SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEFULLMYNDIGA beful3~myn2diga l. 3~ 0200, v. -ade.
Etymologi
(numera knappast br.) förläna makt o. myndighet l. rätt (att göra ngt), bemyndiga, berättiga. Konung Birger hade .. befullmyndigat Sveriges rikes alla invånare att sätta sig upp emot honom .., i fall han bröte (denna förbindelse). Ekelund Fäd. 1: 94 (1829, 1833). Direktionen för Norriges bank måtte befullmyndigas att .. upptaga ett lån. Snällposten 1848, nr 30, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content