SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BARRSKOG bar3~skω2g (ba`rrskog Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[af BARR, sbst.1, o. SKOG; jfr d. barskov samt t. nadelwald]
skog som (hufvudsakligen) består af barrträd; jfr BARRTRÄDS-SKOG. I. Erici 1: 307 (c. 1640). Til barr-skog räknas ock billigt Enebärs träd. Broocman Hush. 5: 47 (1736). Linné Gotl. 235 (1745). Vintrens oförändradt qvarstående vittnen, våra dunkla, dystra barrskogar. Geijer II. 1: 35 (1825). Vistelsen i barrskogar med sina friska terpentinångor anses äfven direkt välgörande för personer, som lida af reumatism. Uppf. b. 3: 400 (1873). Suset från de djupa barrskogarna, genom hvilka min väg gick, var som musik till mina drömmar. Böttiger 6: 64 (c. 1875).
Ssgr: A: BARRSKOG-BEVUXEN30~020. Barrskogbevuxen mark. Juhlin-Dannfelt 179 (1886).
B: BARRSKOGS-BEKRANSAD30~020. Barrskogsbekransade klippor. Ling As. 66 (1833).
-BÄLTE~20. = -REGION. Gunterberg Hjälpr. 1: 368 (1896).
-DJUR~2. Quennerstedt Torfm. 26 (1896).
-DOFT~2. (Angelikaroten) har en egendomlig aromatisk .. lukt .. påminnande om barrskogsdoft. O. T. Sandahl i NF 1: 759 (1876). jfr BARR-DOFT.
-GRÄNS~2. Vid Killingi, som har en höjd öfver hafvet af 490 meter, är man uppe i barrskogsgränsens region. T. Örtenblad i Tidskr. f. skogshush. 1890, s. 178.
-JORD~2. Econ. annal. 1807, April s. 45. —
-KLÄDD~2. Barrskogsklädda höjder. Ill. Sv. 1: 20 (1875, 1882).
-KULTUR~2. plantering o. sådd (äfv. reglerad själfsådd) af barrskog; jfr -PLANTERING. Rätt mycket ek inblandades i barrskogskulturerna. O. B. Christoffersson i Tidskr. f. skogshush. 1898, s. 206.
-KUR~2. Säfsjö. Sanatorium för barrskogskur. Ill. Sv. 1: 476 (1875, 1882).
-LUFT~2. —
-MYLLA~20, sbst. Barrträd (i tätt bestånd) .. förbättra .. jorden, i det de bilda en rik barrskogsmylla. Juhlin-Dannfelt 26 (1886). jfr BARR-MYLLA.
-NUNNA~20. insekten Psilura monacha. Den förfärliga .. härjningen .. genom barrskogsnunnan. SDS 1899, nr 249, s. 2.
-PLANTERING~020. särsk. konkret. Nilsson Fauna II. 1: 414 (1858). jfr BARR-PLANTERING.
-REGION~102.
1) zon (å fjälls sluttning) hvilken nedtill begränsas af det odlade landet, upptill når till den gräns där tall- o. granvegetationen upphör. Bäst kan man efter vegetationen indela nordens fjälltrakter i följande regioner: 1:o Snöregionen .. 2:o Vide- och Björkregionen .. 3:o Barrskogs-regionen .. a) Tallregionen; b) Granregionen. 4:o Bygden. Nilsson Fauna II. 2: 109 (1828, 1858). Ill. Sv. 2: 57 (1886).
2) (vidsträckt) landområde hvars skogar hufvudsakligen bestå af tall o. gran. Inom (den europeiska) barrskogsregionen bo de finska folken. Svensén Jorden 290 (1886). Tallen med åtföljande växtlighet motsvarar delvis Wahlenbergs tallregion eller rigtigare hela barrskogsregionen norr om eken. Nathorst Jord. hist. 1078 (1894). jfr BARR-, BARRTRÄDS-REGION.
-SKÖTSEL~20. Naturen (var) så sydländskt leende, att man icke väntade sig någon utpreglad barrskogsskötsel. T. Örtenblad i Tidskr. f. skogshush. 1891, s. 146.
-STRÄCKNING~20. A. Bondeson i VLS 199 (1888).
Spoiler title