna dal, hans barndomsvagga. Fries i SAH 23: 184 (1847). —
-VANA~20. Ungdoms och barndomsvanor och bekantskaper äro mägtiga band. SC 3: 78 (1822). Atterbom Siare VI. 1: 228 (1852). —
-VÅR~2. bildl. om barndomstiden. Brenner Dikt. 1: 73 (1707, 1713). Snart du flydde, sköna barndomsvår. Runeberg 2: 278 (1827, 1852). —
-VÄN~2. vän från barndomen. Skola då, på evighetens strand, / Barndoms vänner återse hvarandra ..? Choræus 85 (1801). I fosterbygden, i det kära landet, / der barndomsvänner bo, och fädren hvila. Tegnér 2: 210 (1820). Svedelius Förfl. lif 386 (1889). särsk.
b) bildl. Oskuld! du min barndomsvän, / aldrig kommer du igen! LBÄ 7—8: 76 (1797). Tegnér 1: 99 (1825). —
-VÄRLD~2. jfr BARNA-VÄRLD. Tegnér 1: 79 (1825). När nu jag önskar skåda min barndomsverld, / Är hon ej mera, hvad hon var, densamma. Bäckman Sjöjungfr. 2: 2 (1851). Tavaststjerna Inföd. 121 (1887). —
-ÅLDER~20. jfr -TID. Ödmann Str. förs. 1: 375 (1799). Jag var .. blott tolf år gammal .. och skulle väl således kunnat anses tillhöra barndomsåldern. Svedelius Förfl. lif 80 (1889). till 3. Ödmann Anv. t. skrift. 88 (1823). (Jorden) befann sig i sin barndomsålder. Atterbom Siare 1: 73 (1841). Rydberg Dikt. 2: 16 (1891). —
-ÅR~2. i sht i pl.; jfr föreg. P. Jonæ Ang. Likpred. öfv. Christierni C 3 a (1603). I theras oförståndeligha Barndoms åår. Fosz 141 (1621; möjl. att fatta ss. två ord). Tillhålla dem (dvs. lärjungarna) ifrån förste Barndoms Åhren at tala Latin. Skolordn. 1693, s. A 4 a. Hur lyckligt flöto mina barndomsår! Stagnelius 1: 138 (1812). Redan i barndomsåren. Svedelius Förfl. lif 120 (1889). (numera obr. förb.) (Diana.) then iag (dvs. Venus) af Barndoms Åhr, / Af Hiärtat hafwer hatat. Stiernhielm Cup. intr. 10 (1649, 1668; möjl. att fatta ss. två ord). till 3. En stum, förstenad saga / ifrån tidens barndomsår, / berget rundt omkring mig står. Tegnér 1: 228 (c. 1825). —
-ÖDE~20. Att uppkalla i sinnet sina barndomsöden. Törneros Bref 1: 88 (1825). till 3. Menniskoslägtets barndomsöden. Palmblad Nov. 3: 11 (1841). —
-ÖGA~20. Allt hvad mannen diktar sedan, / .. i skönare gestalter gått / förbi hans barndomsöga redan. Tegnér 1: 180 (1822). Böttiger i SAH 39: 170 (1864).
Spoiler title
Spoiler content