publicerad: 1901
BEFINTLIG befin4tlig, i Sveal. äfv. 032 (befi´ntlig Weste; bef`inntlig Almqvist), adj. ((†) superl. -ast Block (1717; se 4)). adv. -EN (se d. o.).
Ordformer
(-ligit (n.) G. Benzelstierna i Benz. brefv. 32 (1729), Nordberg 1: 101 (1740). — befin(d)telig Schmedeman Just. 927 (1685), Dalin Arg. 2: 199 (1734, 1754), Ilmoni Sjukd. 1: 16 (1846). befintlig Rel. cur. 53 (1682) osv. befindlig OSPT 1686, nr 35, s. 6)
Etymologi
[liksom d. befintlig, ä. d. befindlig, af t. befindlich; jfr ä. holl. bevindelijk samt (FÖRE)FINTLIG]
(i sht i skriftspr.)
1) [jfr ä. d. det i stervboet befindlige efterladenskab, t. irgendwo befindlich] motsv. BEFINNA 1 o. 9, med bestämning till rummet: som påträffas l. befinner sig l. finnes l. är till finnandes ngnstädes; förefintlig; förekommande; i sht om sak o. vanl. ss. attribut. Rel. cur. 53 (1682). De där (dvs. vid Svarta hafvet) befindlige .. Gräntz Fästningarne. OSPT 1686, nr 35, s. 6. Sal(ig) Brenners MyntCabinet är .. här ännu befintligit. G. Benzelstierna i Benz. brefv. 32 (1729). De uti Nya Testamentet befinteliga (ord som förekomma bl. på ett ställe). Instr. f. bibelkomm. 1773, § 2. De i silfret befintliga främmande metallerna. Berzelius Kemi 2: 383 (1812). Eichhorn Konst. hist. 131 (1881). — (mindre br.) Thet i Tyskan befindteliga U bytes i Svenskan om med O. Giese 1—3: 8 (1730); jfr 3. En långt illfundigare Advocat, än någon här i landet befintelig. Dalin Arg. 2: 199 (1734, 1754). — jfr KVAR-BEFINTLIG.
2) [jfr ä. d. efter sagens befindelige omstændigheder, ä. holl. bevindelijk, ä. t. so an den heubtartikeln kein befindlicher ungrund oder mangel ist (Luther)] (†) motsv. BEFINNA 5: som befinnes l. (kan) konstateras l. inses; jfr BEFINTLIGEN. Det Kongl. Maij:t .. täcktes, i anseende til de härvid befintelige omständigheter, giöra uti ofvanberörde dom en .. nådig förändring. 2 RARP 3: 74 (1723). Befintlig .. (lat.) Sensibilis, cognoscibilis. Schultze Ordb. 1141 (c. 1755). — Anm. Språkprofvet från 1723 kan äfv. föras till 3.
3) faktiskt förhandenvarande, (för tillfället) existerande, som (före)finnes på ifrågavarande ort (l. tid); förefintlig; jfr BEFINNA 10. Hvar och en Amtman skall strax låta Sokne- och Härads vijs mönstra alt befindtligit manskap. Nordberg 1: 101 (1740). En t. f. auditör har (t. ex.) erhållit förordnande att äfven sköta regementsintendentsbefattningen; han inprickas då .. i auditörskolumnen (i halfårsbeskedet) såsom befintlig, och regementsintendentsbeställningen upptages såsom vakant. Tj.-regl. 1889, Bil. s. 108. En utveckling af förut befintliga möjligheter. I. Flodström i Sv. tidskr. 1894, s. 338. Nuvarande eller befintlig grundmassa .. (dvs.) det virkesbelopp, som skogen vid uppskattningen verkligen innehöll (i motsats till hvad den, om den vore i fullt normalt skick, skulle innehålla). Cnattingius 44 (1894). — jfr OBEFINTLIG.
4) (†) i superl.: vanligast förekommande, lättast tillgänglig. Ibland hwilka (gurgelvatten) Rofwesaft eller Morotesaft med Kräftstenar .. är thet befintligaste och så godt, som thet bästa. Block Ludwig Fältsiukor 34 (1717).
5) (knappast br.) motsv. BEFINNA 7: som befinner sig (i ett visst tillstånd o. d.). Ständigt befintlig i samma lugna, milda, vänsälla sinnesförfattning. Atterbom Minnest. 2: 246 (1849).
Spoiler title
Spoiler content