BEBLOMSTRA beblom4stra l. -blωm4-, l. 032, v. -ade.
(numera knappast br.) betäcka l. pryda med blomster l. blommor; i p. pf.: blomsterrik, blomsterprydd; jfr föreg. Een skön beblomstrad Mark. Spegel Guds verk 127 (1685). Flätta / Een beblomst(r)at jungfrucranss. Rosenfeldt Vitt. 224 (1706). Herrligt beblomstrade festmåltider. Thomander Skr. 3: 252 (1826). — bildl.: blomsterströ, blomstersmycka. Lät på vår lefnads framdansande bana / Nöjet beblomstra hvart ögnablicks spår! Kellgren 2: 31 (1789). Väl den, som ej löften af nidingen tror, / Men skyr den beblomstrade snaran! Lenngren 31 (1809).
