SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEDRAGA (bedra´ga Weste), v.1 -er, -drog, -dragen.
Etymologi
[fsv. bedragha, liksom ä. d. bedrage sannol. af mnt. bedragen, uppvisadt bl. i bet. anklaga, öfverbevisa; jfr mnl. o. holl. bedragen, öfverdraga, anklaga, mht. o. t. betragen, öfverdraga; se BE- o. DRAGA]
(†) öfverdraga, betäcka, bekläda, kläda; jfr BEDRAG, sbst.1 G. I:s reg. 2: 159 (1525; se under BEDRAGA, v.3 1). Och bedrogh han golffuet .. medh gyllene skiffuor. 1 Kon. 6: 30 (Bib. 1541). Och skall sakerstian bedrages på väggerne medh svartt kläde, så och den deel af gulfvet, där lijket skall stå. RP 1: IX (1622). Een Triumphport, rundtom bedragen medh Belätwärk. Willman Jap. 149 (1667). 1 .. bedragen sadel. Stiernman Com. 4: 734 (1687). Salens yttra delar och wäggar öfwerdrogo the .. med silfwer, förutan the öfwerste listerna, hwilka woro med gläntsande gull bedragne. Peringskiöld M. upl. 143 (1710). Bedraga (öfverdraga) überziehen. Lind (1749). Weste (1807; med hänvisning till öfverdraga). — särsk. [jfr t. eine geige beziehen] med afs. på instrument: förse med strängar. Weste (1807). Almqvist (1842; anf. ss. sällan brukadt).
Spoiler title
Spoiler content