BARRIKAD bar1ika4d, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. barrikade, holl. barricade, t. barrikade, eng. barricade, af fr. barricade, af it. barricata, af samma stam som barra (se BARR, sbst.2)]
tillfällig förskansning uppförd af föremål som varit till hands, ss. gatstenar, vagnar, möbler o. d., samt afsedd att spärra en gata l. en väg l. en port o. d.; i sht om dylika förskansningar uppförda af upprorsmän till försvar i gatustrider. Bygga, uppföra barrikader. (Man) måste .. köra Fienden uhr deras Barricader i Gatorna, hwarest dhe Belägrade gemeenligen hafwa deras sidsta retrait. Rålamb 8: 71 (1690). (Man) sätter .. barrikader i brecher och passager att hindra fienden. Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805). Julirevolutionen aflägsnade Cleresiet från den nya styrelsen, som ej var legitim, som hade barrikaderna och folkviljan att tacka för spiran. A. Cronholm i SKN 1842, s. 130. De trånga, med barrikader tätt späckade gatorna. T. Säve hos Wallis Verldshist. 6: 212 (1879). (Bakunin hade) deltagit i en mängd revolutionsförsök .., själf slagits på barrikaderna i Dresden. De Geer Minnen 1: 243 (1892). — bildl. Frun i huset .. sitter (vid bjudningar) .. alldeles förskansad inom en tre-, fyr-faldig barrikad af fruntimmer. Knorring Skizz. II. 2: 319 (1845). Den barrikad af underligt formulerade menniskotankar, med hvilka man i tidernas lopp .. kringgärdat honom (dvs. Gud). Wikner Rel. upps. Förord 3 (1871).
