möjlig l. tjänlig att bebo. Lind(1749, under bewohnlich). Vår jord .. (är) knapt til 1/3 del bebolig. Wallerius Tankar 155(1776). Den heta sandöknen är ej mer beboelig än den eviga snön. Geijer II. 1: 32(1825). I Löfmocks capell var .. endast pastors stuga i beboeligt skick. Læstadius Journ. 414(1831). Vi känna utom Island icke något beboeligt land, som ej före all historia varit befolkadt. Fries Utfl. 1: 109(1843, 1853). Palatset är icke en ruin, men icke heller beboeligt. Lundgren Mål. ant. 1: 70(1843, 1873). Huruvida ”det vore möjligt att få en beboelig våning i Ugglebo?” Hedenstierna Fru W. 134(1890). — jfr OBEBOELIG.
