SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BATONG batoŋ4 (batå´nng Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr regelbundet skrifvet baton)
Etymologi
[af fr. bâton, ä. fr. bastun, liksom it. bastone (jfr BASTONERA) afledt af senlat. bastum, staf (jfr BASTA, sbst.1, BASTONERA)]
(föga br. utom i b) eg.: käpp, staf. Andersson Frem. ord (1857). NF (1876). Sundén (1885). — särsk.
a) om staf som bäres ss. tjänste- o. utmärkelsetecken för ngn viss befattning l. värdighet. (Till tjänstetecken för fiskalerna i Sthm har) blifvit utsedt .. en liten Baton eller Staf af Äbenholts med en Krona på den ena och Stadsens Vapen St. Erics Hufvud på den andra ändan af Silfver. Publ. handl. 7: 5428 (1762). SFS 1833, s. 95. Batong .. Kommandostaf. Dalin (1850). NF (1876).
b) [jfr eng. baton; anv. beroende på att ifrågavarande käpp urspr. (i England) användes ss. tjänstetecken] (fullt br.) om kort, grof käpp hvilken af poliskonstaplar begagnas ss. vapen. Polisen måste göra bruk af sina batonger, innan den kunde skingra folkmassan. K. bref ang. polisväs. i hufvudstaden 9 Mars 1850, s. 11. Under patrullering skall Konstapel vara försedd med battong och signalpipa, battongen till eget värjande och för att .. hindra fånges flykt. Föreskr. f. polispersonalen i Sthm 18 (1853). Blyifyld batong. Schultz Värjhugg 41 (1864). Hj. v. Sydow i Stockholm 1: 268 (1897). jfr: Konstapel Batongs sägner. J. G. Schultz (1864; boktitel).
c) tonk. taktpinne. Schück Främ. ord (1854). NF (1876). En batong af silfver. Sv. musiktidn. 1900, s. 88.
d) (†) pekpinne. 4 Batoner med messingsbeslag. Årsber. fr. frunt.-samf. f. flickors uppf. 1832, s. 13.
Ssgr: (b) BATONG-BEVÄPNAD03~020. AB 1864, nr 58, s. 3.
-SLAG~2. Schultz Värjhugg 42 (1864).
Spoiler title