BAROCKHET barok3~he2t l. 04~1, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
1) egenskap(en) att vara barock. (De i ”Patriotens” text gm censur uppkomna) luckornas mängd och typographiska barockhet. Atterbom Siare 5: 180 (1849). Konservativ ända till barockhet. Tavaststjerna Efter kvällsbr. 113 (c. 1897).
2) konkretare, om ngt som har l. röjer nämnda egenskap: orimlighet, bisarreri. Jag stod ej ut med att höra på alla dessa barockheter. Midt under dessa barockheter. Landor Förbj. vägar 100 (1899).
