[sannol. af ett mnt. ord motsv. nnt. bedrug, bedrog (Berghaus), holl. bedrog, mht. betroc, t. betrug]
(†) bedrägeri, svek; jfr BEDRAG, sbst.2 G. I:s reg. 12: 272(1539). Ijdell bedrugh och skalcheether. Därs. 17: 97(1545). Then ulidelige summa penningar, som medt list och bedrug på .. konung Christierns vegna .. fordres vill. RA 1: 512(1547). På thet medh bemälte Tull må skee en richtigheet, och sådant skadeligit vndersleff och bedrogh i tijdh wärias och förekommas. Stiernman Com. 1: 951(1627). Lucidor Hel. Z 4 a(1672).
