BEFULLMYNDIGA beful3~myn2diga l. 3~ 0200, v. -ade.
(numera knappast br.) förläna makt o. myndighet l. rätt (att göra ngt), bemyndiga, berättiga. Konung Birger hade .. befullmyndigat Sveriges rikes alla invånare att sätta sig upp emot honom .., i fall han bröte (denna förbindelse). Ekelund Fäd. 1: 94 (1829, 1833). Direktionen för Norriges bank måtte befullmyndigas att .. upptaga ett lån. Snällposten 1848, nr 30, s. 1.
