BARRIKADERA bar1ikade4ra, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. barrikadere, holl. barricadeeren, t. barrikadieren, af fr. barricader, afl. af barricade (se föreg.); jfr äfv. eng. barricade]
1) tr.: medelst barrikader spärra (en gata o. d.) l. afstänga gatorna i (en stad o. d.), bygga en barrikad emot l. intill (en dörr o. d. för att försvåra dess öppnande), bygga barrikader intill dörrar o. fönster i (ett hus för att försvåra tillträdet dit). Gatornas och stadsportarnas barricaderande. SP 1809, nr 18, s. 1. Staden (skall) vara barrikaderad och i massans händer. Tiden 1848, nr 220, s. 4. Vi måste barrikadera våra dörrar till natten. Nyblom M. Twain 2: 95(1874). Bron .. var barrikaderad men stormades. Nordensvan Mainfält. 115(1894). — abs.: bygga barrikader. (Det) arbete, som förtjenar millioner .. konspirerar, men barrikaderar ej. Blanche Bild. 4: 240(1865). — (knappast br.) i utvidgad anv. äfv. om annan i försvarssyfte åstadkommen spärrning af väg l. farled; jfr ssgn.
2) refl.: bygga en barrikad l. barrikader till sitt försvar, medelst barrikad(er) försvåra tillträdet till sig. Han drog sig så småningom undan i sacristian, der han barricaderade och försvarade sig mot en mängd Mördare. EP 1792, nr 10, s. 3.GHT 1895, nr 258, s. 2.
